tjusningen med självlysande trädgårdstomtar

Vad är egentligen tjusningen med en liten trädgårdstomte på 50 cm gjord i plast? Och med inbyggd solcell så att den lyser på natten? Eller varför inte en självlysande sköldpadda.

Ett äldre par stod och fingrade på ett paket tomte på RUSTA. Ååååh vad fin... Jag trodde de skojade. Vidare kom ett yngre par i trettioårsåldern. De kan inte vara seriösa!!! Jo, de tog med sig en självlysande ekorre!

Jag går vidare för att smälta denna upplevelse. Jag kommer aldrig, läs aldrig, köpa en trädgårdstomte till mig själv.

På väg ut ur butiken ser jag en person till med en självlysande tomte i famnen. Vadan detta? Har jag missat något? =)

ååååh vad klantigt

Jag gick in på en sådan där länk med reklam, vilket jag aldrig brukar göra. Nu är jag skyldig det där företaget 244 kr bara för att jag tyckte "vad kul att testa" (man kunde göra kreditupplysning -- vilket jag tyckte var kul att se vad jag hade själv).

Varför läste jag inte det finstilta? Skit. Känner mig så dum.

cool eller dumdristig?

Jag gav mig ut i min båt alldeles ensam, men jag kunde se tre andra seglare därute som tränade. Dit beger jag mig!, tänkte jag.

Väl ute slår jag runt två tre gånger. Jag övar på att ta mig upp i båten och välta tillbaka den, utan att behöva simma runt den (för det tar mycket energi) och slippa häva mig upp från aktern.

Nu ger dom andra sig av, plötsligt är det bara jag kvar. Tillbaka på undanvind (vinden i ryggen) kommer jag nästan ända fram till klubben. Nu gör jag en klassisk framåtflygning för det kommer en riktigt kraftig by och tar tag i mig bakifrån. Nu börjar jag bli lite skakis... Hur ska jag komma in till båtklubben, vinden ligger på rakt in och det blåser riktigt mycket nu!! Och jag är inte riktigt kompis med min nya båt.

En man står på bryggan och ser att jag har problem. Jag ger upp nu, och seglar förbi bryggan för att ropa till honom. "Det går inge bra", säger jag. Han ska hjälpa mig segla in den till klubben, dirigerar mig att komma mot bryggan (där man inte kan ha båten, men jag kan liksom ta mig dit), och det verkar som en bra idé. Jag kommer in mot bryggan, men fastnar med skotet (ett rep som sitter i seglet och till båten) i en boj. Båten välter, ligger nu ofrivillit "förtöjd" till en boj. Tack och lov lossnar inte skotet från bojen, för då hade jag drivit rakt in i en väldigt dyr och fin motorbåt som låg i vindens riktning...

Vid det här laget är jag kall, skrajsen, och helt urpumpad!

Min räddare i träskor lyckas till sist hala in mig med en lina som jag fått simma och hämta halvägs in till stranden (nu ännu mer kall). Liten flicka hel och skakis på bryggan. Räddaren seglar snyggt runt den till upptagnings-stället. Och jag pustar ut och måste andas, andas, andas. Vila, vila, vila. Tänka.

När båten är bärjad och så så säger min räddare att "du kanske inte ska segla själv när det blåser så här mycket...".

minnesförlust och avskedstårta

Sista dagen på jobbet igår. Lunchade med mina favvossar och jag köpte med mig en tårta till fikat. Myyysigt.

För någon vecka sedan hittade jag ett annonsblad om en kurs om att bemöta besvärliga människor. Så när jag var inne hos min chef och lämnade ifrån mig sista tidrapporteringen så hade jag en kopia av kursinformationen med. Jag fnittrade när jag föreslog att vi skulle gå den tillsammans. H*n fattade inte varför jag föreslog den, men tyckte det verkade intressant. H*n svarade när jag drog citatet från februari, att "det har jag aldrig sagt", vidare att "jag kan ha sagt att det var en besvärlig situation".

Jag fattar nu att antagligen blir denna chef mycket ställd och pressad av att prata med mig, eller så är h*n totalt galen. =) Jag minns ordagrannt vad h*n sa. Jag svarade ju till och med, "jo tack detsamma, men jag skulle aldrig drömma om att säga det till dig".

Jag skrattade iallafall åt det hela och vi skildes sedan i positiv anda, enligt min mening.

ketchupeffekten

Nu har jag äntligen kommit fram till bröstmottagningen. Hon var så snäll, jag berättade att det var en sträng och en liten ärta och att det kom vätska ur bröstet, hon bokade in en tid om två veckor men sa samtidigt att det kan vara en mjölkgång som är lite irriterad/infekterad. Det lät så sant. Så nu ska det iallafall mammograferas och så. Känns mycket lugnare nu.

Och så jobbet, nu har jag talat med alla parter; tackat ja, tackat nej och informerat och träffat de som jag tackat nej till -- det finns ju möjlighet att jag hamnar där någon annan gång i framtiden. Och datum är bestämt när jag ska börja jobba -- det blir redan onsdag nästa vecka! Det känns så spännande!

Och nästa vecka, på torsdagen eller så, då hoppas jag ha ett möte med banken för att köpa lägenhet. Det ska bli så grymt skönt när jag vet att jag har ett eget bo!

Det är väl typiskt detta med ketchupeffekten; först händer ingenting, sedan ingenting, sedan kommer allt på en gång. Jag sjukskriven i januari, köp av båt, byta jobb, bröstknöl
ska undersökas, och så nu; förhoppningsvis köp av lägenhet.

bröst och jobb

Igår kom det guck från bröstvårtan också. Har aldrig hänt förut. Det kanske inte alls är något ovanligt, men nu blev jag riktigt orolig. Sitter i telefonkö till doktorn nu... Blir skickad vidare till en bröstklinik. Sitter i telefonkö igen... Får besked att jag ska ringa ett tredje nummer, men först efter 10.30... ja ja

Uppdatering jobb: Nu har två blivit ett, så jag ska ringa och tacka ja. =)

Blev ingen segling igår, men ska segla i kväll. Var istället på meditation och aurarensning och djikstra (eller vad det kan stavas som) igen och blev lugn som en filbunke. Kan jag verkligen rekommendera. Nästa träff är om två veckor, tisdagen den 8/5 kl. 18-21. Bergsundsstrand 3. Tyvärr kan jag inte då, men gå gärna! Kostar 150 kr.

ågren

Vilken ågren, nu väljer jag iallafall bara mellan två jobb. Har varit på yoga på lunchen. Sedan massage. Nu vill jag ut i båten för att få lite distans.

Har glömt telefonen idag. Har inte ringt om mammografi ännu. Suck.

för och emot

Nu har jag gjort en lång lista med för och emot. Och med hur det skulle kännas att jobba på varje ställe. Blev inte klokare. Känner mig bara förvirrad. Måste nog ha lite distans. Eller vad ska jag göra nu? Ut och segla kanske...

beslutsångest och bloggtorka

Hjärnan har varit stressad i helgen.

Det var meningen att jag skulle funderat ut vilket jobb jag vill ha nu i helgen. Jag har tre att välja mellan. Vilket i-landsproblem.

Istället har jag fokuserat på allt annat än jobb. Jag köpte båt, och kompisar. ÖÖÖöööh TRÄFFADE kompisar...

Och så glömde jag ta mina piller. Så jag har biverkningar i form av ont och tuggummikänsla i huvudet. Kanske är det så att det har blivit lite mycket nu för min lilla hjärna, så då kommer den inte ihåg de där grundläggande sakerna som jag ska göra; som att ta hand om mig själv.

SMS:ade och mejlade iallafall till N som jag lovat höra av mig till idag om jobbet. Och jag får till imorgon på mig.

Och mina stackars orkidéer som jag borde vattna.

Och jag ringde och försökte boka en tid på mammografi idag. Men de säger att jag måste ha en remiss först. Suck. Jag har hittat en knöl i bröstet.

Känns som om det varit så mycket att jag inte ens kunnat skriva här i bloggen eller i min jag-är-bra-bok.

Förlåt min bortavaro på era bloggar. Jag har inte haft ork just nu.

Nu ska jag sätta mig och skriva för och emot för var och ett av jobben.

min största investering hittills (I)

I lördags köpte jag båt. =)

Det är min livs största investering. Förutom min MTB (cykel) som jag köpte för fem år sedan och som har använts färre gånger än vad jag hoppas göra med denna båt redan första säsongen.


Jag sa när jag gick och la mig i lördags; måste sova nu så jag kan upp och segla imorgon!

Och det första jag tänkte igår morse var; nu vill jag gå upp så jag kan iväg och segla!

nina jansdotter makt och pengar

Var just på ett seminarium med Nina Jansdotter. Det var mingelparty, och jag träffade säkert tio (!) nya personer. PLUS hittade tre kontakter som är festfixare (letade specifikt efter detta).

Hon delade också ut gratis ex av hennes bok
Ta makten över dina pengar : pengar och psykologi. Jag bläddrade i boken på väg hem, och jag hamnar inte någon av hennes specifika pengafack, utan snarare en blandning av spara, slösa, osv beroende på situation.

handikappande rädsla

Agressiva och utåtagerande människor gör mig rädd.

Jag har insett att detta är ett problem för mig. Mitt sätt att möta en sådan person är att bli bestämd i mitt agerande, eller backa och undvika. Inget är bra. Jag måste hitta andra sätt att agera, hitta andra mekanismer.

Idag hade jag bokat in ett möte med en kille som skrek och var utåtagerande hotfull mot mig för ett år sedan. Han har sedan dess inte jobbat på min arbetsplats. Om jag ska jobba med honom dagligen, ville jag inte behöva gå och vara rädd för honom. Obehag, rädsla och oro kände jag inför mötet. Varför? Jag vet inte vad jag ska göra när han "attakerar". Och jag vet inte hur jag ska göra nästa gång det händer. Alltså blir jag rädd för honom.

Vi tog en promenad ihop. Insåg att vi hade olika grundläggande värderingar. Han tyckte dessutom att allt var mitt fel. Jag kunde se att jag triggat honom. Han hade en stressad period och blir sådär när han blir stressad. Han kände sig dessutom inte trygg i den miljön han var i. Alltså borde jag kunnat sett detta och förstått. Jag kan bara göra annorlunda nästa gång.

Vi kom fram till att jag skulle föreslå en promenad nästa gång det känns obehagligt mellan oss, och han likaså.

jobberbjudande

jag har fått ett jobberbjudande =)
och i morgon en till intervju,
och fredag en till intervju.

Ska tänka i helgen och lämna besked på måndag.

kiss i sängen

Det är inte roligt att vakna i kisspölar, det har DenTatueradeMamman fått erfara.

Vi har alla fått erfara detta någongång när vi var små. Har du några minnen från denna period?

Själv minns jag någon sorts vit vaxduk med frotté på ena sidan, som pappa och mamma bäddade sängen med. Det var oerhört genant den sista gången jag kissade i sängen, jag var säkert fyra år. Jag hade vitt lakan med gröna prickar, eller om jag vände på täcket var det grönt med vita prickar.

Pappa frågade varför jag inte vaknade, och gick på toaletten. Jag minns att jag sa att jag hade kännt efter att toaletten verkligen var där, toalettringen och så. Pappa sa att jag får känna efter lite noggrannare nästa gång. Kanske känna att toaletten är kall... Och mycket riktigt, detta fungerade. Jag drömde en mycket stark dröm, jag var kissnödig, och gick på toaletten, allt var verkligt. Jag skulle just kissa, och kände efter om toaletten var kall, men det var den inte! Så jag vaknade -- och förundrades över hur drömmen kunde simulera verkligheten så bra. Självklart använde min hjärna inte just ordet simulera, men, tjaaa, ni förstår...

tio nio åtta sju sex fem fyra tre två ett

Jag blev utmanad av annelie.

Tio första
Första bästa kompis: Mia
Första bil: ingen ännu... (!)
Första kärlek: Peter på fritids
Första husdjur: Chicka, våran hund.
Första semester: Gotland, Sudersand tror jag(?). Med huvudet i sanden.
Första jobb: Dela ut tidningar. Gjorde jag bara en gång. Usch vad jobbigt.
Första köpta skiva: Style. Någonting.
Första riktiga kärlek: Mauritz i trean...
Första piercing: Hål i öronen när jag var fjorton år.
Första konsert: Ulf Lundell, publikrekord på Grönan... -93?

Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Öl i solen i söndags.
Senaste bilfärd: Idag, från jobbet. =)
Senaste filmen du såg: Hundtricket.
Senaste ringda telefonsamtal: Till pappa för att kolla om han vill ha muskot i sina stuvade makaroner ikväll.
Senaste bubbelbadet: förra veckan
Senaste spelade cd: Avslappningsövningar... ;)
Senaste kyss: igår
Senaste gången du grät: Oj, säkert två veckor sedan nu. Skönt.
Senaste måltiden: Oj, lunch idag: paprika, saltbit (kött), gulash, black eyed beans, rödbetor, sparris.... Ööööh, jag vet. Låter suspekt, ett hopkok...

Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Ja.
Blivit arresterad: Nej
Blivit kär vid första ögonkastet: Ja
Fastnat med blicken i någons urringning: Nej
Fått ditt hjärta krossat: Ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej
Haft ett one night stand: Ja
Busringt till någon: Ja, det var länge sedan...

Sex saker du gjort idag
1. Tröstat A
2. Varit pinsam (fixat blind date)
3. Varit i kontakt med fyra presumtiva arbetsplatser
4. Bokat ett möte med en arbetskamrat som jag är rädd för
5. Yoga:t
6. Fikat fler än en gång (Bra!)

Fem favoritsaker utan rangordning
1. datorn
2. mobilen
3. snowboarden
4. balkongen
5. sängen

Fyra personer du kan berätta allt för
Dom är väldigt hemliga

Tre val
Blått eller rött? blått
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Choklad

Två saker att göra innan du dör (och det vill man ju tänka på redan, NOT!)
1. Bara vara
2. Skriva en diktsamling, och få den publicerad. På ett eller annat sätt.

En sak du ångrar
Att jag inte blivit klokare tidigare.

Jag skickar aldrig kedjebrev vidare. Så jag skickar inte vidare till någon. =)

om en halvtimma...

...kommer jag vara ute och springa. (affirmation som ska gå i uppfyllelse...)

Jag ska springa mig i form igen.
Jag ska springa mig trött.
Jag ska springa mig glad.
Jag ska springa med min kropp.
Jag ska ut och njuta av vårluften.

tretton, ensam och ovetande tuff

När jag var tretton år gjorde jag min första PRAO.

Denna startade med att jag åkte färjan över till Gotland mitt i natten, fick skjuts av någon till fårösund. Fick därifrån följa matproviantbåten (läs militär) ut till Gotska Sandön.

A som då var platschef eller vad man kan kalla det irriterade sig första veckan på att jag sov så länge på mornarna. Första morgonen sov jag till 11. För jag var så himla trött, natten innan på Gotlandsbåten hade jag inte fått en blund i ögonen. Sedan var det väl 9 som var min uppvakningstid. Jag hade ju glömt väckarklocka. Så hur skulle jag kunna vakna i tid? Jag bodde ensam i en liten stuga som kallas för Domänstugan, tror jag. Det var då naturvårdsverkets gubbar som sov där när de väl var ute på ön.

På hela ön var det vid detta tillfälle tre personer. Jag, A, och en tillsynsman till, B.

Samma dag jag kom fram hittades en sälunge död på stranden. Denna förpackade vi i påsar och sedan in i en frys, för att den senare skulle kunna undersökas på fastlandet, för att kunna fastställa dödsorsak.

Typiskt tråkgöra som jag fick göra var att ensam stå och måla ett antal husväggar, så långt som jag nådde. Eftersom de inte vågade ha mig på stege ensam en kilometer bort från där de själva befann sig. Jag myste i solen och pulade på med detta. Och stormtrivdes. Det var kul att B kom förbi någongång och kollade till mig under dagen.

Jag bodde själv i den lilla stugan. Jag hade planerat matköpen själv. Gröt till frukost. Färskvaror för den första tiden. Sedan typ bullens pilsnerkorv, och annat gott. Jag fick beställa mer mjölk med nästa mattransport som kom en och en halv vecka senare. Då tog de fel bullens pilsnerkorv, det finns tydligen någon sorts grillkorv på burk som inte alls var lika god. Suck. Jag säger bara det, ICA i bunge visste inte vad de gjorde... Obs, detta var under åttiotalet.

Vecka två kom A på att jag inte hade en väckarklocka. Så då började han eller B knacka på så jag kunde vakna och vara uppe i tid. =)

En syssla som tillsynsmannen gjorde (också) var att kolla vädret åt SMHI. Jag tyckte det var superspännande att vara med första gången. Temperatur, barometervärden osv skickades till en central. Mha något tekniskt verktyg. En ballong skickades upp i luften, och vi mätte hur många sekunder det tog innan den sprack. Redan andra SMHI-mätningen tyckte jag det var lite trist. Och detta gjordes tre gånger om dagen, har jag för mig. Stackars B.

En dag hade jag "ledigt". Eftersom jag då hade skött mig själv i tio dagar, och jobbat ensam med att måla och så vidare, så tog jag en "vuxen" ledig dag. Jag packade en matsäck för en heldag. Lite nödproviant. Regnkläder och extra tröja. Jag gick runt hela ön. 2,5 mil i sanden. Och var borta från tidig morgon till åtta på kvällen.

Till min förvåning möttes jag av sura miner och en utskällning av hårda A. =) Han sa, att så kunde jag inte göra, bara sticka sådär och inte berätta var jag tog vägen. Men jag hade ingen tanke på att någon brydde sig om vart jag tog vägen!

Jag var därute i exakt 21 dagar. Bodde ensam, lagade mat ensam, sov ensam långt från de andra husen (säkert 400m... ;), gick på dass mitt i natten i mörkret, såg gullvivorna blomma vid Gamla Gården ensam, våren svepa in över landskapet. Ensam. Och stormtrivdes.

---

Nu kommer pappa lägga ett inlägg i comments om att "kommer du inte ihåg att vi pratade i telefonen varje kväll, och att jag tyckte du var så himla tuff, och att A klagade på att den enda telefonlinjen ut från ön var upptagen i timmar". =) Pöööössss!

soltorka

Nu har jag utnämnt bloggtorka tills vidare. Orsak: den underbara solen som skiner, och mina 21,2 grader på balkongen.

berg och dalbana

Här är en påminnelse till mig själv; det var faktiskt bara några dagar sedan jag kände så här. Så bara för att jag känner mig stärkt av intervjuerna idag så betyder det inte att det kommer kännas lika bra om några dagar. Då kanske jag är hjärntrött igen. Det värsta vore om jag gick tillbaka "i utvecklingen" och inte orkar klä mig eller inte skulle tåla ljud igen. Det skulle vara som att få ett slag i magen.
Kram till mig.

utmaningar, flow och Csikszentmihalyi

Hur kommer det sig att jag känner mig stärkt av de tre intervjuer jag har varit på? Hur kommer det sig att jag känner mig stark inför de två jag ska göra idag? Hur kommer det sig att jag plötsligt orkar sättas på så stora prov? Är det tävlingspannan i mig som komit igång igen, eller är det bara att jag åter dövar mig med jäkt...

Jag vet faktiskt inte riktigt. Känner mig mer levande. Detta klarar jag av.

Det finns en bild från boken flow av Mihaly Csikszentmihalyi. Där ritar han en fyrdelad bild:


massor med nytt | för mycket utmaningar
-----------------------------------------
inget nytt | nya utmaningar

(bilden är inte korrekt, är det någon av er som har boken och kan kolla vad det egentligen står?)

Idén är iallafall att om man stannar i den ena rutan (här "inget nytt") blir man uttråkad, och kan må dåligt för det. Och kanske byta jobb.

Om man får lagom med utmaningar utvecklas man hela tiden och lagom här är självklart individuellt.

Om, som jag, får för mycket utmaningar och för mycket nytt och allt på en gång då blir det heller inte bra. I mitt fall så fick jag drömjobbet och det var förskräckligt utmanande. Och ingen coaching och inget stöd på det, så. Voilà! Hamnade jag här...

Jo, och nu idag, så går jag på intervjuer. Tack och lov så är det något jag känner mig trygg i för det fick jag mycket övat på precis när/under it-bubblan sprack. För alla företag tog in folk för intervju, de höll ju på att expandera. Men de anställde inte, för internt jobbade de med att börja säga upp folk. Och så fortsatte de med att annonsera efter folk i tunnelbana och i tidningar -- bara för att det skulle se ut som om de fortfarande expanderade. Jobbannonser i en tuff tid är faktiskt marknadsföring som fungerar. Så länge jag inte vet om att de faktiskt inte anställer. Då bev jag lite putt.

otäck olycka idag

Jag passerade Bonnierhuset, på Torsgatan. Så ser jag och hinner inte mer - men pang säger det. Hög fart, och mycket splitter. En förare oskadd, den andra ordentligt skadad. Han kliver själv ur, har mycket ont, och är ganska chockad. Jag är bara tio meter från honom. Han tittar förvirrat runt omkring sig, tills han möter min blick. Jag går rakt fram till honom, tittar honom i ögonen och håller om honom. Han sätter sig mitt på gatan, och jag pratar med honom och frågar honom saker. Han är fortfarande helt okontaktbar. Folk strömmar till. Börjar fråga vad de ska göra.

En man frågar: ska jag ringa polisen? Ring ambulans, svarar jag. Ska vi inte flytta honom från gatan? (folk vill dra i honom) Jag svarar, att han får sitta tills han orkar gå (och bilarna köra runt oss). Mannen i den andra bilen försvinner. Glassplitter överallt. Jag hjälper den skadade mannen till en bänk. Armen svullnar (på så kort tid!) Han har ett stort sår över handen. Han blöder i pannan. Nacken svullnar också. Nu kommer brandbilen. =) Men de är duktiga på detta de med. Så klart. Fram med stödkrage. Kort därefter kommer ambulansen.

Jag är vittne. Jag tog hand om läget så gott jag kunde, fokus dock på den skadade mannen. Så klart. Undrar dock vad som hände med mannen som försvann. Han var nog ingen smitare. Han var nog chockad.

Jag kommer förbanna mig den dag jag behöver använda första hjälpen, och inte ännu tagit någon grundläggande kurs. Jag har lagt tryckförband på sprutande sår förut, men hjärtmassage (tänk om någon på jobbet får hjärtattack!) eller mun-mot-mun-metoden har jag ingen kunskap i. Jag vet att om jag bara vet vad jag ska göra så kan jag göra underverk i en olyckssituation.

Har du några egna erfarenheter? Vet du var jag kan gå kurs?

nåja, lite upprättelse

Måste ta tillbaka lite av det jag sa i en träffande bok trodde jag, eftersom det faktiskt på¨sidan 147 (av 156) hela åtta meningar om varför kvinnor inte stöttar kvinnor, som jag trodde boken skulle handla om. :(

Namnet på boken är ju trots allt "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra".

intervju idag

gick bra, men känner mig lite blottad

det är liksom att jag måste skärpa mig
försöka tänka ut mina drömmar innan
kunna tala för mig

samtidigt som jag också blottar mig...
...när jag erkänner vad jag inte har svar på

...vad jag vill
och ännu viktigare;
vad jag inte vill

...vad jag tror kan bli svårt
eller vad som oroar mig

lång dags färd mot natt

Där varje replik säger så mycket om människan, och relationen mellan karaktärerna. Där varje ord leder närmare undergången. Där ett ord eller en blick betyder så mycket mer än just det atomära var för sig. Föga upplyftande för en skör själ att bevittna.

Eugene O´Neill's "Lång dags färd mot natt" (1941), spelas på Dramaten just nu. Med Lena Endre, Börje Ahlstedt, Jonas Karlsson och Jonas Malmsjö i rollerna.

vacuum

I min hjärna råder vacuum

Jag har en rädsla som gnager i mig
en oro som inte vill släppa

vart är jag på väg
var vill jag vara
och också, vill någon ha mig där?

Liten, rädd och taggig.

vilsen vill hitta hem

Förra veckan sitter i fortfarande tror jag. Har varit orolig i kroppen och knoppen i helgen. Dövat mig med godis och mat (funkade bra). Och med ett halvt litet rött piller (funkade lika bra, fast höll i sig längre).

Jag skulle dock vilja kunna börja jobba igen (började i måndags förra veckan på 80% arbetande istället för fullt sjukskriven) och inte bli dålig direkt.

Det läskiga var att på torsdagen var jag riktigt rejält
hjärntrött. Hur ska man då göra, är det för tidigt? Är det för hårt att kastas in direkt och själv ansvara för att söka nytt jobb? Ska jag bara "ta första bästa" och sedan repa mig för att sedan ta mig vidare? Men jag vill ju välja min chef och mina medarbetare... Är jag för bortskämd?

Förr har jag alltid dövat mig med jäkt. Det fungerar inte längre. Jag måste hitta ett vardagslugn där jag kan "bara vara". För att sedan ta mig an nya utmaningar.

Hur hittar jag "hem"? Jag som aldrig varit hemma.

Hur hittar jag lugn? Jag som aldrig varit stilla.

tävlingspanna eller knarkarämne?

Jag har alltid varit sådan som gillar att prova nytt. Jag blir ganska snabbt halvbra på det jag företar mig, ibland även helbra. Jag har en genomsnittligt bra fysik och bra kroppskoll så att jag snabbt lär mig nya sporter. Dessutom kan jag tänka strategiskt i tävlinssammanhang, och jag är otroligt envis. Först efter målgång känner jag att jag är trött. Aldrig innan. En riktig tävlingspanna.

En del av mig skriker; prova nytt, testa spännande, nya saker! Så jag (hjärnan) får känna endorfinerna och adrenalinet pumpa när du hisnar av skräck, på berget eller i luften, eller under vattnet när hajarna kommer.

Vad kommer detta från? Är jag egentligen en typisk knarkare, fast i detta fall knarkar jag endorfiner från min egen kropp? Jag har en känsla av att jag väldigt snabbt skulle falla dit om jag provade riktiga droger.

Fick en morfinspruta i benet för ett år sedan på akuten, min fruktansvärda värk försvann direkt, "en till här" sa jag snabbt som attan och pekade på mitt andra ben. Sköterskan med sprutan skrattade bara åt mitt drogade anlete...

att döva sig med jäkt

När det blir stilla omkring dig och du stannar i skräck: ser att arbetet blivit en flykt undan ångest och bort från ansvar, altruismen en nödtorftigt maskerad masochism: känner igen stäppvargens skadeglada, grymma hjärtslag -- döva dig då inte genom att åter söka jäktet. Utan håll fast bilden tills du nått dess botten.

Ur Dag Hammarskjölds Vägmärken.

du är skaparen av ditt eget universum

You are the creator of your universe.
For as a human being you are free to will whatever state of being you desire.
Through the use of your shoughts and words there is great power there.
It can be a blessing or a curse.
It is entirely up to you.
For the quality of your life is brought abour by the quality of your thinking.
Think about that!

CLARK, St. John-Christie.

lästankar igen

Boken av Susan Tanner och Jillian Ball; Att ta sig upp när man är nere, hjälp till självhjälp vid depressioner ... slukade jag igår och idag. Handlade inte alls om mig, tyckte jag. Men den var intressant för att förstå andra och hur man kan hamna i negativa tankemönster. Tror jag varit där förut, för en tio år sedan.

ett litet rött piller

Blåst. Naturkraft. Idag igen. Eller aftur som det hade hetat på isländska. Edgars cellokonsert i öronen. Trött i kroppen och knoppen efter en fysisk dag. Tog ett litet rött piller. Kände mig så orolig. Kan det ha varit den stressiga veckan? Nu sömnig.

naturkraft

Åååh moder jord. Forsen porlar, vatten som rör sig. Promenad i solen. Vindbyarna som drar i trädtopparna. Starka ben. Naturens kraft att läka liten flickas hjärna. Nu bada heitupottur och titta på stjärnorna.

hjärntrött

Sov dåligt i natt. Var just på intervju. Har kännt av riktig hjärntrötthet idag. Ska ta det riktigt riktigt lungt i helgen. Puh.

Vill inte ramla dit igen.

Puss och kram på er. Jag är så glad att ni finns!

på jobbet idag

Är på jobbet idag tredje dagen på raken. Känns inte så stressigt. Kanske för att det består av en helt annan "mode" här nu. Alla nätverkar, går på intervjuer, och pratar kommande jobb eller möjligheter. Spännande lunchmöten, trevliga mejl. Förtroliga samtal.

sex saker idag

Idag har jag skrivit min egen Rehabiliteringsplan. Det är utifrån försäkringskassans (F) blankett, en sådan som arbetsgivaren ska fylla i. Är det inte lite typiskt att jag gjort detta själv...

Pratat med F för att slippa ha ett rehab-snack med dem. Jag vill liksom bara börja på ett nytt ställe. Det borde liksom räcka, men nej, de vill träffa mig och min tillfälliga chef.

Varit på Tillämpad Avslappning. Det är riktigt intressant. Jag har ju övat med hjälp av avslappningsövningar och ska fortsätta med det varje dag i tre veckor till. Sedan ska jag gå in på fler övningar som ger snabbare avslappning, det blir som en sex-stegs-raket.

Frågat två chefer om att komma på intervju hos dem nästa vecka. Rådfrågat min tillfälliga chef angående dessa jobb. Intressant. Bokat in träff med min mentor såsom imorgon för att prata vidare om dessa.

Keramik:at, beskickade mina fem alster från förra tillfället -- en varav jag är riktigt nöjd med, ska ta bilder nästa gång!!

Badat!! =)

vad fin du är

- vad fin du är!, fick jag höra idag.

Jag blev så paff och tittade honom i ögonen en stund, och så sa jag "tack".

Det var så ärligt, det var så spontant, och det kom direkt ur hjärtat på en tioårig pojke. Han spelade boll och hade just hämtat den i backen vid vägen, så sprang han ut på cykelvägen precis framför mig och kikade upp ur sitt lintotts-omringade ansikte med stora ögon och sa, just så.