måndag 26 februari 2007

besvärlig människa

"Du är den mest besvärliga människa jag någonsin haft att göra med. Jag vet inte hur jag ska hantera dig."
Sa min chef till mig förra veckan.

Är det så himla smart sagt om man är chef? Att säga det till mig.

10 kommentarer:

Maria sa...

Nej, det är det inte. Idiotiskt! :(

henrik sa...

Men om det är så hon känner kan det ju vara bra att få veta det. Det kan vara en ledtråd till varför hon behandlar dig som hon gör.

carulmare sa...

Ordet hantera får mig att hoppa till. Hantera?! Man hanterar inte mänskor, inte ens sina underlydande...

loppispoppis sa...

Jag tyckte det kändes väldigt konstigt att hon sa så, men det kändes som om det på något sätt gav mig en nyckel, precis som du säger, Henrik - en ledtråd. Jag vet nu iallafall hur hon känner.

Tyvärr tillät jag mig själv att säga, jo tack detsamma, jag har aldrig heller varit med om detta med någon annan.

Men däremot skulle jag aldrig säga så till en underlydnad om jag själv var chef, och ordet "hantera" håller jag med om att det är laddat på något sätt, och även "besvärlig" känns inte helt okej heller. Känns skönt att du, carulmare också hoppar till, precis som jag. Dock hade jag teflonvästen på denna gång, så jag blev mer förundrad än ledsen.

Jag uppfattar att en sådan kommentar inte hjälper så mycket. Nu gjorde den faktiskt det. Och idag har det kännts bättre på något sätt. Kanske för att jag tidigare känt att hon varit så hård mot mig, och att det är hon som sparkat på mig hela tiden. Nu förstår jag varför hon gör det, för hon tycker att situationen är svår. Varför hjälper detta mig, egentligen? Det borde väl egentligen göra detsamma?

henrik sa...

Att hon pratar om vad hon kan, eller snarare inte vet vad hon kan göra är väl också ett erkännande av att även hon har dragit sitt strå till stacken?

loppispoppis sa...

Henrik: jo, precis. Något åt det hållet. Kanske därför känns det som att hon bemöter för första gången istället för att köra över.

Maria Byström sa...

Vilket pucko! Helt fel sak att kläcka ur sig.

Gisan sa...

För mig låter det som hon har allvarliga problem att "hantera" sig själv... Kramar

Visionary Soul sa...

Jag tolkar chefens uttalande som om hon menade så här: "det gör mig förvirrad och frustrerad att du är på ett sätt som jag inte har lärt mig förstå och förhålla mig till... JAG känner mig otillräcklig, fast det är ju obekvämt så jag flyttar över "felet" till dig i stället". Rätt vanligt mänskligt sätt att hantera situationer där man själv kommer till korta. Chefer är också bara människor, fast man glömmer det ibland... ;-)

Jag tycker det var kanonbra att du sa "tack detsamma". Det gav ju även chefen chansen att fatta att ni båda upplever situationen som lika besvärlig... ni har DET gemensamt, och där skulle ni faktiskt kunna mötas utan att känna er hotade. Med lite tur! :-)

loppispoppis sa...

visionary soul: jag tror du har helt rätt. Det är så svårt att inse mitt i alltihopa att det är just i ett visst interaktionsmönster som man krashar. Och det kan vara just där båda kommer till korta. Och det som jag har sett tidigare är just detta överföringsmönster när det känns som att något läggs på mig, när jag tycker det är självklart att det är i interaktionen mellan två individer.

låter kanske lite flummigt...