Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
My candle burns at both ends
It will not last the night
but ah, my foes, and oh my friends –
It gives a lovely light
Edna St. Vincent Millay “A Few Figs from Thistles”, 1920
jag är där jag är och tänker det jag tänker
om mig
- loppispoppis
- det är en förunderlig tid vi lever i. Tänk vad som kan hända en vanlig, enkel dag. Eller en mer komplicerad. Dessa tankar kommer min blog att representera. Dela gärna med dig av dina tankar också.
jag läser
mitt arkiv
-
▼
2007
(258)
-
▼
februari
(43)
- mitt i livet
- att välja
- dålig självkänsla?
- besvärlig människa
- trampmina
- en egen jag-är-bra-bok
- att hitta en bubbla
- piller i långa baner två
- hål i huvudet fyra
- jag är inte död ännu
- glass som ångestdämpare
- helt djävla värdelös
- jag måste vara stark för att kunna bli bra
- hål i huvudet tre
- ilska i drömmen
- övat på att säga ifrån
- trött trööt trött, finns det något slut
- hål i huvudet två
- att finnas till
- dagens bragd; tidrapporten ifylld
- att städa
- lästankar ett
- det tog slut, liksom
- bara vara
- badkar
- hunden är rastad
- dagens bragd; fika på jobbet!
- tupplur
- vansinnig trötthet
- tungt
- sömnlös, att vara rakt på sak
- på den tredje dagen
- hål i fingret
- hål i huvudet
- min plats på jorden
- smakar på ångesten
- människa igen
- sömn
- sömnlös: going mobile
- sömnlös, mina svagheter
- struktur
- vad är nästa steg?
- citat från augusti förra året
-
▼
februari
(43)
kategorier
- bakgrund (6)
- balans (33)
- brus (84)
- dikter (13)
- guldmedaljer (10)
- humor (3)
- hörnstenar (39)
- inte okej (1)
- kategoribeskrivning (1)
- kommunikation (13)
- lästankar (18)
- motgångar (4)
- musik (5)
- slut (1)
- sport (11)
- teater (2)
- trevande start (3)
- törnstenar (16)
- ungern (19)
- utmaningar (1)
- wien (4)
My candle burns at both ends
It will not last the night
but ah, my foes, and oh my friends –
It gives a lovely light
Edna St. Vincent Millay “A Few Figs from Thistles”, 1920
2 kommentarer:
Ja man är inte i takt med tiden, dvs den "normala" -enligt klockan.
Det är jobbigt - men så småningom hittar man en rytm igen.
Men man tvingas ha tålamod.
och ska absolut inte stressa.
Man tål det inte.
Kroppen tål det inte.
Psyket tål det inte.
Allt gott!
från Inkan
nattuggla igen
Egentligen är det tur, men lite dråpligt det där med att inte orka. För jag kan inte stressa, det går inte, för då vill jag somna. Skumt, va? Hjärnan liksom fixar det åt mig. Men det är en aning läskigt.
Skicka en kommentar