Musiken skvalar från konstlokalen nedanför, för tre minuter sedan. Jag vill sova. Gick då ner för att be henne sänka. Ojdå är det för högt säger hon, och sänker genast. Sedan börjar hon käfta emot; "jag tycker då inte att det var så högt". Det var tillräckligt för att jag ska kliva upp ur sängen och klä mig, och gå ut i kylan runt huset för att be dig sänka. Dessutom är klockan snart tolv. "ja men jag brukar inte vara här i lokalen så här sent", vad menar du med det? "min uppfattning är att det inte var så högt jag spelade". Käftar du emot? frågar jag. Det var tillräckligt för att jag ska be dig sänka, eller hur?
Ugh. jag tycker inte om att behöva sätta gränser. Detta bör jag öva mer på. Läääskigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra gjort!
Vad kände du när hon började diskutera? Eftersom du använder uttrycket "käfta emot" undrar jag om det var ilska?
Ilska är fascinerande. Det verkar vara en kraft som hjälper en att värna gränser och ta plats. Jag önskar att jag släppte min aggressivitet mer fri än vad jag gör.
Ja, jag blev ilsk, men det bubblar alltid upp i efterhand, liksom. när jag gick därifrån var jag as-förbannad. Och så gick jag och skrev i bloggen för att lugna ner mig. Och känna att det var okej att bli arg.
Jag vill lyssna på min ilska fortare och hantera situationen direkt. Måste öva mera.
Skicka en kommentar