måndag 5 februari 2007

smakar på ångesten

Hemma igen,
förknippas det med jobbet, eller är det fler ingredienser i den ångest som jag nu upplever smyger sig på? Finns där krav som jag kunnat släppa då jag inte varit hemma?

Jag fastnar återigen i tankar kring arbetet, vad ska jag göra, hur ska jag välja, ska jag byta jobb, nej, jag vill vara kvar, vad göra då då? Kan jag byta chef? Hur ska jag byta arbetsuppgifter, jag vill ju göra det jag gör, men nu kan jag inte, kan jag svara på när jag kan och orkar igen?

Ja, ja, det är där jag är igen. Kan jag någonsin vila i att jag litar på min chef igen? Kan jag känna att jag litar på uppbackning? Nej. Låt så vara.

Vad gör mig så beroende av stöd/förtroende? Varför kan jag inte bara skita i det och köra på? När jag känner stödet kan jag köra efter min inre kompass, och nu har jag tappat min inre kompass sedan jag kände att min nuvarande chef inte backar upp mig, och inte lyssnar till vad jag har att säga. Kan jag inte köra efter min egen kompass och vara oberoende. Är det så att jag kan lära mig bli oberoende och söka bekräftelsen i mig själv. Varför kan jag inte bara välja att göra så? Jag har försökt nu sedan 18 oktober, och har bara blivit svagare och svagare. Hur ska jag resonera kring detta?

3 kommentarer:

henrik sa...

Du skriver att du har stort behov av andra människors stöd och bekräftelse. Det får mig att associera åt flera olika håll. Jag delar med mig av några och ber dig hålla i minnet att de möjligen säger mer om mig själv än om dig.

Först och främst tänker jag på mekanismen i termer av kontroll. Problemet med att vara väldigt beroende av andra är att man inte har kontroll över andra. Om man ändå försöker kontrollera det okontrollerbara så resulterar det i frustration, spänning eller ångest.

Sedan tänker jag att det inte går att överge ett tankesätt om man inte lyckas ersätta det med ett annat. Kanske tänker du likadant eftersom du skriver om att söka bekräftelse i dig själv?

Min tredje och sista association är att ett sätt att byta fokus på är att låtsas att man redan har gjort det. Man fejkar och beter sig på det nya sättet tills det kommer av sig självt. Det är en väl beprövad teknik som du kanske redan känner till?

Tobias sa...

Så tråkigt att läsa ditt inlägg idag. Du lät så relativt glad och pigg på telefon igår.

Henrik är klok. Han skriver kloka saker. Hoppas att de kan hjälpa dig.

Hoppas också att du kan rensa hemmet från jobbassociationer. Hemmet måste få vara en fristad, en ort att vila i. En trygg hobbithåla att krypa in i och stänga världen bortom tröskeln ute från.

loppispoppis sa...

henrik:
Det är nog en gnutta av alla tre. Ett: Inte att jag vill styra andra, men den maktlöshet jag känner då jag blivit missförstådd och felbedömd av min chef. Jag vill bli sedd för vad jag gör och vad jag är bra på. Chefens måttstock är i detta fallet helt oanpassad till mina kvaliteter, och chefen kan inte se mig.

Två: Att söka styrka i mig själv att se och bekräfta allt bra jag gör, att jag gör rätt, att min inre kompass fungerar, har jag utgått från. Jag funderar på vad jag kan göra för att göra det lilla barnet i mig gladare och känna sig duktig och bekräftad. Funderar också på vad det är som hindrar mig. I detta fall hänger det ihop med Ett) eftersom jag känner att jag inte kan styra mitt jobbliv, utan chefen förminskar och begränsar mig. Borde byta chef. Jag är värd att uppskattas!

Tre: Jag tar tag i rodret. Har skrivit 22 sidor redan om vad jag tycker och vad jag vill. Detta har jag syntetiserat ner till fyra sidor viljor, och konkretiserat vad jag behöver. Detta ska jag använda för min egen skull, för att känna att jag vet vad jag vill, och vad jag behöver. I detta fall utgår jag från att jag har fått vad jag behöver, jag beskriver i formatet, "jag har", "för att lyckas gjorde jag så här..." etc.

tobias: Nä, det är inte så illa, lite ångest kan jag väl få ha i omgångar? :) Jag vill jobba med detta, för jag vill komma vidare och vara starkare efteråt. Alltså kommer jag pilla lite i såren så att de är ordentligt undersökta. Vill inte ha något skräp kvar när de väl sedan läker ihop.