...inte trodde jag att det skulle gå så lätt, för det var ju jättelänge sedan! Jag drejade upp hela TVÅ kilo lera! Det blev sex pennställ, helt enkelt. Försökte göra koppar, men det blev raka bägare, liksom. Men supertunna. Ska beskicka dem nästa gång.
Men guuuu, så trött jag blev. Kändes som att gå in i en dimma och två och en halv timma senare komma ut igen. Jag satt liksom inkapslad i en bubbla, och typ jollrade. Superkoncentrerad (men ingen tunga ;) och sedan typ klar, och ur-slut. Joller. Har ni känt att hjärnan blir som en tvättsvamp någongång? Så kändes det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Två kilo lera! Inte dåligt alls.
Härligt att bara göra en massa saker för att se vad det blir :-)
Hoppas tröttheten vänder. Det finns som tur är positiva tröttheter också...
Oj vilken produktivitet! Vad gör man när man beskickar?
Jag tror att det var en bra trötthet. Det är nästan meditation när man "försvinner" in i sitt skapande så. Kramar...
maria: jag hade ingen aning att lera väger så mycket (borde jag ju veta som just burit upp tre keramiklådor på vinden -- de var tunga... =)
Positiv trötthet låter bra. Jag måste nog lära mig känna igen den. Men det har kanske med vad man gör att göra, och då kan man känna igen den bara därför. Kanske. =)
gisan: beskickar gör man när leran är läderhård. Då fixar man till undersidan av det man drejat.
Jag tror det var en bra trötthet. Nu, idag, känner jag mig piggare. Men hade himla svårt att vakna i morse. =)
Gud vad det är skoj att dreja :)
ja, det är verkligen roligt! Ser fram emot nästa tillfälle, som blir om två veckor. Hoppas mina drejade saker inte torkat ihop fullständigt tills dess...
Skicka en kommentar