Jag har funderat lite. Nu till en annan sorts bubbla än den jag talade i att hitta en bubbla, som ju är att hitta en vilobubbla.
Jag funderade på att jag borde hitta en bubbla att skydda mig i. För att inte ta illa vid mig.
Jag träffade en kvinna innan jul, som under andra dagen på en kurs som jag då gick, lyckades ta sig igenom alla mina skyddsbarriärer på mindre än två minuter. Tre fyra meningar och så var hon där. Jag sa nej, nej, nej. I ökande styrka. Det var som om hon kom åt mig. Hon respekterade inte mina nej. Jag borde ha agerat annorlunda. Jag kunde tex ha ignorerat henne efter mitt första nej som hon inte respekterade. Det finns nog fler förhållningssätt än att ignorera...
Detta var som en snabbversion av det som hänt mellan min chef och mig. Jag har blivit om och om igen överkörd. Inte respekterad. Jag har sagt nej, nej, nej.
Jag sa till min väninna L förra veckan att jag ville hitta ett sätt att skydda mig. En mask som jag kan sätta upp liksom. Men hon blev nästan arg och sa att jag inte ska ändra mig, bara om och om igen hävda mig.
Vad handlar det då om, hur kan jag förhålla mig. Mina nej måste ju kunna vara nej, liksom. Utan att jag ska vara någon annan.
En närbesläktad tanke. Barnet därinne. Jag håller henne i handen. Jag kan skydda henne. Jag kan tala henne lugn. Det är bara ibland som mina barriärer rämnar. Varför vill jag veta, och jag vill kunna skydda barnet i mig.
Handlar det om att vissa människor utnyttjar mig och min svaghet när de ser den? Så som min chef har gjort. Är det något i min person som jag själv ansvarar för att de tar och pillar just där det gör ondast? Är det liksom mitt fel, eftersom jag är oskyddad just där, och ligger med blottad strupe? Just därför är det mitt fel, för att jag "ber" om det? Och för att det går?
Vem, och vilken sorts person är det som utnyttjar detta tillfälle? Kan jag lära mig att se dem tidigare? Känner mig dum, liksom osmart som inte fattar tidigare. Och sätter upp ett filter i tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Skrev just svar åt dig på min sida...
Det är sent, men jag tror att jag skall vara uppe ännu några minuter, så kanske jag känner mig sömnig sedan...
Så jag tänker på vad du skriver. Undrar om du kanske söker förståelse, där det inte finns någon att få...? Att öppna sig för någon som inte kan förstå, att förklara och förklara utan att det leder någonstans, eller kanske bara till flera övertramp, kan nog göra mycket ont...
Jag tror att det finns många strategier som man kan använda för att värna sig mot människor som inte respekterar ett nej. Man kan bli arg och visa det, man kan ignorera och gå därifrån och man kan använda humor eller ironi för att ta udden av attacken eller byta samtalsämne. Det jag helst skulle vilja göra är att enkelt och osentimentalt berätta hur jag upplever situationen och fråga varför den andra inte respekterar mitt nej. Kanske den andra helt enkelt inte har förstått att jag säger nej? Det är dock inte så lätt och kräver en snabbhet i igenkännandet av känslor som jag inte riktigt har ännu. Men övning ger erfarenhet.
En helt annan strategi är att öva upp sin radar och lära sig känna igen personer som kränker. Att tro att de gör det medvetet och avsiktligt är nog att ha för stor tilltro till deras självinsikt och medvetenhet. Tvärtom tror jag att man kan anta att de flesta inte skulle kränka om de förstod att de gör det. Jag menar inte att man skulle försöka göra något åt andra människors bristande självinsikt. Var och en ansvarar för sin egen. Däremot kan man som sagt öva upp sin radar. Ofta kan man ju helt enkelt välja annat sällskap som man trivs bättre med.
Att prata om att det är någons fel för att du blir kränkt låter konstigt i mina öron. Jag har svårt att tro att varken du eller någon annan avsiktligt skulle se till att du blev kränkt. Troligast är väl att alla inblandade är omedvetna om de mekanismer som gör att det blir som det blir.
Precis som carulmare skriver så kan det vara så att du letar efter ett mönster som inte finns. Om du ändå tror att det finns något i ditt sätt att vara eller tänka som gör att du oftare än andra hamnar i situationer där andra kränker dig föreslår jag en kartläggning av dina erfarenheter. Kan du se ett mönster och hur ser det i så fall ut?
Förlåt att jag tar sådan plats. Först lämnar jag en väldigt lång kommentar och nu också länk till min blogg. Det verkar inte skapas länk från namnet om man inte har ett Google/Blogger-konto.
carulmare: jo, jag brukar kallas diplomatins mästare. Jag tror det går väldigt långt innan jag sätter mina gränser. Då gör det redan ont.
henrik: tack för strategiexempel på din blogg. Min radar är nog ganska paj. Däremot om jag hör att en person är på något visst sätt från någon annan, så kan jag vara mera lyhörd. Att välja trevligare sällskap funkar ju, det använder jag, men hur göra om du är i beroendeställning till denna person. Där har du mitt mönster. I kombination av oförmåga att säga ifrån innan det redan är försent (jag känner inte nypen förrns det har gått hål)
Din radar är säkert bättre än vad du tror. Dessutom går den att öva upp. Att känna nypen innan det går hål är också något som jag tror kommer med övning och erfarenhet. Det kan med andra ord bara bli bättre! =)
När du skriver om beroendeställning, tänker du då på din chef? I så fall håller jag med om att det då inte går att välja annat umgänge. Chefen måste man jobba tillsammans med.
I det fallet tänker jag att man är tvungen att få igång en öppen och ärlig kommunikation. Eventuellt behövs en "äktenskapsrådgivare" som hjälper parterna att förstå varandra och att hitta vägar till en konstruktiv dialog. Det är förstås jobbigt, men ska man jobba ihop ser jag ingen annan utväg. Det är den enda konstruktiva sättet att hantera motsättningar på som jag känner till.
henrik: jo, det var chefen jag menar. jag är nog otroligt konflikträdd. Suck.
Skicka en kommentar