Ser jag världen genom
det glada glaset,
skiner solen,
fönstren är tillräckligt rena,
folk är positiva,
ölen god,
och orken räcker
längre.
Ser jag dock världen genom
det sotiga glaset; då
tycker ingen om mig,
ingen blir glad av
att se mig, och
inte jag heller dem,
ölet är grumligt,
vinden motvind,
vännerna fiender,
kroppen blir tung
att bära,
till och med blir
det svårare att
andas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Hej, och tack för din kommentar på min blogg! Vilken fin dikt!
Den berömda väggen, ja även jag har dammat in i den... Att skriva är ett jättebra sätt att bearbeta och reflektera över varför man hamnat där. Att blogga är ett bra sätt att få stöd och andras tankar om detta. det finns många i vår situation på nätet. Vi ses säkert igen framöver!
Kram från qi
hej qi,
trevligt att ha dig här hos mig, jag har tittat till dig ibland senaste veckorna. Skönt att du orkar lite mer nu. kram
Å, jag gillar den här. Vackert!
Om man vet det, kan man ju alltid komma tillbaka till det glada sättet att se. Ofta behövs det bara vila - och kanske ett glas öl...?
:) du är go du. ja, eller ett glas vin...
Tack för den länken! Jag var nog
lite nyfiken på vem du har varit och lyssnat på. Ett nytt namn för mig, Sanna Carlstedt. En kvinnlig singer- songwriter med inte öl, inte vin, men whisky i stämman...! Dethär är väl en av hennes egna sånger?
Aah, den svänger bra...! :)
Synd att det ibland ska vara så svårt att titta ut genom rätt fönster. För vi vet ju vilket som är rätt egentligen... Kramar...
ella: tack så jättemycket, det värmer!
carulmare: ja en riktig whiskystämma (höll på att skriva whiskas... ;), och hon är riktigt skön lajv (live). Kul att du gillade den!
gisan: visst är det svårt att välja rätt, trots att man innerst inne vet...
Skicka en kommentar