utmaningar, flow och Csikszentmihalyi

Hur kommer det sig att jag känner mig stärkt av de tre intervjuer jag har varit på? Hur kommer det sig att jag känner mig stark inför de två jag ska göra idag? Hur kommer det sig att jag plötsligt orkar sättas på så stora prov? Är det tävlingspannan i mig som komit igång igen, eller är det bara att jag åter dövar mig med jäkt...

Jag vet faktiskt inte riktigt. Känner mig mer levande. Detta klarar jag av.

Det finns en bild från boken flow av Mihaly Csikszentmihalyi. Där ritar han en fyrdelad bild:


massor med nytt | för mycket utmaningar
-----------------------------------------
inget nytt | nya utmaningar

(bilden är inte korrekt, är det någon av er som har boken och kan kolla vad det egentligen står?)

Idén är iallafall att om man stannar i den ena rutan (här "inget nytt") blir man uttråkad, och kan må dåligt för det. Och kanske byta jobb.

Om man får lagom med utmaningar utvecklas man hela tiden och lagom här är självklart individuellt.

Om, som jag, får för mycket utmaningar och för mycket nytt och allt på en gång då blir det heller inte bra. I mitt fall så fick jag drömjobbet och det var förskräckligt utmanande. Och ingen coaching och inget stöd på det, så. Voilà! Hamnade jag här...

Jo, och nu idag, så går jag på intervjuer. Tack och lov så är det något jag känner mig trygg i för det fick jag mycket övat på precis när/under it-bubblan sprack. För alla företag tog in folk för intervju, de höll ju på att expandera. Men de anställde inte, för internt jobbade de med att börja säga upp folk. Och så fortsatte de med att annonsera efter folk i tunnelbana och i tidningar -- bara för att det skulle se ut som om de fortfarande expanderade. Jobbannonser i en tuff tid är faktiskt marknadsföring som fungerar. Så länge jag inte vet om att de faktiskt inte anställer. Då bev jag lite putt.