Agressiva och utåtagerande människor gör mig rädd.
Jag har insett att detta är ett problem för mig. Mitt sätt att möta en sådan person är att bli bestämd i mitt agerande, eller backa och undvika. Inget är bra. Jag måste hitta andra sätt att agera, hitta andra mekanismer.
Idag hade jag bokat in ett möte med en kille som skrek och var utåtagerande hotfull mot mig för ett år sedan. Han har sedan dess inte jobbat på min arbetsplats. Om jag ska jobba med honom dagligen, ville jag inte behöva gå och vara rädd för honom. Obehag, rädsla och oro kände jag inför mötet. Varför? Jag vet inte vad jag ska göra när han "attakerar". Och jag vet inte hur jag ska göra nästa gång det händer. Alltså blir jag rädd för honom.
Vi tog en promenad ihop. Insåg att vi hade olika grundläggande värderingar. Han tyckte dessutom att allt var mitt fel. Jag kunde se att jag triggat honom. Han hade en stressad period och blir sådär när han blir stressad. Han kände sig dessutom inte trygg i den miljön han var i. Alltså borde jag kunnat sett detta och förstått. Jag kan bara göra annorlunda nästa gång.
Vi kom fram till att jag skulle föreslå en promenad nästa gång det känns obehagligt mellan oss, och han likaså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Nej, jag tycker inte att du borde kunnat se och förstå. Enda sättet att få veta är om han berättar. Därför tycker jag att promenad och tillhörande samtal är en strålande strategi! En eloge till er båda för den!
Det finns vuxna med "bokstavsstörningar" och det kan ibland vara en orsak till sammanstötningar.
En reaktion kan bli våldsamt stark hos den med störning när de känner sig pressade.
Krav sätter igång något.
Starkt av dig! Bra att ni hittat en lösning. Men jag håller med föregående om att det inte är upp till dig att veta vad som rör sig hos honom. Kramar...
Jag blir också rädd för såna människor, det blir en rädsla som är som en stickande känsla i hårbotten för mig. Men jag har haft tur för det är inte många gånger jag har träffat på någon sådan. Men har du märkt att det finns de som egentligen inte behöver göra något men som är obehagliga ändå.
henrik: jag trodde faktiskt inte att det gick att egentligen lösa konflikten, men att ha en strategi om det "känns dåligt" igen känns ändå som en lösning. Båda vill iallafall mötas, även om vi inte alltid förstår varandra. Alltid något!
inkan: aha, intressant, detta måste jag lära mig mer om. Många på min arbetsplats är åt det hållet, eller har asbergertendenser. Jag har sett typen som blir blockerad om de har fler än tre eller fem saker att göra. Då är det enklare att hjälpa, än att försöka förstå vad som är fel när h*n blir hotfull.
dtm: ja det har jag märkt. Varför är det så? Är det kroppsspråk/andning/blick etc som kan göra att jag uppfattar dem som obehagliga? Eller kanske avsaknad av de "vanliga" kroppsspråk vi har, de kanske inte reagerar på det sätt jag förväntar mig?
Alla små koder som vi har för att göra oss förstådda med varandra... En del mänskor är mera skickliga på att tillägna sig dem och att läsa av dem hos andra...
Och ibland tycker jag att jag inte begriper något alls. Mänskor reagerar inte alls som jag har väntat mig... och inte orkar jag alltid ta upp det med dem heller. Ibland får jag ett leende, som jag inte alls förstår - och andra gånger ett oväntat motstånd, lika förbryllande... Suck, säger jag bara. Inte kan jag försöka reda ut allt...
Det låter som en klok tanke du har, att försöka vänja dig vid att stå emot och inte ta åt dig när någon är argsint. För det vore inte bra om du tog på dig ansvaret för att det inte fungerar med den där kollegan... det är INTE meningen att du ska lära dig läsa tankar, han måste nog ta lite mer ansvar för sina handlingar, den där kollegan...
Du reagerar helt normalt. Vid upplevt hot(stress) så är det antingen fight eller flykt som hjärnan ställer in sig på.
Att ha en person som jobbarkompis som är utåtagerande är inte sunt.
Ta din rädsla på allvar. Ibland är det lätt att försöka tänka logiskt men då blir det glapp mellan hjärna och hjärta vilket i sin tur leder till inre konflikter.
Personligen skulle jag inte jobba ihop med en person som skulle göra att jag håller mig på min vakt.
Upplever andra jobbarkompisar samma sak tror du? Att de blir rädda också?
Skicka en kommentar