När jag var tretton år gjorde jag min första PRAO.
Denna startade med att jag åkte färjan över till Gotland mitt i natten, fick skjuts av någon till fårösund. Fick därifrån följa matproviantbåten (läs militär) ut till Gotska Sandön.
A som då var platschef eller vad man kan kalla det irriterade sig första veckan på att jag sov så länge på mornarna. Första morgonen sov jag till 11. För jag var så himla trött, natten innan på Gotlandsbåten hade jag inte fått en blund i ögonen. Sedan var det väl 9 som var min uppvakningstid. Jag hade ju glömt väckarklocka. Så hur skulle jag kunna vakna i tid? Jag bodde ensam i en liten stuga som kallas för Domänstugan, tror jag. Det var då naturvårdsverkets gubbar som sov där när de väl var ute på ön.
På hela ön var det vid detta tillfälle tre personer. Jag, A, och en tillsynsman till, B.
Samma dag jag kom fram hittades en sälunge död på stranden. Denna förpackade vi i påsar och sedan in i en frys, för att den senare skulle kunna undersökas på fastlandet, för att kunna fastställa dödsorsak.
Typiskt tråkgöra som jag fick göra var att ensam stå och måla ett antal husväggar, så långt som jag nådde. Eftersom de inte vågade ha mig på stege ensam en kilometer bort från där de själva befann sig. Jag myste i solen och pulade på med detta. Och stormtrivdes. Det var kul att B kom förbi någongång och kollade till mig under dagen.
Jag bodde själv i den lilla stugan. Jag hade planerat matköpen själv. Gröt till frukost. Färskvaror för den första tiden. Sedan typ bullens pilsnerkorv, och annat gott. Jag fick beställa mer mjölk med nästa mattransport som kom en och en halv vecka senare. Då tog de fel bullens pilsnerkorv, det finns tydligen någon sorts grillkorv på burk som inte alls var lika god. Suck. Jag säger bara det, ICA i bunge visste inte vad de gjorde... Obs, detta var under åttiotalet.
Vecka två kom A på att jag inte hade en väckarklocka. Så då började han eller B knacka på så jag kunde vakna och vara uppe i tid. =)
En syssla som tillsynsmannen gjorde (också) var att kolla vädret åt SMHI. Jag tyckte det var superspännande att vara med första gången. Temperatur, barometervärden osv skickades till en central. Mha något tekniskt verktyg. En ballong skickades upp i luften, och vi mätte hur många sekunder det tog innan den sprack. Redan andra SMHI-mätningen tyckte jag det var lite trist. Och detta gjordes tre gånger om dagen, har jag för mig. Stackars B.
En dag hade jag "ledigt". Eftersom jag då hade skött mig själv i tio dagar, och jobbat ensam med att måla och så vidare, så tog jag en "vuxen" ledig dag. Jag packade en matsäck för en heldag. Lite nödproviant. Regnkläder och extra tröja. Jag gick runt hela ön. 2,5 mil i sanden. Och var borta från tidig morgon till åtta på kvällen.
Till min förvåning möttes jag av sura miner och en utskällning av hårda A. =) Han sa, att så kunde jag inte göra, bara sticka sådär och inte berätta var jag tog vägen. Men jag hade ingen tanke på att någon brydde sig om vart jag tog vägen!
Jag var därute i exakt 21 dagar. Bodde ensam, lagade mat ensam, sov ensam långt från de andra husen (säkert 400m... ;), gick på dass mitt i natten i mörkret, såg gullvivorna blomma vid Gamla Gården ensam, våren svepa in över landskapet. Ensam. Och stormtrivdes.
Nu kommer pappa lägga ett inlägg i comments om att "kommer du inte ihåg att vi pratade i telefonen varje kväll, och att jag tyckte du var så himla tuff, och att A klagade på att den enda telefonlinjen ut från ön var upptagen i timmar". =) Pöööössss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Vilken intressant PRAO-tid! Jag tycker på sätt och vis att världen har blivit så tråkig, så full av regler. Samlingarna av lagar och förordningar blir bara tjockare och tjockare. Jag var ung på 70-talet och hade några verkligen bra sommarjobb. Som trettonåring arbetade jag på en hembygdsgård, med allt möjligt, men mest stod jag i kiosken. Som fjortonåring på ett varuhus, på reklamavdelningen och jag fick göra riktiga saker! Som nittonåring var jag sommarvikarie på lokaltidningen - och fick fotografera också...! Nu är det bara säkerhetsföreskrifter överallt! Blää! :)
Å, vilken bra praktik. Att veta att man klarar av att vara ensam också.
Jag älskar att göra saker för mig själv och är en eremit, men inte jämt ;-)
carulmare: ja, det var med råge den bästa prao jag kunde tänka mig. =) Visst var just detta bättre förr, just att få prova på riktiga jobb. Jag vet inte om prao faktiskt finns kvar längre, eftersom jag inte har barn.
maria b: Det behövs både det ena och det andra, tycker jag. Det är skönt att vara själv ibland. Bara behöva tänka på sig själv. Och så stillheten därute. Underbart.
Oj, jag höll på att nämna tystnaden.
Tänk dig att du vandrar över ön. Du vet att det bara är du och två till på många mils avstånd. Alla ljud kommer från djur, vatten eller vind.
När jag var på väg att runda den sydvästra udden av ön (medsols), så såg jag havsörn. Strax därefter lyfe en sjöfågel ur sitt bo bara en och en halv meter från mig. Hon låg kvar i det längsta vid sina ägg. Flaxade sedan upp precis under mina händer och höll på att skrämma slag på mig.
Jag tycker att det låter mysigt på något vis. Modigt gjort av dig :)
Jäklar vilken prao! det där var annat än min vecka i skoaffären och på tankbilen. Du har då bra minne också.
Vilken spännande prao du hade ändå!
Gotska Sandön har jag enbart läst om - men skulle mer än gärna vilja bo där en vecka ensam i en stuga. Tänk att ha hav runt om:)
Skicka en kommentar