Att ha distans till en händelse är lärorikt på flera sätt.
Om någon person som jag har stor respekt för gör/säger något har jag mycket svårt att ha distans till uttrycket, som inte nödvändigtvis behöver vara ett uttryck för sanningen.
Tex om jag har en chef som jag respekterar och som jag hoppas se det jag gör i mitt dagliga arbete, och vad jag åstadkommer plötsligt skulle uttrycka avsaknad av mitt engagemang, potentiell okunskap eller avsaknad av kompetens. Då tar jag det ungefär som jag skulle gjort då jag var fyra år och mamma tillrättavisade eller kritiserade mig. Jag har aldrig lärt mig att "mamma" eller i detta fall "chefen" faktiskt kan ha fel. Det är som om det är ett mönster i mig som sitter kvar.
Bara det att jag är medveten om detta mönster gör att jag kan hitta nya mekanismer. Men jag säger det också; det är först med distans till händelsen som jag faktiskt kan plocka upp nyckeln och titta på låset och fundera på att använda nyckeln.
För tre månader sedan så såg jag nyckeln, den låg framför mig alldeles greppbar, men jag kunde inte ta den!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är nog sant att distans är viktigt. För att utvecklas tror jag att vi behöver både hektiska perioder fulla med provokationer och lugna med lite stimulans. Under de hektiska upptäcker vi hur vi reagerar på stimuli och under de lugna får vi distans och tid till reflektion. Om vi i vår utvärdering kommer fram till att vi vill agera på något annat sätt får vi möjlighet att öva oss i det under nästa intensiva period av våra liv.
Distansen hjälper också till att få perspektiv på något som kändes väldigt stort och viktigt. Som med lite perspektiv kan vara mindre betydelsefullt, och överkomligt.
Jag har ju nästan aldrig lugn omkring mig, jag tror jag kan få distans med hjälp av tid, vänner och bearbetning via skrivandet också.
Med mig tror jag det nästan är tvärtom. Jag börjar lära mig att 'mamma' och 'chefen' faktiskt kan ha rätt, någon enstaka gång... :) Jag undrar om du kanske hade en ganska bra barndom, ett förtroendefullt förhållande till dina föräldrar, när du är så beredd att lita på och se upp till...? Om det kanske finns ett samband här...
Det låter som att du har kommit till en viktig insikt om det som hände och som att du har hittat ett arbetssätt som fungerar för dig. Bra!
Skicka en kommentar