Jag bör påpeka att alla var väldigt snälla och frågade om jag hade gjort undersökning tidigare och så. Och det har jag ju inte -- så jag tyckte det var lite jobbigt.
Vänster bröst var betydligt större, det såg hon direkt. Och så hittade hon också knölen och strängen som jag ju också kännt. Så jag blev inskickad på fler undersökningar.
Härnäst var det mammografi. Guuu vad det gjorde ont när de klämde ihop mitt stackars vänsterbröst i den där maskinen!! Det ömmade och svullnade och hade sig efteråt. Fortfarande ömt. :( Höger gick lättare. Pust!
Ut och så in till nästa snälla dam; nu ultraljud, bara på det vänstra bröstet denna gång.
Och så ut och så in igen, tillbaka till doktorn. Totalt tre gånger fick jag strippa, alltså, för tre olika damer. =) Och sedan sa doktorn att jag hade en 1 och en 1 och en 1. Det betyder att det inte var någon cancer. Bara en svullen mjölkgång, och det kunde de tydligen se på vävnaden att det var just det.
Det var mycket skönt att få detta gjort! Har du också erfarenheter från mammografi? Skriv och berätta!
7 kommentarer:
Åh, vad skönt att du har fått besked och att det inte var cancer!
Nop, inga erfarenheter av mammografi.
Nej jag har inte gjort mammografi. Men jag hade en tumör bakom örat som de undersökte. Det var tungt innan jag fick veta att den var godartad. Sen blev det operation ändå för att den var "i vägen" och växte. Men ingen cancer här heller :-)
Jag är så glad för din skull att det var ett glatt besked. har funderat lite på varför du inte skrivit om det. Men tänkt att tonen varit för glad för att du skulle fått veta något hemskt. Kramar...
henrik: Jag förstår att du inte provat mammografi. =)
Däremot så fick jag faktiskt höra att det inte var alltför ovanligt att de även får in killar till mammografin.
Om man läser på webben så är en biverkning (som inte står i FASS) för Cipramil och andra antidepressiva att man kan få inflammerade/irriterade mjölkgångar...
gisan: vad skönt att tumören var godartad. Det värsta är att vänta och inte veta. Och så kan man inte göra något åt väntan heller. Det går liksom inte fortare. Min väntan var som tur bara under eftermiddagen i går, eftersom de kunde se allt på röntgen.
Om den glada tonen; det känns som om jag har fått lite flyt under fötterna igen. Lär mig nytt på jobbet och seglar som en toka. Jag funderar dock mycket på hur jag ska känna igen tecknen på svacka nästa gång, och vad jag själv kan göra åt det, i tid. Eller kanske till och med försöka att vara mer självisk och jag-centrerad i första hand så jag blir starkare generellt.
Bara en sådan enkel grej att se till att gå och kissa i tid på jobbet, och inte sitta och hålla mig. Gör ju att jag mår så mycket bättre. Enkelt vá? =)
Gud vad skönt att det inte var cancer och sen att du fått det klart så du slipper oroa dig.
sorry. ingen erfarnhet- men ändå stort grattis att det inte var cancer..
anna-karin: ja det är himla skönt att det är över!
Skicka en kommentar