Jag hade en målare här idag för att titta på vad han kan göra med mina tak i lägenheten. De är lite spruckna och skruttna. Det visade sig att även matrummet borde göras om för det är ihåligt under putsen och riskerar att falla ned på mig...
Jag ska iallafall få ett kostnadsförslag i veckan. Spännande!!
Och just nu håller jag på och stortvättar, alla handdukar, sängskydd, sittkuddar från stolarna runt köksbordet. En total make-up. Känns frächt.
Konstigt att en så enkel sak som att tvätta kan göra mig lite stressad. Jag funderar över det, allteftersom jag försöker få bukt med oron i maggropen, illamåendet som väller upp och förvirringen som ibland inträder (öööh, typ, vad var det jag höll på med...?). Egentligen är det ju ganska skönt att göra rent hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
jag är också helt förvirrad för tillfället ;-)
Visst är det skönt att ha det rent omrkring sig men hur gärna jag än vill vara huslig så går det inte.... men jag jobbar på det, såklart!!
så där känner jag också i perioder, helt omöjligt att ta tag i hemmet. Eller tvätt. Det går bara inte. Men när orken kommer tillbaka, eller om jag tvingar mig att göra det ändå -- då brukar det kännas bra efteråt.
Har man inte energi så har man inte. Men det är svårt att acceptera. Kramar...
Snygg ny design på bloggen... ;)
Jag vet inte, men jag tycker att det är helt omöjligt och svårt med ordning, speciellt om jag har mitt sinne i oordning. Ibland får jag för mig att oordningen i sinnet är en dimridå, för att inte komma i direktkontakt med något som är ett sår i sinnet. Att dimman är där för att låta smärtan klinga av och chocken att lägga sig. Och att när dimman av oordning lagt sig, så är jag redo att ordna det bättre för mig, men medans oordnings dimman är akut och mer som en "tjocka" då blir det ingen ordning, utan allt glider bara kring och jag har ångest och ont i magen och är rädd för att ta tag i saker. Som om att städa skulle vara att peta i såret. Jag försöker att tänka att om det nu är ett sår, så skulle det också kunna vara att lägga om såret, att städa. Men det villl sig inte riktigt.
Å medan målaren gör sitt målar du om bloggen ;-) Snyggt!
bless: det du säger är så viktigt!! Jag känner igen det så till fullo. Ibland går det bara inte att städa för dimridån är där. Och under denna dimma blir det bara mer ostädat.
Dock när jag "tvingat" mig att städa, trots 'att det inte går' så har det lättat lite på dimridån eller tjockan. Fungerar inte alltid, men ibland. Och då kan viss dimma skingras, och jag hjälper den bort på traven. Och om det inte fungerade så blev det iallafall städat.
Det känns ibland som om jag rensat, rensat, avdramatiserat i all oändlighet nu. Ända sedan skilsmässa för tre och ett halvt år sedan. Nu börjar jag bli redo för nytt. Och att stabilisera mig. Jag har börjat hitta mig själv på flera plan.
Konstigt. Känns som om många jag känner går vidare mycket fortare. Eller så skyler de över och glömmer. Jag vet inte vad som är bäst. Och varför mina sår sitter i så länge. Kanske gillar jag att pilla i dom.
Eller så är det för att jag har något som sitter kvar från tidigare och så letar jag efter den sista roten på maskrosen. Förstår du hur jag menar? Att om jag inte pillat fram sista roten så kommer det komma igen, och igen.
gisan, har du sett att jag skrivit om lite också. ?? i min presentation. Och att bloggen fått ett nytt namn? =)
a peaceful warrior:
tackar!
Jag hade tänkt att ha samma stil, men lila-ton. Men den fanns bara i rosa -- och då hade min varit identisk med bless' blog. Jag har inte kommit på något sätt att ändra kanterna liksom. Ännu. Lila med gröna bilder och gröna länkar hade varit läckert!
Jag blir också stressad som är ologisk stress. Varför ska man bli stressad över att städa och kratta pinnar? Ingen aning men jag blir det i alla fall rätt ofta. Men när jag sätter i gång så går det mesta över...
Aha! Tänker att den nya layouten och texten har att göra med din kommentar hos mig...! :)
Om stressen. Kan det vara så att nu när du har köpt ny bostad, känner du att du måste göra allt extra fint, grundligt, etc...?
Så var det för mig i alla fall. Jag gjorde upp massor med planer. Golvet behövde läggas nytt eller åtminstone skulle jag skura och bona den gamla. En skrubb skulle flyttas till köket. Nya möbler skulle inhandlas. Gamla saker skulle sorteras och inordnas med underbar precision och logik. Allt skulle bli så perfekt, så perfekt...
Men det mesta blev ogjort. Jag fick en sådan tung känsla att jag nästan inte förmådde göra något alls. Först ett år senare hade jag packat upp alla lådor. Vid det laget hade jag hunnit intala mig att dethär var nu bara ännu ett tak över huvudet...
carulmare: ja, lite så är det ju. Jag tycker det är skönt att kunna boa in sig. Det behöver inte vara en total makeover, utan bara några få små saker som är "jag". Sedan känns det helt annorlunda.
Och ja, den där absolut tung-tunga känslan känner jag också igen. Om jag då gömmer lådorna och tar fram en i taget går det lättare. Då kan jag lura hjärnan, trots att jag egentligen vet att det är detsamma... =)
Egentligen har jag inte tänkt att göra om allt nu. Jag vill göra fint i sovrummet. Superfint. Så har jag "ett bo" att kura i. Så gör det inget att resten av lägenheten ser ut som XXXX... ;)
gisan: tack! Jag glömde säga det. =)
ååååå, så fin bloggen är! Lovet it!
tack maria!! Jag kände för att göra om lite. Känner mig på sådant humör!
Åh, vad det känns igen!!! Jag får aldrig nåt gjort!!!
Så spännande att göra om. Gör vi med. Renoverar. Får ett nytt kök, har en del nya fönster...vi renoverar i 20-talsstil och lagt klinkergolvet i det nya köket i schackmönster och det blev fint:)!
Men hur jag än tvättar och städar så ser det inte så ut hemma hos oss:))! Stressande är det:)!
HA det!
Jag skulle så gärna ge dig en dörrskylt. Vet hur den skulle se ut :-) Kramar...
guu vad nyfiken jag blev nu då! hur skulle den se ut???? =)
Skicka en kommentar