lördag 5 maj 2007

att ta stora belsut

Jag tycker det är väldans svårt att ta beslut. Det är liksom som att livets räls tar slut och jag inte vet var tåget ska gå i fortsättningen.

Att välja mellan saker ger mig beslutsångest. Det som varit svårast har varit skilsmässa, uppbrott med vänner som jag växt isär från, byta jobb, bestämma sig för att köpa något dyrt.

Vid skilsmässa har det varit rälsen som tagit slut, livet tar slut. För jag har
en vision av livet tillsammans, men ingen bild av hur livet ska te sig ensam. Uppbrott har varit en stor sorg, men ett val som jag gjort när en relation tar från mig hela hela tiden, och aldrig ger. Byta jobb är också ett stort uppbrott från alla vänner, arbetskamrater som jag älskar att umgås med. Det blir också som en stor sorg. Att köpa något dyrt, det är som carulmare skrev som kommentar till mitt tidigare inlägg. Jag är också rädd för stora affärer, mest för att tänk om jag gör fel nu. Tänk om marknaden totaldippar. Och så sitter jag här med en lägenhet som kostar massor.

Något som verkligen hjälpt mig är att bestämma mig för att jag kan välja om om jag valt fel. Väljer jag skilsmässa, och det är fel, då kan vi mötas igen senare. Annars var det inte meningen heller. Känns tröstande. Samma med vänner. Samma med jobb. Om jag väljer fel jobb, kan jag välja igen. Jag kan söka ett nytt jobb, jag kan söka mig tillbaka.

Stora köp då? Jag kan sälja båten, kommer antagligen inte vara någon förlustaffär. Lägenheten är det värre med. Där måste jag helt enkelt bara valt rätt lägenhet. Jag ska kunna bo här länge. Jag ska kunna klara av att betala avgift, räntor och amorteringar. Klarar jag det så får jag tåla leken. Chansningen. Som det är att kasta sig in på marknaden.

Och om hela världen hamnar i kaos, då är det inte mina bostadslån som kommer oroa mig mest iallafall. Så jag tjänar nog på att bara slappna av. Och rinna med. Inte kämpa emot och ha skärp och hängslen till allt.

15 kommentarer:

henrik sa...

Jag försöker också tänka att valen nog egentligen inte är så stora och definitiva som man lätt får för sig. Det mest går ju, som du säger, fixa till i efterhand om det inte blir riktigt som man hade hoppats på.

bless sa...

Jag vet inte, men jag är nog mer både en gambler, som chansar i viktiga val och en försiktig, som läser råd & rön och analyserar alla möjligheter och risker. Och eftersom man aldrig vet något förrens det är för sent och dags för eftertanke, så kanske det kvittar. Och att det kanske ofta handlar om med vilken kreativitet man kan bemöta sin situation, som man valt in sig i.

carulmare sa...

Det som fick mig, deltidsarbetande med hälsoproblem, att bestämma mig för att köpa lägenhet, var nog marknaden och de nya långa lånen. Det blev helt enkelt billigare att ha eget än att bo på hyra... varje månad! Då blev det lätt för mig att bestämma mig. Jag gjorde egentligen bara som jag brukar, valde det billigaste... :)

Ändå kände jag mig nog som en stor gambler...

Mysiga små teckningar, förresten. Mycket sympatiska.

loppispoppis sa...

henrik: jag tänker så också nu. Försöker avdramatisera. Det blir liksom lättare då. Att inte ta ett beslut är också ett beslut, om inte annat...

loppispoppis sa...

bless: Jag läste i någon klok bok att eftersom man ändå inte kan veta allt vid ett visst tillfälle, och att det skulle ta för mycket energi och tid att ta reda på "allt" så ska man istället välja en tidpunkt när man ska ta sitt beslut. Så tar man beslutet utifrån det man vet vid den tidpunkten. Det tyckte jag lät klokt.

Jag tycker det kan vara roligt att läsa på om en sak, råd och rön och så, men ibland går jag bara på referenser. Om någon har en sådan kamera eller vad det nu kan vara, och jag inte orkar kolla runt mer, så köper jag en sådan.

loppispoppis sa...

carulmare: det låter klokt att välja det billigaste, så klart. =) För mig blir det inte billigare, tyvärr. Men inte såå mycket dyrare heller. Och så kan jag ju måla om och fixa som jag vill. Det är skönt tycker jag.

Tack för kommentar om teckningarna. Jag lade till några även längre ner, på något äldre inlägg. Hade jättekul när jag gjorde dom. =)

bless sa...

Jag tycker, som Carul Mare, att bilderna är fina.

henrik sa...

Jo, att inte välja är också att välja, men ofta innebär det att välja vad andra väljer åt en. Jag tycker nog att det är bättre att välja själv. =)

loppispoppis sa...

bless: tack så mycket, nu blev jag glad!

loppispoppis sa...

henrik: absolut, visst är det bättre att göra ett aktivt val. Att inte välja behöver inte betyda att någon annan väljer åt en. Det kan betyda att jag väljer att inte göra någon förändring. Stannar jag för länge är dock risken att någon väljer åt mig större.

Manon sa...

Åh vad härligt att läsa! Det är precis så man ska känna! Speciellt nu när jag önskar mig en ny vän, jag vet inte vad personen tycker om mig, så är det trösterikt - blir det så blir det.

Avdramatisera mera! Ingenting är så definitivt som man tror.

Känner igen mig fullständigt i vad du skriver om.

anna-karin sa...

Jag känner såväl igen mig i det du skriver. Och ofta blir jag så trött på mig själv som alltid ska vara så duktig och räkna efter och kolla runt, varför kan inte jag vara spontan och ta risker.

Som många sagt så är mitt tips att avdramatisera det hela. Vi kan inte veta allt. Dessutom försöker jag vara nöjd med det jag gör och de val jag tillslut gör. Och som du säger, att inte göra val är också val.

anna-karin sa...

Förresten, när jag för många år sedan pluggade i Frankrike och bara längtade hem hela tiden skickade min mamma ett kort till mig:

"Det är inte fel att misslyckas, men det är fel att inte ha försökt"

- jag brukar tänka på det ofta. Det går att ändra sig och det går till och med att misslyckas. För om man inte vågar ändra sig eller misslyckas så kommer man inte våga någonting.

KRAM!

loppispoppis sa...

manon: ja när jag träffar någon är det svårt att lova kärlek tills jag dör... jag vet ju av egen erfarenhet att det inte går. Men jag vet vad jag vill idag, och det jag kan säga är att jag vill vara med NN idag. Det känns så mycket enklare än att lova något för resten av livet. =) Avdramatisera mera... =)

loppispoppis sa...

anna-karin: vilken klok mamma du har. Det är så lätt att inte våga. Chihuahua papillon-valpen hade jag inte fått reda på att det var en sådan om jag inte hade frågat. Och det var nära att jag inte vågade. Och då hade jag varit fattigare i mitt hjärta och i mitt ordförråd.

Egentligen skulle det inlägget handla om att våga små saker; som att fråga om vilken ras en hund har. Och så kom jag av mig och skrev om hur söt den var istället. =)