måndag 21 maj 2007

utbränd

har varit ett ord som jag undvikit nu i nästan exakt fyra månader. Utmattningsdepression känns inte heller helt rätt. Jag har inte kännt mig deprimerad.

Men det är inte helt normalt att en dag sätta sig ner på jobbet (i kjol och allt) och inte orka stå upp längre(då när allt hände). Och att nästa dag (sjukskriven direkt) ha som mål att gå till torget och dricka en latte. Det tar tre timmar att klä på sig och ta sig dit. Sitter där i två timmar och folk tittar nog konstigt på mig... "Läser tidningen" (läs: bläddrar i den och läser inget -- minns inget). Mobilen ringer och ringer. Folk tittar nog på mig (och jag som brukar märka sådant märker inget). Ser att jag har sju missade samtal... Fattar inte hur jag kan missa dem. Hörde inget. Märkte inget.

Nästa dag. Folk ringer för att kolla hur det är med mig. "ring tillbaka om en halvtimma" säger jag... "jag måste andas"... En halvtimma senare "kan inte prata (illamående) ... ring tillbaka om en timma"... En stark NEJ knapp hade tänts i mig i form av illamående inför i princip allt.

Ljud var som en febervilla. Alla ljud förstorades och skrek i mina öron. Allt med kommunikation var jobbigt, - telefon, osv. - horribelt. Ugha.

Men jag är tillbaka. Väldigt stresskänslig. Speciellt om folk höjer rösten och kör envägskommunikation -- som på jobbet i tisdags -- en chef som jag vet är mycket utåtagerande -- jag testar allt men han lyssnar inte på mig. Till slut höjer jag rösten (suck) och det gör ont i hela mitt inre av ansträngningen. Sedan vill jag kasta in handduken. Idag pratade jag med min chef om det och sedan kändes det mycket bättre.

Och jag är så rädd. SÅ RÄDD. Att hamna där igen. I bruset. Illamåendet. Ångesten.

Kroppen minns. Vill inte dit. Säger bingo bingo. mycket tidigare. Vilket är bra. Detta kommer bli ett livslångt lärande. Var berädd på det, lilla du. Lilla du.

8 kommentarer:

Gisan sa...

Ta det lugnt och försiktigt med dig själv nu. Bra att du känner att det är stopp tidigare. "Det bästa du kan spara tills du blir gammal, är dig själv" Kraaam

henrik sa...

Det är inte alltid som det viktigaste är att hitta ett bra namn på det man känner. Ibland är det viktigare att fundera på hur det kunde gå så långt och så fel som det gick, och på denna blogg har du ju rapporterat om nya insikter, nyfunnen självkännedom och lösa trådar som du vill utforska mer.

Det är klart att det kommer nya svackor - det hör livet till - men kom ihåg att det som har hänt också har förändrat dig. Är inte det sätt som du nu bemötte den utåtagerande chefen på och därmed konfronterade din egen rädsla ett exempel på det?

Eftersom du är en annan verkar det inte troligt att du kommer att falla i samma fälla en gång till. Visst, var vaksam, men räddare än så tycker jag inte att du behöver vara.

Maria sa...

Ja, den där nya insikten är något man får leva med resten av livet. Tror jag iaf. Jag brukar tänka att jag ju inte skulle vara den jag är om jag inte haft MINA erfarenheter, så då är det ju okej. Inte värt att kämpa emot och sörja att det drabbade mig... Men det viktigaste är att vara medveten. Som du verkar vara. Kämpa på! :)

Maria sa...

Jag förstår ditt ogillande av namnen, det är ju inte en depression vi "har". Jag använder mig mest av utmattningssyndrom, det känns bra för mig. Har ju inte kommit så långt att jag är tillbaka på jobbet så det är svårt att veta riktigt vad du går igenom och ge råd. Spontant tycker jag ju att man inte ska göra saker som får en att gå in i gamla mönster som inte är bra för dig. Tänk efter vad du behöver för att må bra och om 75% är en rimlig nivå för dig just nu. Jag finns för dig om du behöver mig. KRAM

"A Peaceful Warrior" sa...

Viktigt också vad man "väljer" att fokusera på tror jag. Det är lätt hänt att vi skapar det vi tänker på. Välj bort tankarna på det du inte vill ska materialiseras för dig. Tänk helt enkelt inte på det. Det är inte alltid det enklaste men nog är principen enkel. Det är som med allting annat dock: övning ger färdighet. För min del så övar jag ideligen haha. Tankens kraft skapar!
Finns ingen anledning alls att ägna minsta tanke (energi) åt något i det förflutna (som inte existerar) som du inte önskar i ditt liv nu. Vi har allt att vinna på att endast se det som du önskar uppenbaras i ditt liv NU...
Även om du inte för tillfället känner att du är riktigt där eller har det du önskar, så låt känslan uppfylla dig. Ett bra meditationsexperiment dessutom.
Det finns inom dig redan. Potentialen finns! Välj att fokusera på det som du vill ska uppfylla ditt liv. Se det! Känn det flöda genom hela ditt väsen! Det är endast rädslor som blockerar oss...onödiga helt irrelevanta rädslor. Skit i dem. ;)
Ibland lättare sagt än gjort eftersom vi är så vana att låta oss bli styrda av dem men nu är tyrannin över. Du bestämmer! Ta kommandot! Du är bevis redan nu på att du är den du är NU och inte då. Det finns inget "då" - bara NU.

;)
Kram

Maria Byström sa...

Oroa dig inte i onödan. ALLA som gått igenom kriser, depressioner etc. blir inte 100 % symptomfria över en natt. Vägen fram är ljus men ibland kommer dagar som känns som små bakslag.

Låt det vara så. Tänk "idag är en sån dag" och imorgon blir det bättre. Sänk kraven på att varje dag ska vara bekymmerfri- för så är det inte. Men du vet att du har klarat dig igenom tuffa tider så även om dessa dagar kommer så försvinner de snart igen. Fundera då på vad det var som hände i efterhand.

Var rädd om dig!!!!

bless sa...

Det är inte farligt att vara rädd. Inte alls. Det är viktigt att ta sin rädsla på allvar, men den är inte allt. Som jag ser det, är rädslan en del av livet. Bara en del av många och man kan välja vilka delar man vill vattna och värna. Men alla delar finns alltid. Det är det som är hela livet =), tror jag.

P I F F L A N sa...

Min pojkvän har också blivit utbränd. Han har ännu inte klarat av att ta sig tillbaka till arbetslivet, men tror på att han kommer att göra det en dag.
Känner så bra igen det som du beskriver i hur han brukar säga att han käner sig. Lycka till!