söndag 8 april 2007

tävlingspanna eller knarkarämne?

Jag har alltid varit sådan som gillar att prova nytt. Jag blir ganska snabbt halvbra på det jag företar mig, ibland även helbra. Jag har en genomsnittligt bra fysik och bra kroppskoll så att jag snabbt lär mig nya sporter. Dessutom kan jag tänka strategiskt i tävlinssammanhang, och jag är otroligt envis. Först efter målgång känner jag att jag är trött. Aldrig innan. En riktig tävlingspanna.

En del av mig skriker; prova nytt, testa spännande, nya saker! Så jag (hjärnan) får känna endorfinerna och adrenalinet pumpa när du hisnar av skräck, på berget eller i luften, eller under vattnet när hajarna kommer.

Vad kommer detta från? Är jag egentligen en typisk knarkare, fast i detta fall knarkar jag endorfiner från min egen kropp? Jag har en känsla av att jag väldigt snabbt skulle falla dit om jag provade riktiga droger.

Fick en morfinspruta i benet för ett år sedan på akuten, min fruktansvärda värk försvann direkt, "en till här" sa jag snabbt som attan och pekade på mitt andra ben. Sköterskan med sprutan skrattade bara åt mitt drogade anlete...

13 kommentarer:

Anonym sa...

ha ha det där var ju kul att läsa!!
Det finns en hel del sagt kring det här med människor som behöver kickar i form av utmaningar eller tävlingar eler krävande uppgifter och ofta ingår stora risker, risktagningar....vissa har ett sånt behov - och det kan ju bero på många saker...men sen kan det ju vara mer eller mindre dominerande som egenskap, eller hur?
Själv är jag en ruskigt feg typ som helst undviker risker av alla de slag, hä hä...

Kerstin sa...

Jag är likadan - bäst att inte mixra med sånt. Puss.

Inkan© sa...

Det kanske är så enkelt att du har lite brist på seretonin. Hjärnan produceras för lite. Då mår man bra av idrott etc när endorfiner pumpar runt i kroppen...
Fortsätt spring!

Anonym sa...

Haha. Visst finns det teorier kring MAO-halter som ofta utmärker (extrem)sportare samt de som kan ha fallenhet för droger. Same same but different, liksom.

Att man helt enkelt gillar att få kickar.

Bra att du är så medveten ändå. Men får du svår värk igen så ta en spruta. Men bara en ;-)

Anonym sa...

Kan var en vanesak, tror jag, det där med kickarna. Innan såg jag inte ens faror, bara vågkammar att rida på. Liksom surfa på vanvettets rand, där det både bär och brister. Nu har jag lagt om, mycket hände när jag blev mor och nu så räcker ridning, jogging och det vanliga livet, vardagen är en utmaning i sig. Kanske den största utmaningen är att ha ett gott liv, i alla fall för mig. Bygga solid och solig grund med plats förvila, värme och varande. Det är en långsam kick, men den vinner i längden över vanvettet.

Anonym sa...

Ja det där kan man fundera mycket på. Jag har alkoholister i släkten och har därför alltid haft och har koll på mina alkoholvanor. Droger har jag aldrig provat. Tror att jag skulle få en psykos direkt eller oxå vara fast....

Anonym sa...

Här får du en biljet av mig till Länktåget. Men du åker bara med om du orkar. Du ser på min blogg hur du åker med... Kramar...

loppispoppis sa...

matrixa: =) tack, vad roligt att jag kunde roa... Egenskapen är hos mig inte så dominerande (tycker jag) men senaste halvåret har jag inte "haft tid" att uttrycka mig, och då har nog mina egna dopaminer gått på lågvarv...

inkan: ...och kanske är det därför som jag har så där lågt med seretonin just nu. Jo, har ju inte sprungit sedan midnattsloppet, så jag ska börja igen. =)

kerstin: jag håller mig till EN spruta i fortsättningen... :)

loppispoppis sa...

maria: jag håller mig till en spruta, det är bäst så... Men jag tror jag vet lite hur det kan vara. För när morfinet gick ur kroppen så fick jag hörsel- och känselhallucinationer. Det kröp under huden och alla ljud blev förstorade. Läääskigt.

loppispoppis sa...

bless: jag skulle vilja hitta den där balansen, så jag både får vila och lagom med toppar. För det är ganska energikrävande att kasta sig fram i vågskummet. Tror också att jag skulle lugna mig om jag fick barn, men jag tror behovet skulle finnas kvar -- jag skulle bara behöva hitta ett sätt att kanalisera det. Tex genom regelbunden träning.

loppispoppis sa...

gisan: jag har den erfarenheten också, så jag är väldigt observant på andras och även mitt eget förhållande till alkohol och andra drogande medel, även mat som ju kan användas som en drog. Men här mer skämtsamt, som glass eller snygghetspiller eller så... :)

loppispoppis sa...

gisan: länktåget: tack för förtroendet, och länken! Jag ska se vad jag kan påta ihop. Förstod inte instruktionerna, men jag ska kolla hur du gjort så ska det nog fungera... :)

Anonym sa...

Jag tror att en del av min gamla oror har nu kanalisetrats i att vara en orolig mor, lite hönsig och jönsig. Det ger lika starka kickar att slänga sig ut förett stup som att t ex bevista sin sons första hockeymatch.