mitt i livet

Mitt i livet
är jag nu
Hur sant detta är
vet jag aldrig
Men här är jag.

att välja

Jag tror det är mycket vi kan välja i livet. Vi väljer att ha eller inte ha partner. Vi väljer sedan också vem vi vill ha som partner. Vi väljer våra vänner. Vi väljer jobb. Vi väljer att lägga tid på att lära oss hobbies. Vi väljer att titta på TV, eller att inte titta på TV. Vi väljer vad vi vill intressera oss för.

Även om vissa saker händer som av en slump så väljer vi att vara kvar och ta del av dem eller så väljer vi att gå.

Vi väljer våra också våra reaktioner. Vi väljer att ta emot eller att reagera och säga det där vill jag inte vara med om. Ibland blir vi utsatta för saker trots att vi säger stopp eller sluta. Då är det någon som väljer att inte lyssna på oss. Vi väljer att strida. Och vi väljer när vi ska strida. Vissa personer väljer alla duster, andra väljer sina duster.

Något som är riktigt svårt är att när man redan har reagerat och tagit åt sig och blivit ledsen för något – välja att ta itu med det. Och då göra ett val, ska jag konfrontera och säga som jag känner, eller ska jag lägga locket på. Eller ska jag helt sonika välja att inte bry mig så mycket. Ska jag välja teflon. Ja, hur konstigt det än låter så tror jag att jag kan välja att inte ta åt mig om jag blir illa behandlad. Jag väljer att tänka ”den personen har nog en dålig dag”, jag kan också välja att tänka ”han menade nog inget illa”.

Vidare väljer vi att reda ut saker, och att vilja förstå en annan människa. Vi väljer att lyssna och sätta oss in.i hur någon annan uppfattar saker.

Vi väljer inte våra känslor men vi kan välja att påverka våra egna känslor. Vi kan välja hur vi ska agera utifrån våra känslor.

Vi väljer allt vi gör. Vi väljer allt vi inte gör. Vi väljer allt i livet.

dålig självkänsla?

Jag har idag läst klart Mia Törnbloms bok "Självkänsla, nu!", det var det som fick mig att köpa min jag-är-bra-bok. Jag har haft en annan sådan innan, men den har tagit slut så nu är det dags för en ny!

Jag blev mycket inspirerad av mias bok, och skulle gärna vilja gå hennes kurser i personlig utveckling. Undrar om jag kan få jobbet att betala för det? Chefen har ju sagt att jag har dålig självkänsla, så jag kan ju alltid sälja in det som om det vore hennes idé...

besvärlig människa

"Du är den mest besvärliga människa jag någonsin haft att göra med. Jag vet inte hur jag ska hantera dig."
Sa min chef till mig förra veckan.

Är det så himla smart sagt om man är chef? Att säga det till mig.

trampmina

Jag känner mig som en trampmina, men specialanpassad -- chefsanpassad. Det är liksom bara mot min chef som den utlöser. Nåja, lite kortare stubin mot andra har jag också, men jag är mindre trampmina.

en egen jag-är-bra-bok

Idag har jag köpt min alldeles egna "jag är bra-bok" på ordning och reda, och den är svart som på bilden, men blanka blad. Här ska skrivas!

att hitta en bubbla

Hemma igen och piggare än tidigare. Känner att jag kan koppla bort tankar kring jobbet när jag är borta. Jag vill hitta den lugna vrån här hemma också, jag vill få lugn även när jag är på jobbet. Jag vill få lugn i mig själv, i mitt hjärta. Finna en bubbla som jag kan hitta om och om igen, min egen sfär där jag kan hämta energi närhelst jag behöver.

Tänk att kunna finna den närsomhelst, hursomhelst. När jag är ledsen, när jag är glad, när jag är trött. När jag är stressad eller pressad. Jag vill hitta mitt teflon där, mitt skydd, mitt tält. Jag vill vända in där och hämta kraft och hjärta när jag behöver styrka mitt i ett möte, varesig det är på jobbet eller ett möte med en annan männsika. Jag vill vara jag. Känna mig stark i det. Och bara kunna vara.

piller i långa baner två

Nja, jag kan ju inte ta mina piller ännu, ju. Har ju ätit johannesört i fyra veckor, så det är tydligen ingen bra kombination, läste jag i FASS

hål i huvudet fyra

Köra med handbromsen i har jag ju provat förut, men nu tog det ju rätt så många meter innan jag såg den röda lampan. Ska nog inte köra bil på ett tag...

Eller jag kanske ska ta det som ett tecken. Hurrudu, loppispoppis, nu ska du inte köra så fort, så behåll handbromsen i...

jag är inte död ännu

Idag har varit den sämsta dagen hittintills. Imorgon är det jag som börjar med starka piller. Har haft sådan ångest att jag velat ta kål på mig. Det kommer i vågor, och två omgångar har jag haft nu i eftermiddag. Tur som är är var jag inte ensam med nummer två. Jag har en tid hos doktorn imorgon vid halv två, och den tiden kommer jag att passa. (det är något slags djävla duktigt över denna paragrafen, ser ni det? Ha, kolla vad bra -- jag är inte död ännu!) :)

Det känns som om jag inte syns, inte finns. Hade det andra samtalet mellan min chef och mig och min chefschef igår, och det var det som satte igång björnen i mig. Jag har gett några små glimtar av hur jag uppfattar saker, tre exempel på när jag inte blivit respekterad när jag sagt nej, jag kan inte jobba övertid, och jag har blivit tvingad ändå. Och så har jag sagt att hon måste respektera mina nej. Nu sammanfattade min chefschef samtalet (lång sammanfattning) innehållande en kommentar att nu har vi hört hur jag har sett på det och nästa gång ska vi låta min chef få säga vad hon tycker också.

Och inne i mig skriker det bara NEJ. Jag har inte ens sagt det som jag egentligen vill komma till, de riktiga övertrampen. Och jag har verkligen ingen lust att höra hennes syn på saker och ting. Samtidigt som jag förstår att jag borde ge henne talrum.

Men jag orkar inte, vill inte, kan inte. Och så inser jag att problemet egentligen är något annat. Det stöter mig bort, men samtidigt håller mig kvar:

Jag har känt mig så kränkt, och så många gånger, att jag redan har bestämt mig. Jag vill inte ha henne som chef. Men jag vill vara kvar på denna arbetsplats. Och dessutom vill jag kunna hantera liknande situationer i framtiden. Jag vill inte bara sticka när det blir jobbigt nästa gång något liknande händer.

Alltså: jag har redan kommit fram till detta tidigare i mitt resonerande; jag måste göra något.

Något som är riktigt skrämmande är att jag känner att allt är mitt fel. Jag kan alltid välja att bli ledsen. Jag kan välja att känna mig kränkt. Jag menar; jag kan välja att vägra känna mig kränkt. Jag kan välja att vägra bli ledsen, vad som än säges till mig. Jag kan välja att vara teflon. Jag kan välja teflon om och om igen. Nu har jag inte gjort det, och det är mitt eget fel.

Det känns som om lösningen ligger framme, öppet på bordet. Men jag kan inte greppa den. Jag kan välja att ta den idag, imorgon. Att det egentligen är mitt val. Mitt fel att jag inte väljer den. Jag väljer töcknet istället för ilska och klarhet. Jag väljer tvivel och ältande. Varför gör jag det?

Samtidigt när jag har ångest och mår som sämst så är det just det jag säger. När ska det vara som "vanligt" igen. När är jag "bra"? igen? Är det detta som är att ha "dålig självkänsla" som min chef kallar det?

glass som ångestdämpare

funkar iallafall tillfälligt. provade just.

helt djävla värdelös

det är något fel på mig. Jag känner mig helt låg. Är det så att jag inte klarar av någonting? Får jag törnar av typ luft så borde jag väl hållas isolerad eller något. Känner mig helt värdelös.

Ska prova med att sova lite.

jag måste vara stark för att kunna bli bra

Jag är arg. Och väldigt trött. Jag har just haft ett möte med chefen och chefens chef. Känns som om detta är förgäves, och att jag lägger energi på att få något att fungera som aldrig kommer fungera.

Jag tror i grund och botten att jag måste klara av allt själv. Jag måste skydda mig själv. Jag måste säga nej. Jag måste klara av att säga att jag är trött, kan vi boka en annan dag.

Min chef är en buffel. Hon fattar inte att jag inte orkar. Hon frågar inte vad jag tycker. Hon tar beslut utan att låta mig delta. Hon involverar mig inte.

Varför drar jag bara inte. Skiter i detta stället. Det börjar gå upp för mig sakta att jag får klara mig själv. Jag måste vara otroligt stark om jag ska vara kvar här. Och det är jag inte. Just nu är jag svag.

Efter mötet var jag på toaletten och torkade tårarna. Jag kände mig helt värdelös. Jag vet att jag inte orkar. Jag skulle behöva lite stöd liksom. Men här måste jag fixa alla stödben själv. Var ska jag hitta någon ork för att klara av att bara vara? Och sedan för att kräva min plats, och säga nej? Varför måste man vara stark för att bli frisk? Det är ju en paradox!

hål i huvudet tre

Man ska inte känna efter med tungan om kaffet är "för varmt". Ej heller ta varma formen i ugnen med handen utan grytlapp. Båda dessa testade idag. Snacka om hål i huvudet...

ilska i drömmen

Jag drömde inatt att jag sa "vad är det för dumheter" om något. Jag minns faktiskt inte om vad, men det var till min chef. Det kändes jättebra i drömmen efteråt.

Att säga ifrån, att uttrycka när det känns fel i maggropen, det vill jag kunna göra oftare. Fortare. Mer äkta. Även utan att ha funderat tusen varv innan. Bara så där. Pang på. Våga.

Hoppas jag får tillfälle att öva på detta snart igen.

övat på att säga ifrån

Musiken skvalar från konstlokalen nedanför, för tre minuter sedan. Jag vill sova. Gick då ner för att be henne sänka. Ojdå är det för högt säger hon, och sänker genast. Sedan börjar hon käfta emot; "jag tycker då inte att det var så högt". Det var tillräckligt för att jag ska kliva upp ur sängen och klä mig, och gå ut i kylan runt huset för att be dig sänka. Dessutom är klockan snart tolv. "ja men jag brukar inte vara här i lokalen så här sent", vad menar du med det? "min uppfattning är att det inte var så högt jag spelade". Käftar du emot? frågar jag. Det var tillräckligt för att jag ska be dig sänka, eller hur?

Ugh. jag tycker inte om att behöva sätta gränser. Detta bör jag öva mer på. Läääskigt.

trött trööt trött, finns det något slut

Hur trött kan man vara och hur länge kan man sova? Hur många gånger kan man vila på en dag och ändå fortfarande vara trött?

hål i huvudet två

Nu har jag låst mig ute, för porten stängs vid tio. Efter ett antal snöbollar på grannarnas fönster (förlåt) är jag inne i värmen igen. Gå inte ut med soporna så här sent igen! Utan rätt klädsel och utan rätt nyckel! Det är ju ganska idiotiskt när man har hål i huvudet... :)

att finnas till

Att landa i mig själv.
Vara i nuet.
Närvara. Närvarande.
Att känna. Ta vara
på känslan. Smaka
på den. Ta vara på
den. Bejaka den.
Titta upp. Ta emot
nästa. Reagera. Le.
Skratta. Gråt. Att
vara. Att finnas till.
Att leva.

dagens bragd; tidrapporten ifylld

Igår var enda målet med dagen att jag skulle tidrapportera (så jag får lön...). Men jag lyckades inte med det. Jag hann bara ta mig till jobbet, vara där, liksom, och sedan gå hem. Och då var jga ändå helt plakat-slut när jag kom hem. Mycket intressant det här. Så mycket inte jag.

Idag har jag dock gjort en riktig milsten, och det var tidrapporteringen! En guldstjärna till mig!

att städa

Antingen skapa lugn
omkring mig
eller inom mig.

Jag har redan börjat runtomkring mig.
Är det kanske vägen också till lugn inombords?

Bort med alla måsten,
alla kom-ihåg:are.
Bort med alla onda minnen
alla saker som stjäl energi.
Alla påminnelser som kräver
tankekraft.
Städa runtomkring
mig
och rena också
mina sinnen.

lästankar ett

jag finner mycket tänkvärt i Mia Törnblom's Självkänsla nu! (ISBN: 9137127578, http://www.personligutveckling.se/) Dessa saker tänker jag jobba med i veckan:

· Skriva ner mina drömmar varje halvår, och bocka av varje halvår vad jag åstadkommit.
· När jag ältar: "Hjälp mig visa (namnet på personen eller företeelsen) samma tolerans, tålamod och medkänsla som jag önskar mig. Låt (namnet på personen eller företeelsen) få och ha allt det som jag har och ber om, såsom kärlek, lycka, gemenskap, hälsa, vänskap, skönhet, framgång (fyll på). Ge (namnet på personen eller företeelsen) ett lyckligt liv."
· Jag är bra-boken. Skriv varje dag ned: bra, tack, hjälp. Dvs tre bra-grejer: om så bara att bra var att jag gick upp ur sängen idag, så skriv ned det, tack: att skriva ned vad jag är glad att jag har och inte göra som som vanligt kallas för additionsstressa och titta på vad andra har och lägga ihop det till något som jag vill ha, hjälp/jag behöver; vad jag vill ha hjälp med imorgon.

det tog slut, liksom

En vänskapsrelation som spricker.
Kan liknas vid
en kärleksrelation som
bryts upp. Man går
skilda vägar.
Kanske är det
det bästa som kan hända
just nu. Kanske kan vi
mötas igen senare i livet.
Men inte nu. Ty du stjäl av
mig. Jag naggas i kanten.
Jag kan inte värja mig.

bara vara

Ensam står jag på isen
tittar på dem som
åker förbi
vinden griper tag i mina
lungor
någonstans inom mig
finns ett lugn som jag söker
där vill jag vara
bara vara

badkar

Att sjunka ner i ett badkar fyllt till brädden med nästan för varmt vatten, sedan ligga där med ljus tända och bara ligga, eller kanske läsa något tills fingrar och tår blir till russin, och boken blir kullrig.

Att bada är en av mina hörnstenar.

hunden är rastad

Var idag i en skidbacke. Jag skrattade åt det efteråt, och jag tyckte det var lite som att min kollega ville rasta hunden. Där jag då är hunden. Jag ääälskar ju att åka snowboard, alltså tänkte han att jag måste ut och få bli rastad.

Jag orkade inte som vanligt, såklart, men jag åkte några åk. Innan vi ens hade kommit till backen hörde jag mig för om våffelstuga fanns, jag ville ju vara säker på att få vila lite under tiden....

Men, dock, det fungerade. Solljus, fartvind, brädan vet var den ska sitta, och hur man ska svänga.

dagens bragd; fika på jobbet!

Inatt sov jag tolv timmar, gguuuu va skönt det var. Vaknade vid halv elva. Målet idag var att fika på eftermiddagen på jobbet. Jag ska ju jobba halvtid nu... :) Kom till jobbet vid efter lunch, sedan vilade jag mellan två och tre, sedan fikade jag, och pratade med folk. Sedan åkte jag hem och nu ska jag vila!

Guuu vad jag har varit duktig idag. Känns det som. Målet var att fika, och jag fixade det!

tupplur

Det var såå otroligt skönt att sova en halvtimma. Nu har jag varit människa i tre timmar igen! MMmmmmm!

vansinnig trötthet

har vilat tre gånger idag. kanske inte så konstigt när jag vaknade halv fem och inte kunde somna om. Hoppas natten i natt blir en lång och skön natt. Jag vill så gärna sova!

tungt

Jag har infört en ny label, brus. Denna använder jag så ni kan hoppa över inlägg som inte är så innehållsrika, i min mening. De innehåller brus, helt enkelt. Tex saker om hur jag mår. Suck. För detta verkar bli en följetong. Jag kanske ska kalla dessa inlägg "dagbok" istället. Har inte bestämt mig.

Hursomhelst så andas jag tungt nu. Kroppen är tung. Jag har inte ångest, utan det är liksom kroppen som är slut. Jag vet inte hur jag ska orka ta mig till jobbet, och till läkaren kl två. Analys; humn, säkert pga att jag var vaken mellan tre och sju inatt, och sedan sov till elva -- är orsaken till detta bakslag. Känner mig uschlig!

sömnlös, att vara rakt på sak

Vaknade klockan tre. I mitt huvud rusar saker jag vill uttrycka, säga. Många lösningar på hur jag ska säga, och vilket sammanhang. Olika förslag på rakt på sak, eller innästlat och beskyddande av mottagaren. Jag har bestämt mig för rakt på sak. Jag förväntar míg inte ett gott mottagande. Ska punkta ner hur jag tänkt.

Samtidigt undrar jag när och varför jag ska ta hänsyn till mottagaren, om denne har kränkt mig. Men jag antar det har med vilken effekt det ska ha, ska det tas emot, eller kommer budskapet kanske inte fram.

på den tredje dagen

Nu känns det så himla bra. Jag har inte mått dåligt på två dagar, och jag vaknade upp i morse och känner mig fortfarande som människa. :)

Det lilla dåligt jag mått har varit när jag pratat med chefen, och när jag tänker på att jag ska börja jobba på torsdag.

Detta känns mycket mer hanterbart, än det konstanta illamående och yrsel och svaghet jag haft tidigare. De slängar jag får nu av ångest (eller vad det nu är) är hanterbara, jag kan ta i ångesten, titta på den, känna på den, och lägga den åt sidan.

hål i fingret

Gjorde precis min favvo-sallad (se tidigare, som för övrigt ska innehålla massor med avokado också, förutom vitlök) och skar mig i fingret. När gjorde jag det senast? Säkert femton år sedan. Det borde vara förbjudet att hantera kniv när man har hål i huvudet! :(

hål i huvudet

Nu har jag tvättat min favvo-tröja i 40 grader och den passar numera till en åttaåring. Det borde vara förbjudet att tvätta när man har hål i huvudet! :(

min plats på jorden

Jag har placerat min blogg i Årsta på bloggkartan.se

smakar på ångesten

Hemma igen,
förknippas det med jobbet, eller är det fler ingredienser i den ångest som jag nu upplever smyger sig på? Finns där krav som jag kunnat släppa då jag inte varit hemma?

Jag fastnar återigen i tankar kring arbetet, vad ska jag göra, hur ska jag välja, ska jag byta jobb, nej, jag vill vara kvar, vad göra då då? Kan jag byta chef? Hur ska jag byta arbetsuppgifter, jag vill ju göra det jag gör, men nu kan jag inte, kan jag svara på när jag kan och orkar igen?

Ja, ja, det är där jag är igen. Kan jag någonsin vila i att jag litar på min chef igen? Kan jag känna att jag litar på uppbackning? Nej. Låt så vara.

Vad gör mig så beroende av stöd/förtroende? Varför kan jag inte bara skita i det och köra på? När jag känner stödet kan jag köra efter min inre kompass, och nu har jag tappat min inre kompass sedan jag kände att min nuvarande chef inte backar upp mig, och inte lyssnar till vad jag har att säga. Kan jag inte köra efter min egen kompass och vara oberoende. Är det så att jag kan lära mig bli oberoende och söka bekräftelsen i mig själv. Varför kan jag inte bara välja att göra så? Jag har försökt nu sedan 18 oktober, och har bara blivit svagare och svagare. Hur ska jag resonera kring detta?

människa igen

Jag har varit borta hemifrån och fått lite perspektiv. Har inte tänkt på jobbet nästan alls, och jag har försökt sporta lite (även om jag inte orkat mycket) och vara ute i solen. Först på vägen hem, nästan hemma kom endal tankar som gjorde mig lägre. Har dock orkat hela dagen idag utan att sova middag, och mår fortfarande bra. Känner att jag kan bygga upp mig, och ta vara på mig bättre.

Hur ska jag få detta att hålla i sig?
Jag måste lära mig att prioritera mig själv först hela tiden. Jag har tänjt på det -- jag kan ju alltid dra ner på vad jag behöver själv till förmån för andra. Inte det att jag gjort så medvetet, men helt omedvetet. Jag kan alltid anstränga mig mer, göra lite mer, jobba lite längre.

sömn

Att en halvtimma sömn på en eftermiddag kan göra så mycket. Har varit människa nu - det höll i sig i tre timmar. :-) är det inte konstigt att sömnen påverkar oss så mycket som den gör? Jag älskar att sova!

sömnlös: going mobile

Skriver nu via mobilen. Sämsta eftermiddagen/kvällen på hela veckan. Ingenstans att ta skydd och vila. Kommer jag någonsin bli normal igen? Konstanta illamåendet tillbaka igen. Är det någon som hör mig?

sömnlös, mina svagheter

Det är massor som rör sig i mitt huvud, jag är så målfokuserad! Jag vill hitta lösningar hela tiden, vilket gör att jag ältar, ältar. Jag vet att lösningen är att skriva ner och därmed bearbeta det som rör sig i huvudknoppen, skriva ner som också innebär att göra synligt, verkligt.

I halvdrömmen har jag identifierat en väg att gå.

Jag har följande svagheter

1. jag är ambitiös
   
2. jag är målfokuserad,
   
3. om jag har svalt ”betet” kör jag sedan på det, även om det kostar på

Vad ska nu detta tjäna till?

struktur

• hörnstenar, saker jag vill ha på plats i livet
• törnstenar, händelser eller saker som står i vägen för mitt sinne, eller som ger mig en törn på annat sätt
• balans, saker som är steg mot att få balansen tillbaka igen, att hitta kompassen
• kommunikation, att kommunicera, att formulera sig, att öva på
• bakgrund, saker jag skrev innan jag började blogga, som jag lyft in för att få med krashen och det jag skrev under de fem dagar innan jag började med "jag"
• brus, sådant som jag tycker inte är så mycket att läsa, som bara är brus i etern -- inte så djupa tankar...

vad är nästa steg?

Jo, men du lilla jag, vad vill du egentligen?

Nu vill jag: bli piggare! Fokusera på nu. Prioritera vad jag egentligen vill. Använd min inre kompass, och avgränsa allt jox som inte leder till mina drömmars mål, och håller mina personliga kontakter vid liv.

Fokusera på ett, mig själv, två, mina närmaste, familj, vänner, tre, jobbet.

För att kunna göra detta måste jag definiera vad som är bra för mig själv, vad och vilka som är viktigast för mig, fundera över vilka människor som betyder mest personligen för mig, och vilka mål som jag vill satsa på det närmaste halvåret. Jag bör skriva ner allt detta, och nöja mig med dessa mål de närmaste halvåret, och sedan följa upp dessa på ett strukturerat sätt.

citat från augusti förra året

Jag får flyt i arbetet och mår bra när jag:
1. känner mig satsad på,
2. vet att jag har förtroende från chefer/medarbetare,
3. Känner att jag har koll på vad som förväntas av mig
4. Vet att jag gör ett bra jobb