jag har fått ett jobberbjudande =)
och i morgon en till intervju,
och fredag en till intervju.
Ska tänka i helgen och lämna besked på måndag.
onsdag 18 april 2007
tisdag 17 april 2007
kiss i sängen
Det är inte roligt att vakna i kisspölar, det har DenTatueradeMamman fått erfara.Vi har alla fått erfara detta någongång när vi var små. Har du några minnen från denna period?
Själv minns jag någon sorts vit vaxduk med frotté på ena sidan, som pappa och mamma bäddade sängen med. Det var oerhört genant den sista gången jag kissade i sängen, jag var säkert fyra år. Jag hade vitt lakan med gröna prickar, eller om jag vände på täcket var det grönt med vita prickar.
Pappa frågade varför jag inte vaknade, och gick på toaletten. Jag minns att jag sa att jag hade kännt efter att toaletten verkligen var där, toalettringen och så. Pappa sa att jag får känna efter lite noggrannare nästa gång. Kanske känna att toaletten är kall... Och mycket riktigt, detta fungerade. Jag drömde en mycket stark dröm, jag var kissnödig, och gick på toaletten, allt var verkligt. Jag skulle just kissa, och kände efter om toaletten var kall, men det var den inte! Så jag vaknade -- och förundrades över hur drömmen kunde simulera verkligheten så bra. Självklart använde min hjärna inte just ordet simulera, men, tjaaa, ni förstår...
tio nio åtta sju sex fem fyra tre två ett
Jag blev utmanad av annelie.
Tio första
Första bästa kompis: Mia
Första bil: ingen ännu... (!)
Första kärlek: Peter på fritids
Första husdjur: Chicka, våran hund.
Första semester: Gotland, Sudersand tror jag(?). Med huvudet i sanden.
Första jobb: Dela ut tidningar. Gjorde jag bara en gång. Usch vad jobbigt.
Första köpta skiva: Style. Någonting.
Första riktiga kärlek: Mauritz i trean...
Första piercing: Hål i öronen när jag var fjorton år.
Första konsert: Ulf Lundell, publikrekord på Grönan... -93?
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Öl i solen i söndags.
Senaste bilfärd: Idag, från jobbet. =)
Senaste filmen du såg: Hundtricket.
Senaste ringda telefonsamtal: Till pappa för att kolla om han vill ha muskot i sina stuvade makaroner ikväll.
Senaste bubbelbadet: förra veckan
Senaste spelade cd: Avslappningsövningar... ;)
Senaste kyss: igår
Senaste gången du grät: Oj, säkert två veckor sedan nu. Skönt.
Senaste måltiden: Oj, lunch idag: paprika, saltbit (kött), gulash, black eyed beans, rödbetor, sparris.... Ööööh, jag vet. Låter suspekt, ett hopkok...
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Ja.
Blivit arresterad: Nej
Blivit kär vid första ögonkastet: Ja
Fastnat med blicken i någons urringning: Nej
Fått ditt hjärta krossat: Ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej
Haft ett one night stand: Ja
Busringt till någon: Ja, det var länge sedan...
Sex saker du gjort idag
1. Tröstat A
2. Varit pinsam (fixat blind date)
3. Varit i kontakt med fyra presumtiva arbetsplatser
4. Bokat ett möte med en arbetskamrat som jag är rädd för
5. Yoga:t
6. Fikat fler än en gång (Bra!)
Fem favoritsaker utan rangordning
1. datorn
2. mobilen
3. snowboarden
4. balkongen
5. sängen
Fyra personer du kan berätta allt för
Dom är väldigt hemliga
Tre val
Blått eller rött? blått
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Choklad
Två saker att göra innan du dör (och det vill man ju tänka på redan, NOT!)
1. Bara vara
2. Skriva en diktsamling, och få den publicerad. På ett eller annat sätt.
En sak du ångrar
Att jag inte blivit klokare tidigare.
Jag skickar aldrig kedjebrev vidare. Så jag skickar inte vidare till någon. =)
Tio första
Första bästa kompis: Mia
Första bil: ingen ännu... (!)
Första kärlek: Peter på fritids
Första husdjur: Chicka, våran hund.
Första semester: Gotland, Sudersand tror jag(?). Med huvudet i sanden.
Första jobb: Dela ut tidningar. Gjorde jag bara en gång. Usch vad jobbigt.
Första köpta skiva: Style. Någonting.
Första riktiga kärlek: Mauritz i trean...
Första piercing: Hål i öronen när jag var fjorton år.
Första konsert: Ulf Lundell, publikrekord på Grönan... -93?
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: Öl i solen i söndags.
Senaste bilfärd: Idag, från jobbet. =)
Senaste filmen du såg: Hundtricket.
Senaste ringda telefonsamtal: Till pappa för att kolla om han vill ha muskot i sina stuvade makaroner ikväll.
Senaste bubbelbadet: förra veckan
Senaste spelade cd: Avslappningsövningar... ;)
Senaste kyss: igår
Senaste gången du grät: Oj, säkert två veckor sedan nu. Skönt.
Senaste måltiden: Oj, lunch idag: paprika, saltbit (kött), gulash, black eyed beans, rödbetor, sparris.... Ööööh, jag vet. Låter suspekt, ett hopkok...
Åtta har du nånsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Ja.
Blivit arresterad: Nej
Blivit kär vid första ögonkastet: Ja
Fastnat med blicken i någons urringning: Nej
Fått ditt hjärta krossat: Ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej
Haft ett one night stand: Ja
Busringt till någon: Ja, det var länge sedan...
Sex saker du gjort idag
1. Tröstat A
2. Varit pinsam (fixat blind date)
3. Varit i kontakt med fyra presumtiva arbetsplatser
4. Bokat ett möte med en arbetskamrat som jag är rädd för
5. Yoga:t
6. Fikat fler än en gång (Bra!)
Fem favoritsaker utan rangordning
1. datorn
2. mobilen
3. snowboarden
4. balkongen
5. sängen
Fyra personer du kan berätta allt för
Dom är väldigt hemliga
Tre val
Blått eller rött? blått
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Choklad
Två saker att göra innan du dör (och det vill man ju tänka på redan, NOT!)
1. Bara vara
2. Skriva en diktsamling, och få den publicerad. På ett eller annat sätt.
En sak du ångrar
Att jag inte blivit klokare tidigare.
Jag skickar aldrig kedjebrev vidare. Så jag skickar inte vidare till någon. =)
måndag 16 april 2007
om en halvtimma...
...kommer jag vara ute och springa. (affirmation som ska gå i uppfyllelse...)
Jag ska springa mig i form igen.
Jag ska springa mig trött.
Jag ska springa mig glad.
Jag ska springa med min kropp.
Jag ska ut och njuta av vårluften.
Jag ska springa mig i form igen.
Jag ska springa mig trött.
Jag ska springa mig glad.
Jag ska springa med min kropp.
Jag ska ut och njuta av vårluften.
söndag 15 april 2007
tretton, ensam och ovetande tuff
När jag var tretton år gjorde jag min första PRAO.
Denna startade med att jag åkte färjan över till Gotland mitt i natten, fick skjuts av någon till fårösund. Fick därifrån följa matproviantbåten (läs militär) ut till Gotska Sandön.
A som då var platschef eller vad man kan kalla det irriterade sig första veckan på att jag sov så länge på mornarna. Första morgonen sov jag till 11. För jag var så himla trött, natten innan på Gotlandsbåten hade jag inte fått en blund i ögonen. Sedan var det väl 9 som var min uppvakningstid. Jag hade ju glömt väckarklocka. Så hur skulle jag kunna vakna i tid? Jag bodde ensam i en liten stuga som kallas för Domänstugan, tror jag. Det var då naturvårdsverkets gubbar som sov där när de väl var ute på ön.
På hela ön var det vid detta tillfälle tre personer. Jag, A, och en tillsynsman till, B.
Samma dag jag kom fram hittades en sälunge död på stranden. Denna förpackade vi i påsar och sedan in i en frys, för att den senare skulle kunna undersökas på fastlandet, för att kunna fastställa dödsorsak.
Typiskt tråkgöra som jag fick göra var att ensam stå och måla ett antal husväggar, så långt som jag nådde. Eftersom de inte vågade ha mig på stege ensam en kilometer bort från där de själva befann sig. Jag myste i solen och pulade på med detta. Och stormtrivdes. Det var kul att B kom förbi någongång och kollade till mig under dagen.
Jag bodde själv i den lilla stugan. Jag hade planerat matköpen själv. Gröt till frukost. Färskvaror för den första tiden. Sedan typ bullens pilsnerkorv, och annat gott. Jag fick beställa mer mjölk med nästa mattransport som kom en och en halv vecka senare. Då tog de fel bullens pilsnerkorv, det finns tydligen någon sorts grillkorv på burk som inte alls var lika god. Suck. Jag säger bara det, ICA i bunge visste inte vad de gjorde... Obs, detta var under åttiotalet.
Vecka två kom A på att jag inte hade en väckarklocka. Så då började han eller B knacka på så jag kunde vakna och vara uppe i tid. =)
En syssla som tillsynsmannen gjorde (också) var att kolla vädret åt SMHI. Jag tyckte det var superspännande att vara med första gången. Temperatur, barometervärden osv skickades till en central. Mha något tekniskt verktyg. En ballong skickades upp i luften, och vi mätte hur många sekunder det tog innan den sprack. Redan andra SMHI-mätningen tyckte jag det var lite trist. Och detta gjordes tre gånger om dagen, har jag för mig. Stackars B.
En dag hade jag "ledigt". Eftersom jag då hade skött mig själv i tio dagar, och jobbat ensam med att måla och så vidare, så tog jag en "vuxen" ledig dag. Jag packade en matsäck för en heldag. Lite nödproviant. Regnkläder och extra tröja. Jag gick runt hela ön. 2,5 mil i sanden. Och var borta från tidig morgon till åtta på kvällen.
Till min förvåning möttes jag av sura miner och en utskällning av hårda A. =) Han sa, att så kunde jag inte göra, bara sticka sådär och inte berätta var jag tog vägen. Men jag hade ingen tanke på att någon brydde sig om vart jag tog vägen!
Jag var därute i exakt 21 dagar. Bodde ensam, lagade mat ensam, sov ensam långt från de andra husen (säkert 400m... ;), gick på dass mitt i natten i mörkret, såg gullvivorna blomma vid Gamla Gården ensam, våren svepa in över landskapet. Ensam. Och stormtrivdes.
Nu kommer pappa lägga ett inlägg i comments om att "kommer du inte ihåg att vi pratade i telefonen varje kväll, och att jag tyckte du var så himla tuff, och att A klagade på att den enda telefonlinjen ut från ön var upptagen i timmar". =) Pöööössss!
Denna startade med att jag åkte färjan över till Gotland mitt i natten, fick skjuts av någon till fårösund. Fick därifrån följa matproviantbåten (läs militär) ut till Gotska Sandön.
A som då var platschef eller vad man kan kalla det irriterade sig första veckan på att jag sov så länge på mornarna. Första morgonen sov jag till 11. För jag var så himla trött, natten innan på Gotlandsbåten hade jag inte fått en blund i ögonen. Sedan var det väl 9 som var min uppvakningstid. Jag hade ju glömt väckarklocka. Så hur skulle jag kunna vakna i tid? Jag bodde ensam i en liten stuga som kallas för Domänstugan, tror jag. Det var då naturvårdsverkets gubbar som sov där när de väl var ute på ön.
På hela ön var det vid detta tillfälle tre personer. Jag, A, och en tillsynsman till, B.
Samma dag jag kom fram hittades en sälunge död på stranden. Denna förpackade vi i påsar och sedan in i en frys, för att den senare skulle kunna undersökas på fastlandet, för att kunna fastställa dödsorsak.
Typiskt tråkgöra som jag fick göra var att ensam stå och måla ett antal husväggar, så långt som jag nådde. Eftersom de inte vågade ha mig på stege ensam en kilometer bort från där de själva befann sig. Jag myste i solen och pulade på med detta. Och stormtrivdes. Det var kul att B kom förbi någongång och kollade till mig under dagen.
Jag bodde själv i den lilla stugan. Jag hade planerat matköpen själv. Gröt till frukost. Färskvaror för den första tiden. Sedan typ bullens pilsnerkorv, och annat gott. Jag fick beställa mer mjölk med nästa mattransport som kom en och en halv vecka senare. Då tog de fel bullens pilsnerkorv, det finns tydligen någon sorts grillkorv på burk som inte alls var lika god. Suck. Jag säger bara det, ICA i bunge visste inte vad de gjorde... Obs, detta var under åttiotalet.
Vecka två kom A på att jag inte hade en väckarklocka. Så då började han eller B knacka på så jag kunde vakna och vara uppe i tid. =)
En syssla som tillsynsmannen gjorde (också) var att kolla vädret åt SMHI. Jag tyckte det var superspännande att vara med första gången. Temperatur, barometervärden osv skickades till en central. Mha något tekniskt verktyg. En ballong skickades upp i luften, och vi mätte hur många sekunder det tog innan den sprack. Redan andra SMHI-mätningen tyckte jag det var lite trist. Och detta gjordes tre gånger om dagen, har jag för mig. Stackars B.
En dag hade jag "ledigt". Eftersom jag då hade skött mig själv i tio dagar, och jobbat ensam med att måla och så vidare, så tog jag en "vuxen" ledig dag. Jag packade en matsäck för en heldag. Lite nödproviant. Regnkläder och extra tröja. Jag gick runt hela ön. 2,5 mil i sanden. Och var borta från tidig morgon till åtta på kvällen.
Till min förvåning möttes jag av sura miner och en utskällning av hårda A. =) Han sa, att så kunde jag inte göra, bara sticka sådär och inte berätta var jag tog vägen. Men jag hade ingen tanke på att någon brydde sig om vart jag tog vägen!
Jag var därute i exakt 21 dagar. Bodde ensam, lagade mat ensam, sov ensam långt från de andra husen (säkert 400m... ;), gick på dass mitt i natten i mörkret, såg gullvivorna blomma vid Gamla Gården ensam, våren svepa in över landskapet. Ensam. Och stormtrivdes.
Nu kommer pappa lägga ett inlägg i comments om att "kommer du inte ihåg att vi pratade i telefonen varje kväll, och att jag tyckte du var så himla tuff, och att A klagade på att den enda telefonlinjen ut från ön var upptagen i timmar". =) Pöööössss!
lördag 14 april 2007
soltorka
Nu har jag utnämnt bloggtorka tills vidare. Orsak: den underbara solen som skiner, och mina 21,2 grader på balkongen.
fredag 13 april 2007
berg och dalbana
Här är en påminnelse till mig själv; det var faktiskt bara några dagar sedan jag kände så här. Så bara för att jag känner mig stärkt av intervjuerna idag så betyder det inte att det kommer kännas lika bra om några dagar. Då kanske jag är hjärntrött igen. Det värsta vore om jag gick tillbaka "i utvecklingen" och inte orkar klä mig eller inte skulle tåla ljud igen. Det skulle vara som att få ett slag i magen.
Kram till mig.
Kram till mig.
utmaningar, flow och Csikszentmihalyi
Hur kommer det sig att jag känner mig stärkt av de tre intervjuer jag har varit på? Hur kommer det sig att jag känner mig stark inför de två jag ska göra idag? Hur kommer det sig att jag plötsligt orkar sättas på så stora prov? Är det tävlingspannan i mig som komit igång igen, eller är det bara att jag åter dövar mig med jäkt...
Jag vet faktiskt inte riktigt. Känner mig mer levande. Detta klarar jag av.
Det finns en bild från boken flow av Mihaly Csikszentmihalyi. Där ritar han en fyrdelad bild:
massor med nytt | för mycket utmaningar
-----------------------------------------
inget nytt | nya utmaningar
(bilden är inte korrekt, är det någon av er som har boken och kan kolla vad det egentligen står?)
Idén är iallafall att om man stannar i den ena rutan (här "inget nytt") blir man uttråkad, och kan må dåligt för det. Och kanske byta jobb.
Om man får lagom med utmaningar utvecklas man hela tiden och lagom här är självklart individuellt.
Om, som jag, får för mycket utmaningar och för mycket nytt och allt på en gång då blir det heller inte bra. I mitt fall så fick jag drömjobbet och det var förskräckligt utmanande. Och ingen coaching och inget stöd på det, så. Voilà! Hamnade jag här...
Jo, och nu idag, så går jag på intervjuer. Tack och lov så är det något jag känner mig trygg i för det fick jag mycket övat på precis när/under it-bubblan sprack. För alla företag tog in folk för intervju, de höll ju på att expandera. Men de anställde inte, för internt jobbade de med att börja säga upp folk. Och så fortsatte de med att annonsera efter folk i tunnelbana och i tidningar -- bara för att det skulle se ut som om de fortfarande expanderade. Jobbannonser i en tuff tid är faktiskt marknadsföring som fungerar. Så länge jag inte vet om att de faktiskt inte anställer. Då bev jag lite putt.
Jag vet faktiskt inte riktigt. Känner mig mer levande. Detta klarar jag av.
Det finns en bild från boken flow av Mihaly Csikszentmihalyi. Där ritar han en fyrdelad bild:
massor med nytt | för mycket utmaningar
-----------------------------------------
inget nytt | nya utmaningar
(bilden är inte korrekt, är det någon av er som har boken och kan kolla vad det egentligen står?)
Idén är iallafall att om man stannar i den ena rutan (här "inget nytt") blir man uttråkad, och kan må dåligt för det. Och kanske byta jobb.
Om man får lagom med utmaningar utvecklas man hela tiden och lagom här är självklart individuellt.
Om, som jag, får för mycket utmaningar och för mycket nytt och allt på en gång då blir det heller inte bra. I mitt fall så fick jag drömjobbet och det var förskräckligt utmanande. Och ingen coaching och inget stöd på det, så. Voilà! Hamnade jag här...
Jo, och nu idag, så går jag på intervjuer. Tack och lov så är det något jag känner mig trygg i för det fick jag mycket övat på precis när/under it-bubblan sprack. För alla företag tog in folk för intervju, de höll ju på att expandera. Men de anställde inte, för internt jobbade de med att börja säga upp folk. Och så fortsatte de med att annonsera efter folk i tunnelbana och i tidningar -- bara för att det skulle se ut som om de fortfarande expanderade. Jobbannonser i en tuff tid är faktiskt marknadsföring som fungerar. Så länge jag inte vet om att de faktiskt inte anställer. Då bev jag lite putt.
torsdag 12 april 2007
otäck olycka idag
Jag passerade Bonnierhuset, på Torsgatan. Så ser jag och hinner inte mer - men pang säger det. Hög fart, och mycket splitter. En förare oskadd, den andra ordentligt skadad. Han kliver själv ur, har mycket ont, och är ganska chockad. Jag är bara tio meter från honom. Han tittar förvirrat runt omkring sig, tills han möter min blick. Jag går rakt fram till honom, tittar honom i ögonen och håller om honom. Han sätter sig mitt på gatan, och jag pratar med honom och frågar honom saker. Han är fortfarande helt okontaktbar. Folk strömmar till. Börjar fråga vad de ska göra.
En man frågar: ska jag ringa polisen? Ring ambulans, svarar jag. Ska vi inte flytta honom från gatan? (folk vill dra i honom) Jag svarar, att han får sitta tills han orkar gå (och bilarna köra runt oss). Mannen i den andra bilen försvinner. Glassplitter överallt. Jag hjälper den skadade mannen till en bänk. Armen svullnar (på så kort tid!) Han har ett stort sår över handen. Han blöder i pannan. Nacken svullnar också. Nu kommer brandbilen. =) Men de är duktiga på detta de med. Så klart. Fram med stödkrage. Kort därefter kommer ambulansen.
Jag är vittne. Jag tog hand om läget så gott jag kunde, fokus dock på den skadade mannen. Så klart. Undrar dock vad som hände med mannen som försvann. Han var nog ingen smitare. Han var nog chockad.
Jag kommer förbanna mig den dag jag behöver använda första hjälpen, och inte ännu tagit någon grundläggande kurs. Jag har lagt tryckförband på sprutande sår förut, men hjärtmassage (tänk om någon på jobbet får hjärtattack!) eller mun-mot-mun-metoden har jag ingen kunskap i. Jag vet att om jag bara vet vad jag ska göra så kan jag göra underverk i en olyckssituation.
Har du några egna erfarenheter? Vet du var jag kan gå kurs?
En man frågar: ska jag ringa polisen? Ring ambulans, svarar jag. Ska vi inte flytta honom från gatan? (folk vill dra i honom) Jag svarar, att han får sitta tills han orkar gå (och bilarna köra runt oss). Mannen i den andra bilen försvinner. Glassplitter överallt. Jag hjälper den skadade mannen till en bänk. Armen svullnar (på så kort tid!) Han har ett stort sår över handen. Han blöder i pannan. Nacken svullnar också. Nu kommer brandbilen. =) Men de är duktiga på detta de med. Så klart. Fram med stödkrage. Kort därefter kommer ambulansen.
Jag är vittne. Jag tog hand om läget så gott jag kunde, fokus dock på den skadade mannen. Så klart. Undrar dock vad som hände med mannen som försvann. Han var nog ingen smitare. Han var nog chockad.
Jag kommer förbanna mig den dag jag behöver använda första hjälpen, och inte ännu tagit någon grundläggande kurs. Jag har lagt tryckförband på sprutande sår förut, men hjärtmassage (tänk om någon på jobbet får hjärtattack!) eller mun-mot-mun-metoden har jag ingen kunskap i. Jag vet att om jag bara vet vad jag ska göra så kan jag göra underverk i en olyckssituation.
Har du några egna erfarenheter? Vet du var jag kan gå kurs?
nåja, lite upprättelse
Måste ta tillbaka lite av det jag sa i en träffande bok trodde jag, eftersom det faktiskt på¨sidan 147 (av 156) hela åtta meningar om varför kvinnor inte stöttar kvinnor, som jag trodde boken skulle handla om. :(
Namnet på boken är ju trots allt "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra".
onsdag 11 april 2007
intervju idag
gick bra, men känner mig lite blottad
det är liksom att jag måste skärpa mig
försöka tänka ut mina drömmar innan
kunna tala för mig
samtidigt som jag också blottar mig...
...när jag erkänner vad jag inte har svar på
...vad jag vill
och ännu viktigare;
vad jag inte vill
...vad jag tror kan bli svårt
eller vad som oroar mig
det är liksom att jag måste skärpa mig
försöka tänka ut mina drömmar innan
kunna tala för mig
samtidigt som jag också blottar mig...
...när jag erkänner vad jag inte har svar på
...vad jag vill
och ännu viktigare;
vad jag inte vill
...vad jag tror kan bli svårt
eller vad som oroar mig
lång dags färd mot natt
Där varje replik säger så mycket om människan, och relationen mellan karaktärerna. Där varje ord leder närmare undergången. Där ett ord eller en blick betyder så mycket mer än just det atomära var för sig. Föga upplyftande för en skör själ att bevittna.
Eugene O´Neill's "Lång dags färd mot natt" (1941), spelas på Dramaten just nu. Med Lena Endre, Börje Ahlstedt, Jonas Karlsson och Jonas Malmsjö i rollerna.
Eugene O´Neill's "Lång dags färd mot natt" (1941), spelas på Dramaten just nu. Med Lena Endre, Börje Ahlstedt, Jonas Karlsson och Jonas Malmsjö i rollerna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
