nu bär det av på kurs. Det kommer vara dö-jobbigt tror jag. Mycket navelskådande och intensivt. Ser både fram men också inte fram emot det.
Har med gympadojorna. Hoppas springa lite när det känns jobbigt.
Visar inlägg med etikett kommunikation. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kommunikation. Visa alla inlägg
tisdag 28 augusti 2007
onsdag 18 april 2007
handikappande rädsla
Agressiva och utåtagerande människor gör mig rädd.
Jag har insett att detta är ett problem för mig. Mitt sätt att möta en sådan person är att bli bestämd i mitt agerande, eller backa och undvika. Inget är bra. Jag måste hitta andra sätt att agera, hitta andra mekanismer.
Idag hade jag bokat in ett möte med en kille som skrek och var utåtagerande hotfull mot mig för ett år sedan. Han har sedan dess inte jobbat på min arbetsplats. Om jag ska jobba med honom dagligen, ville jag inte behöva gå och vara rädd för honom. Obehag, rädsla och oro kände jag inför mötet. Varför? Jag vet inte vad jag ska göra när han "attakerar". Och jag vet inte hur jag ska göra nästa gång det händer. Alltså blir jag rädd för honom.
Vi tog en promenad ihop. Insåg att vi hade olika grundläggande värderingar. Han tyckte dessutom att allt var mitt fel. Jag kunde se att jag triggat honom. Han hade en stressad period och blir sådär när han blir stressad. Han kände sig dessutom inte trygg i den miljön han var i. Alltså borde jag kunnat sett detta och förstått. Jag kan bara göra annorlunda nästa gång.
Vi kom fram till att jag skulle föreslå en promenad nästa gång det känns obehagligt mellan oss, och han likaså.
Jag har insett att detta är ett problem för mig. Mitt sätt att möta en sådan person är att bli bestämd i mitt agerande, eller backa och undvika. Inget är bra. Jag måste hitta andra sätt att agera, hitta andra mekanismer.
Idag hade jag bokat in ett möte med en kille som skrek och var utåtagerande hotfull mot mig för ett år sedan. Han har sedan dess inte jobbat på min arbetsplats. Om jag ska jobba med honom dagligen, ville jag inte behöva gå och vara rädd för honom. Obehag, rädsla och oro kände jag inför mötet. Varför? Jag vet inte vad jag ska göra när han "attakerar". Och jag vet inte hur jag ska göra nästa gång det händer. Alltså blir jag rädd för honom.
Vi tog en promenad ihop. Insåg att vi hade olika grundläggande värderingar. Han tyckte dessutom att allt var mitt fel. Jag kunde se att jag triggat honom. Han hade en stressad period och blir sådär när han blir stressad. Han kände sig dessutom inte trygg i den miljön han var i. Alltså borde jag kunnat sett detta och förstått. Jag kan bara göra annorlunda nästa gång.
Vi kom fram till att jag skulle föreslå en promenad nästa gång det känns obehagligt mellan oss, och han likaså.
onsdag 4 april 2007
på jobbet idag
Är på jobbet idag tredje dagen på raken. Känns inte så stressigt. Kanske för att det består av en helt annan "mode" här nu. Alla nätverkar, går på intervjuer, och pratar kommande jobb eller möjligheter. Spännande lunchmöten, trevliga mejl. Förtroliga samtal.
måndag 2 april 2007
vad fin du är
- vad fin du är!, fick jag höra idag.
Jag blev så paff och tittade honom i ögonen en stund, och så sa jag "tack".
Det var så ärligt, det var så spontant, och det kom direkt ur hjärtat på en tioårig pojke. Han spelade boll och hade just hämtat den i backen vid vägen, så sprang han ut på cykelvägen precis framför mig och kikade upp ur sitt lintotts-omringade ansikte med stora ögon och sa, just så.
Jag blev så paff och tittade honom i ögonen en stund, och så sa jag "tack".
Det var så ärligt, det var så spontant, och det kom direkt ur hjärtat på en tioårig pojke. Han spelade boll och hade just hämtat den i backen vid vägen, så sprang han ut på cykelvägen precis framför mig och kikade upp ur sitt lintotts-omringade ansikte med stora ögon och sa, just så.
tisdag 13 mars 2007
manipulation, integritet och självkänsla
Mmmm, jag tycker mig förstå vad mitt dilemma ligger.
När det inte finns regler (Tillägg: som henrik pratar om i sitt inlägg om integritet) att luta sig mot, och jag inte kan diskutera saken med kolleger och bilda mig egna "regler" så viker min självkänsla. Jag blir svagare för jag känner inte om jag vet om jag har rätt. Jag frågar mig, denna känsla jag har, var kommer den ifrån, och varför har jag den, och har jag rätt att känna så. Jag vet ju rent sådär att visst får jag känna så!
Har jag då en manipulativ chef som rubbar mina grundstenar, trampar på mina värderingar, då blir det liksom supersvårt.
Jag måste då hela tiden vara så stark och kunna säga att nä, jag ska inte jobba i helgen -- jag har ju bett om extra ledigt denna fredag och det vet du. Eller, nä, jag kan inte jobba övertid min första dag efter semestern, detta hade du fått planera lite bättre. Vad menar du med att jag inte klarar xxx, jag gör ju detta idag. Jaha, menar du rent hypotetiskt att jag inte kommer klara detta i framtiden?
Äsch, det är svårt att förklara hur jag känner det. Det som har hänt är att jag har blivit pressad att göra mer och mer, samtidigt som hon har ifrågasatt det jag gör -- och jag har fått ifrågasätta tillbaka och försöka förstå vad hon baserar detta på -- och det har visat sig att det inte fanns någon grund. Oerhört frustrerande och underminerande.
Kanske är det just det att jag har känt mig manipulerad som har gjort att jag har fått en törn i min självkänsla, och därmed också min integritet. Jag har kämpat och kämpat och varit extra noggrann för att inget av de hypotetiska påståendena ska bli sanna. Och kämpat med att förstå vad jag behöver göra. Bättre.
Det har tagit min energi. Det var det som fick mig att gå in i väggen.
Men det var inte hennes "fel". Det är "mitt fel". För att jag inte stod på mig. För att jag tillät mig manipuleras. För att jag tillät mig pressa mig själv ytterligare. För att jag är en tävlingsmänniska.
Det är jag som måste ändra mig. Det är jag som måste lära mig. Det är jag som måste klara av detta om det händer igen. Allt hänger på mig.
När det inte finns regler (Tillägg: som henrik pratar om i sitt inlägg om integritet) att luta sig mot, och jag inte kan diskutera saken med kolleger och bilda mig egna "regler" så viker min självkänsla. Jag blir svagare för jag känner inte om jag vet om jag har rätt. Jag frågar mig, denna känsla jag har, var kommer den ifrån, och varför har jag den, och har jag rätt att känna så. Jag vet ju rent sådär att visst får jag känna så!
Har jag då en manipulativ chef som rubbar mina grundstenar, trampar på mina värderingar, då blir det liksom supersvårt.
Jag måste då hela tiden vara så stark och kunna säga att nä, jag ska inte jobba i helgen -- jag har ju bett om extra ledigt denna fredag och det vet du. Eller, nä, jag kan inte jobba övertid min första dag efter semestern, detta hade du fått planera lite bättre. Vad menar du med att jag inte klarar xxx, jag gör ju detta idag. Jaha, menar du rent hypotetiskt att jag inte kommer klara detta i framtiden?
Äsch, det är svårt att förklara hur jag känner det. Det som har hänt är att jag har blivit pressad att göra mer och mer, samtidigt som hon har ifrågasatt det jag gör -- och jag har fått ifrågasätta tillbaka och försöka förstå vad hon baserar detta på -- och det har visat sig att det inte fanns någon grund. Oerhört frustrerande och underminerande.
Kanske är det just det att jag har känt mig manipulerad som har gjort att jag har fått en törn i min självkänsla, och därmed också min integritet. Jag har kämpat och kämpat och varit extra noggrann för att inget av de hypotetiska påståendena ska bli sanna. Och kämpat med att förstå vad jag behöver göra. Bättre.
Det har tagit min energi. Det var det som fick mig att gå in i väggen.
Men det var inte hennes "fel". Det är "mitt fel". För att jag inte stod på mig. För att jag tillät mig manipuleras. För att jag tillät mig pressa mig själv ytterligare. För att jag är en tävlingsmänniska.
Det är jag som måste ändra mig. Det är jag som måste lära mig. Det är jag som måste klara av detta om det händer igen. Allt hänger på mig.
lördag 3 mars 2007
energitjuvar
Denna bok slukade jag. Den är användbar om man är medberoende eller rent generellt om man känner att man har energitjuvar hemma eller på jobbet, och vill lära sig veta vad man kan göra för att ändra sin situation. Energitjuvar : i familjen, i relationen och på jobbet, ISBN 9789172320536
torsdag 1 mars 2007
varför välja?
Se också början till diskussionen i att välja, och kommentarerna därunder...
Varför välja? Ja, kanske för att kunna drömma om framtiden, och genom att vara medveten om vad vi vill åstadkomma eller göra så kan vi göra val med vår tid och välja vad vi vill engagera oss i. Det har lite med att välja sina duster att göra. Och att välja sina vänner. Och att välja att ägna oss åt de människor som ger glädje och energi istället för de som genomgående tar energi.
Jag utövade feng shui innan jag visste vad det var. Att rensa i röran med feng shui, ISBN 9789137116440 gjorde stort intryck på mig, kanske just för att processen fanns hos mig redan men var inte lika uttalad som den blir när jag läser om den i en bok.
Behovet av mängden ägodelar vi har idag är ett relativt nytt påfund. När vi gick över från att vara jägare eller nomader till att bli bofasta så var det inte längre naturligt att vi endast ägde det vi kunde bära med oss. Vi skapade mer och mer ägodelar som behövdes i vardagen. Idag har vi fler ägodelar än vi behöver. Och jag frågar mig -- vad använder jag denna till? Om en sak eller ett plagg jag inte använt på länge. Behöver jag verkligen denna? Jag gör ett val. Jag kan ge bort en bok som jag har läst, men jag kan också ta det ett steg längre och välja att inte skaffa mig något som jag inte absolut behöver.
Jag har också funderat över hur jag kan förändra mitt tankesätt kring människor som tar energi från mig. För mig handlar det om att sätta gränser, och fundera över vad jag är berädd att ge, hur mycket och när. Vissa människor kan jag undvika, någon på jobbet som alltid spyr galla över allt och alla, men andra kan jag inte undvika utan jag vill ha en kontakt -- trots att det för det mesta är en obehaglig upplevelse. Jag kan dock lära mig att ta mindre skada, och att öva på att bubbla in mig och sätta mina gränser om och om igen. Jag tänkte därför att det var ett ypperligt tillfälle att öva med min nya chef som jag ju fick i somras. Men nu står jag här, alldeles energiuttömd och misslyckad. Jag lyckades inte, trots att jag var medveten om att hon var en energislukare, trots att jag har hela tiden övat på att säga ifrån, sätta gränser.
Så nu väljer jag. Och fatta vad skönt det känns! Igår bestämde jag mig för att jag ska byta jobb. Jag hade ju planerat att göra det om ett tag, inte nu, om ett halvår eller år. Men jag känner mig redan upprymd och det ska bli spännande att lära mig nya saker, att träffa nya människor, att ha mer erfarenhet i bagaget och att använda detta på en ny arena!
Oj, men det är sorgligt också! Jag grinar för jag älskar ju att jobba där jag jobbar. Jag tycker så mycket om alla människor där. Jag tycker om att ha den frihetsgrad jag har haft, den möjlighet att påverka och driva som jag kunnat göra. Jag har kännt mig trygg med människorna jag jobbat med. Alla mynt har två sidor.
Varför välja? Ja, kanske för att kunna drömma om framtiden, och genom att vara medveten om vad vi vill åstadkomma eller göra så kan vi göra val med vår tid och välja vad vi vill engagera oss i. Det har lite med att välja sina duster att göra. Och att välja sina vänner. Och att välja att ägna oss åt de människor som ger glädje och energi istället för de som genomgående tar energi.
Jag utövade feng shui innan jag visste vad det var. Att rensa i röran med feng shui, ISBN 9789137116440 gjorde stort intryck på mig, kanske just för att processen fanns hos mig redan men var inte lika uttalad som den blir när jag läser om den i en bok.
Behovet av mängden ägodelar vi har idag är ett relativt nytt påfund. När vi gick över från att vara jägare eller nomader till att bli bofasta så var det inte längre naturligt att vi endast ägde det vi kunde bära med oss. Vi skapade mer och mer ägodelar som behövdes i vardagen. Idag har vi fler ägodelar än vi behöver. Och jag frågar mig -- vad använder jag denna till? Om en sak eller ett plagg jag inte använt på länge. Behöver jag verkligen denna? Jag gör ett val. Jag kan ge bort en bok som jag har läst, men jag kan också ta det ett steg längre och välja att inte skaffa mig något som jag inte absolut behöver.
Jag har också funderat över hur jag kan förändra mitt tankesätt kring människor som tar energi från mig. För mig handlar det om att sätta gränser, och fundera över vad jag är berädd att ge, hur mycket och när. Vissa människor kan jag undvika, någon på jobbet som alltid spyr galla över allt och alla, men andra kan jag inte undvika utan jag vill ha en kontakt -- trots att det för det mesta är en obehaglig upplevelse. Jag kan dock lära mig att ta mindre skada, och att öva på att bubbla in mig och sätta mina gränser om och om igen. Jag tänkte därför att det var ett ypperligt tillfälle att öva med min nya chef som jag ju fick i somras. Men nu står jag här, alldeles energiuttömd och misslyckad. Jag lyckades inte, trots att jag var medveten om att hon var en energislukare, trots att jag har hela tiden övat på att säga ifrån, sätta gränser.
Så nu väljer jag. Och fatta vad skönt det känns! Igår bestämde jag mig för att jag ska byta jobb. Jag hade ju planerat att göra det om ett tag, inte nu, om ett halvår eller år. Men jag känner mig redan upprymd och det ska bli spännande att lära mig nya saker, att träffa nya människor, att ha mer erfarenhet i bagaget och att använda detta på en ny arena!
Oj, men det är sorgligt också! Jag grinar för jag älskar ju att jobba där jag jobbar. Jag tycker så mycket om alla människor där. Jag tycker om att ha den frihetsgrad jag har haft, den möjlighet att påverka och driva som jag kunnat göra. Jag har kännt mig trygg med människorna jag jobbat med. Alla mynt har två sidor.
tisdag 27 februari 2007
att välja
Jag tror det är mycket vi kan välja i livet. Vi väljer att ha eller inte ha partner. Vi väljer sedan också vem vi vill ha som partner. Vi väljer våra vänner. Vi väljer jobb. Vi väljer att lägga tid på att lära oss hobbies. Vi väljer att titta på TV, eller att inte titta på TV. Vi väljer vad vi vill intressera oss för.
Även om vissa saker händer som av en slump så väljer vi att vara kvar och ta del av dem eller så väljer vi att gå.
Vi väljer våra också våra reaktioner. Vi väljer att ta emot eller att reagera och säga det där vill jag inte vara med om. Ibland blir vi utsatta för saker trots att vi säger stopp eller sluta. Då är det någon som väljer att inte lyssna på oss. Vi väljer att strida. Och vi väljer när vi ska strida. Vissa personer väljer alla duster, andra väljer sina duster.
Något som är riktigt svårt är att när man redan har reagerat och tagit åt sig och blivit ledsen för något – välja att ta itu med det. Och då göra ett val, ska jag konfrontera och säga som jag känner, eller ska jag lägga locket på. Eller ska jag helt sonika välja att inte bry mig så mycket. Ska jag välja teflon. Ja, hur konstigt det än låter så tror jag att jag kan välja att inte ta åt mig om jag blir illa behandlad. Jag väljer att tänka ”den personen har nog en dålig dag”, jag kan också välja att tänka ”han menade nog inget illa”.
Vidare väljer vi att reda ut saker, och att vilja förstå en annan människa. Vi väljer att lyssna och sätta oss in.i hur någon annan uppfattar saker.
Vi väljer inte våra känslor men vi kan välja att påverka våra egna känslor. Vi kan välja hur vi ska agera utifrån våra känslor.
Vi väljer allt vi gör. Vi väljer allt vi inte gör. Vi väljer allt i livet.
Även om vissa saker händer som av en slump så väljer vi att vara kvar och ta del av dem eller så väljer vi att gå.
Vi väljer våra också våra reaktioner. Vi väljer att ta emot eller att reagera och säga det där vill jag inte vara med om. Ibland blir vi utsatta för saker trots att vi säger stopp eller sluta. Då är det någon som väljer att inte lyssna på oss. Vi väljer att strida. Och vi väljer när vi ska strida. Vissa personer väljer alla duster, andra väljer sina duster.
Något som är riktigt svårt är att när man redan har reagerat och tagit åt sig och blivit ledsen för något – välja att ta itu med det. Och då göra ett val, ska jag konfrontera och säga som jag känner, eller ska jag lägga locket på. Eller ska jag helt sonika välja att inte bry mig så mycket. Ska jag välja teflon. Ja, hur konstigt det än låter så tror jag att jag kan välja att inte ta åt mig om jag blir illa behandlad. Jag väljer att tänka ”den personen har nog en dålig dag”, jag kan också välja att tänka ”han menade nog inget illa”.
Vidare väljer vi att reda ut saker, och att vilja förstå en annan människa. Vi väljer att lyssna och sätta oss in.i hur någon annan uppfattar saker.
Vi väljer inte våra känslor men vi kan välja att påverka våra egna känslor. Vi kan välja hur vi ska agera utifrån våra känslor.
Vi väljer allt vi gör. Vi väljer allt vi inte gör. Vi väljer allt i livet.
lördag 17 februari 2007
ilska i drömmen
Jag drömde inatt att jag sa "vad är det för dumheter" om något. Jag minns faktiskt inte om vad, men det var till min chef. Det kändes jättebra i drömmen efteråt.
Att säga ifrån, att uttrycka när det känns fel i maggropen, det vill jag kunna göra oftare. Fortare. Mer äkta. Även utan att ha funderat tusen varv innan. Bara så där. Pang på. Våga.
Hoppas jag får tillfälle att öva på detta snart igen.
Att säga ifrån, att uttrycka när det känns fel i maggropen, det vill jag kunna göra oftare. Fortare. Mer äkta. Även utan att ha funderat tusen varv innan. Bara så där. Pang på. Våga.
Hoppas jag får tillfälle att öva på detta snart igen.
fredag 16 februari 2007
övat på att säga ifrån
Musiken skvalar från konstlokalen nedanför, för tre minuter sedan. Jag vill sova. Gick då ner för att be henne sänka. Ojdå är det för högt säger hon, och sänker genast. Sedan börjar hon käfta emot; "jag tycker då inte att det var så högt". Det var tillräckligt för att jag ska kliva upp ur sängen och klä mig, och gå ut i kylan runt huset för att be dig sänka. Dessutom är klockan snart tolv. "ja men jag brukar inte vara här i lokalen så här sent", vad menar du med det? "min uppfattning är att det inte var så högt jag spelade". Käftar du emot? frågar jag. Det var tillräckligt för att jag ska be dig sänka, eller hur?
Ugh. jag tycker inte om att behöva sätta gränser. Detta bör jag öva mer på. Läääskigt.
Ugh. jag tycker inte om att behöva sätta gränser. Detta bör jag öva mer på. Läääskigt.
onsdag 7 februari 2007
sömnlös, att vara rakt på sak
Vaknade klockan tre. I mitt huvud rusar saker jag vill uttrycka, säga. Många lösningar på hur jag ska säga, och vilket sammanhang. Olika förslag på rakt på sak, eller innästlat och beskyddande av mottagaren. Jag har bestämt mig för rakt på sak. Jag förväntar míg inte ett gott mottagande. Ska punkta ner hur jag tänkt.
Samtidigt undrar jag när och varför jag ska ta hänsyn till mottagaren, om denne har kränkt mig. Men jag antar det har med vilken effekt det ska ha, ska det tas emot, eller kommer budskapet kanske inte fram.
Samtidigt undrar jag när och varför jag ska ta hänsyn till mottagaren, om denne har kränkt mig. Men jag antar det har med vilken effekt det ska ha, ska det tas emot, eller kommer budskapet kanske inte fram.
måndag 5 februari 2007
tisdag 30 januari 2007
att skriva är att finnas
nu är det nutid igen
den gångna veckan har kommit i kapp. och jag bloggar. jag skapar, alltså finns jag. jag skriver, alltså finns mina åsikter!
Jag vaknade fem imorse (igen) och löste problem i hjärnan -- kunde inte sova. Men jag tänkte, jag kom fram till så mycket bra att jag måste skriva ner det. Så jag försökte göra det, men det bara stockade sig. Men när jag väl hade skrivit att det var ju värdelöst att inte kunna uttrycka det i ord, så började det lossna. På 45 minuter hade jag skrivit tre sidor KONKRETA grejer som jag tycker och som jag vill! Jubel! Detta var skönt, men också tröttande -- så jag vilade lite, men sedan kändes det som om jag hade fått tillbaka en liten del av mig själv.
Om jag har stöd och känner att det är roligt så kan jag jobba mina åtta timmar. Jag känner dock att jag har saknat stödet. Jag skrev ner i morse minst 15 olika sätt jag har bett om hjälp på (min chef tycker jag är dålig på att kommunicera), och jag kan inte förstå varför inga av dessa duger. Jag anser att det måste räcka med att jag kommunicerar det på ett sätt. Inte tjugo. Jag har försökt tills jag kräks, men nu orkade jag inte längre. Jag ska definitivt byta arbetsuppgifter, jag ska definift byta chef :) jag ska definitivt göra något åt saker och ting. Detta ger mig ny energi, känner jag.
den gångna veckan har kommit i kapp. och jag bloggar. jag skapar, alltså finns jag. jag skriver, alltså finns mina åsikter!
Jag vaknade fem imorse (igen) och löste problem i hjärnan -- kunde inte sova. Men jag tänkte, jag kom fram till så mycket bra att jag måste skriva ner det. Så jag försökte göra det, men det bara stockade sig. Men när jag väl hade skrivit att det var ju värdelöst att inte kunna uttrycka det i ord, så började det lossna. På 45 minuter hade jag skrivit tre sidor KONKRETA grejer som jag tycker och som jag vill! Jubel! Detta var skönt, men också tröttande -- så jag vilade lite, men sedan kändes det som om jag hade fått tillbaka en liten del av mig själv.
Om jag har stöd och känner att det är roligt så kan jag jobba mina åtta timmar. Jag känner dock att jag har saknat stödet. Jag skrev ner i morse minst 15 olika sätt jag har bett om hjälp på (min chef tycker jag är dålig på att kommunicera), och jag kan inte förstå varför inga av dessa duger. Jag anser att det måste räcka med att jag kommunicerar det på ett sätt. Inte tjugo. Jag har försökt tills jag kräks, men nu orkade jag inte längre. Jag ska definitivt byta arbetsuppgifter, jag ska definift byta chef :) jag ska definitivt göra något åt saker och ting. Detta ger mig ny energi, känner jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
