att öva på att vara jag

Jag brottas med att stå ut med mig själv och inte vara så dömande på mitt eget presterande i kommunikationen med andra människor, men misslyckas oftast. Jag är min egen största domare och fiende.

Och jag kanske kan älta detta ämne i all oändlighet.

Eller kanske inte.

Känner mig sårbar, många känslor ligger ytligt. Jag måste bekräfta och sätta ner foten som ledare och uppföra mig som en ledare varje dag. Dra gränser som till små små barn. Och känner att det lyckas bäst när jag säger "här gick gränsen" på något sätt (ofta olika i olika situationer). Men det känns så bra efteråt.

Jag är mest kritisk mot mig själv när jag sagt "nej" men sedan tagit tillbaka när jag fått en massa bortförklaringar. I förra veckan sa jag "jag kan ju vara tydligare". (=tog tillbaka) Och sedan bet jag mig i läppen och låg vaken i tankar hela natten. Helt slut och svettig. Nä, varför tog jag tillbaka? Jag vet ju fortfarande inte vad de saknade av mig, och kan ju inte vara tydligare nästa gång. För själv tyckte jag att jag var tydlig. Suck.

Men jag tar tag i allt som stör mig idag. Ibland går det fortare, ibland långsammare. Idag sa jag "det kändes konstigt när xxx hände". Märkte du också att det blev konstigt? Och påföljande prat var jättebra!! (guldmedalj! till mig)

Vidare sa jag idag att "nä nu ångrade jag mig" (hade tagit på mig att göra xxx), "det är du som behöver informationen, du mejlar och frågar om den". Sagt och gjort. Inte så smidigt kanske, eftersom jag tagit på mig att fixa det hela -- men nästa gång går det ännu snabbare, och jag kan gå på magkänslan direkt.(guldmedalj)

Vidare, också idag(!), sa jag "nej, nu hoppar jag av xxx". Vilket slutade med att jag fick tre tjejer kontakta mig per telefon och mejl och redde ut det hela. Och jag kunde säga min förklaring, "jag orkade inte mer fram och tillbaka bara" och så bestämde vi oss för hur xxx skulle gå till. (annars brukar saker ibland rinna ut i sanden för det blir för mycket tjafs, tycker jag -- så hellre denna lösning tyckte jag). (guldmedalj)

Jag är nöjd med dagen, men trööööt. Det är mycket nu.

horribel mammografi och snälla tanter

Jag fick först bli undersökt av en snäll dam, som klämde och kände på båda brösten.

Jag bör påpeka att alla var väldigt snälla och frågade om jag hade gjort undersökning tidigare och så. Och det har jag ju inte -- så jag tyckte det var lite jobbigt.

Vänster bröst var betydligt större, det såg hon direkt. Och så hittade hon också knölen och strängen som jag ju också kännt. Så jag blev inskickad på fler undersökningar.

Härnäst var det mammografi. Guuu vad det gjorde ont när de klämde ihop mitt stackars vänsterbröst i den där maskinen!! Det ömmade och svullnade och hade sig efteråt. Fortfarande ömt. :( Höger gick lättare. Pust!

Ut och så in till nästa snälla dam; nu ultraljud, bara på det vänstra bröstet denna gång.

Och så ut och så in igen, tillbaka till doktorn. Totalt tre gånger fick jag strippa, alltså, för tre olika damer. =) Och sedan sa doktorn att jag hade en 1 och en 1 och en 1. Det betyder att det inte var någon cancer. Bara en svullen mjölkgång, och det kunde de tydligen se på vävnaden att det var just det.

Det var mycket skönt att få detta gjort! Har du också erfarenheter från mammografi? Skriv och berätta!

handikappande rädsla

Agressiva och utåtagerande människor gör mig rädd.

Jag har insett att detta är ett problem för mig. Mitt sätt att möta en sådan person är att bli bestämd i mitt agerande, eller backa och undvika. Inget är bra. Jag måste hitta andra sätt att agera, hitta andra mekanismer.

Idag hade jag bokat in ett möte med en kille som skrek och var utåtagerande hotfull mot mig för ett år sedan. Han har sedan dess inte jobbat på min arbetsplats. Om jag ska jobba med honom dagligen, ville jag inte behöva gå och vara rädd för honom. Obehag, rädsla och oro kände jag inför mötet. Varför? Jag vet inte vad jag ska göra när han "attakerar". Och jag vet inte hur jag ska göra nästa gång det händer. Alltså blir jag rädd för honom.

Vi tog en promenad ihop. Insåg att vi hade olika grundläggande värderingar. Han tyckte dessutom att allt var mitt fel. Jag kunde se att jag triggat honom. Han hade en stressad period och blir sådär när han blir stressad. Han kände sig dessutom inte trygg i den miljön han var i. Alltså borde jag kunnat sett detta och förstått. Jag kan bara göra annorlunda nästa gång.

Vi kom fram till att jag skulle föreslå en promenad nästa gång det känns obehagligt mellan oss, och han likaså.

kiss i sängen

Det är inte roligt att vakna i kisspölar, det har DenTatueradeMamman fått erfara.

Vi har alla fått erfara detta någongång när vi var små. Har du några minnen från denna period?

Själv minns jag någon sorts vit vaxduk med frotté på ena sidan, som pappa och mamma bäddade sängen med. Det var oerhört genant den sista gången jag kissade i sängen, jag var säkert fyra år. Jag hade vitt lakan med gröna prickar, eller om jag vände på täcket var det grönt med vita prickar.

Pappa frågade varför jag inte vaknade, och gick på toaletten. Jag minns att jag sa att jag hade kännt efter att toaletten verkligen var där, toalettringen och så. Pappa sa att jag får känna efter lite noggrannare nästa gång. Kanske känna att toaletten är kall... Och mycket riktigt, detta fungerade. Jag drömde en mycket stark dröm, jag var kissnödig, och gick på toaletten, allt var verkligt. Jag skulle just kissa, och kände efter om toaletten var kall, men det var den inte! Så jag vaknade -- och förundrades över hur drömmen kunde simulera verkligheten så bra. Självklart använde min hjärna inte just ordet simulera, men, tjaaa, ni förstår...

om en halvtimma...

...kommer jag vara ute och springa. (affirmation som ska gå i uppfyllelse...)

Jag ska springa mig i form igen.
Jag ska springa mig trött.
Jag ska springa mig glad.
Jag ska springa med min kropp.
Jag ska ut och njuta av vårluften.

tretton, ensam och ovetande tuff

När jag var tretton år gjorde jag min första PRAO.

Denna startade med att jag åkte färjan över till Gotland mitt i natten, fick skjuts av någon till fårösund. Fick därifrån följa matproviantbåten (läs militär) ut till Gotska Sandön.

A som då var platschef eller vad man kan kalla det irriterade sig första veckan på att jag sov så länge på mornarna. Första morgonen sov jag till 11. För jag var så himla trött, natten innan på Gotlandsbåten hade jag inte fått en blund i ögonen. Sedan var det väl 9 som var min uppvakningstid. Jag hade ju glömt väckarklocka. Så hur skulle jag kunna vakna i tid? Jag bodde ensam i en liten stuga som kallas för Domänstugan, tror jag. Det var då naturvårdsverkets gubbar som sov där när de väl var ute på ön.

På hela ön var det vid detta tillfälle tre personer. Jag, A, och en tillsynsman till, B.

Samma dag jag kom fram hittades en sälunge död på stranden. Denna förpackade vi i påsar och sedan in i en frys, för att den senare skulle kunna undersökas på fastlandet, för att kunna fastställa dödsorsak.

Typiskt tråkgöra som jag fick göra var att ensam stå och måla ett antal husväggar, så långt som jag nådde. Eftersom de inte vågade ha mig på stege ensam en kilometer bort från där de själva befann sig. Jag myste i solen och pulade på med detta. Och stormtrivdes. Det var kul att B kom förbi någongång och kollade till mig under dagen.

Jag bodde själv i den lilla stugan. Jag hade planerat matköpen själv. Gröt till frukost. Färskvaror för den första tiden. Sedan typ bullens pilsnerkorv, och annat gott. Jag fick beställa mer mjölk med nästa mattransport som kom en och en halv vecka senare. Då tog de fel bullens pilsnerkorv, det finns tydligen någon sorts grillkorv på burk som inte alls var lika god. Suck. Jag säger bara det, ICA i bunge visste inte vad de gjorde... Obs, detta var under åttiotalet.

Vecka två kom A på att jag inte hade en väckarklocka. Så då började han eller B knacka på så jag kunde vakna och vara uppe i tid. =)

En syssla som tillsynsmannen gjorde (också) var att kolla vädret åt SMHI. Jag tyckte det var superspännande att vara med första gången. Temperatur, barometervärden osv skickades till en central. Mha något tekniskt verktyg. En ballong skickades upp i luften, och vi mätte hur många sekunder det tog innan den sprack. Redan andra SMHI-mätningen tyckte jag det var lite trist. Och detta gjordes tre gånger om dagen, har jag för mig. Stackars B.

En dag hade jag "ledigt". Eftersom jag då hade skött mig själv i tio dagar, och jobbat ensam med att måla och så vidare, så tog jag en "vuxen" ledig dag. Jag packade en matsäck för en heldag. Lite nödproviant. Regnkläder och extra tröja. Jag gick runt hela ön. 2,5 mil i sanden. Och var borta från tidig morgon till åtta på kvällen.

Till min förvåning möttes jag av sura miner och en utskällning av hårda A. =) Han sa, att så kunde jag inte göra, bara sticka sådär och inte berätta var jag tog vägen. Men jag hade ingen tanke på att någon brydde sig om vart jag tog vägen!

Jag var därute i exakt 21 dagar. Bodde ensam, lagade mat ensam, sov ensam långt från de andra husen (säkert 400m... ;), gick på dass mitt i natten i mörkret, såg gullvivorna blomma vid Gamla Gården ensam, våren svepa in över landskapet. Ensam. Och stormtrivdes.

---

Nu kommer pappa lägga ett inlägg i comments om att "kommer du inte ihåg att vi pratade i telefonen varje kväll, och att jag tyckte du var så himla tuff, och att A klagade på att den enda telefonlinjen ut från ön var upptagen i timmar". =) Pöööössss!

otäck olycka idag

Jag passerade Bonnierhuset, på Torsgatan. Så ser jag och hinner inte mer - men pang säger det. Hög fart, och mycket splitter. En förare oskadd, den andra ordentligt skadad. Han kliver själv ur, har mycket ont, och är ganska chockad. Jag är bara tio meter från honom. Han tittar förvirrat runt omkring sig, tills han möter min blick. Jag går rakt fram till honom, tittar honom i ögonen och håller om honom. Han sätter sig mitt på gatan, och jag pratar med honom och frågar honom saker. Han är fortfarande helt okontaktbar. Folk strömmar till. Börjar fråga vad de ska göra.

En man frågar: ska jag ringa polisen? Ring ambulans, svarar jag. Ska vi inte flytta honom från gatan? (folk vill dra i honom) Jag svarar, att han får sitta tills han orkar gå (och bilarna köra runt oss). Mannen i den andra bilen försvinner. Glassplitter överallt. Jag hjälper den skadade mannen till en bänk. Armen svullnar (på så kort tid!) Han har ett stort sår över handen. Han blöder i pannan. Nacken svullnar också. Nu kommer brandbilen. =) Men de är duktiga på detta de med. Så klart. Fram med stödkrage. Kort därefter kommer ambulansen.

Jag är vittne. Jag tog hand om läget så gott jag kunde, fokus dock på den skadade mannen. Så klart. Undrar dock vad som hände med mannen som försvann. Han var nog ingen smitare. Han var nog chockad.

Jag kommer förbanna mig den dag jag behöver använda första hjälpen, och inte ännu tagit någon grundläggande kurs. Jag har lagt tryckförband på sprutande sår förut, men hjärtmassage (tänk om någon på jobbet får hjärtattack!) eller mun-mot-mun-metoden har jag ingen kunskap i. Jag vet att om jag bara vet vad jag ska göra så kan jag göra underverk i en olyckssituation.

Har du några egna erfarenheter? Vet du var jag kan gå kurs?

tussilago, vinterlämningar och vårsus

Här är dom, vårens första aningar; gångar från ? möss som har varit gömda under snön hela vintern och kommit fram först nu,






Tussilago, och även snödroppar och krokus! Och lilla jag blev rastad i hela en och en halv timma ute i solen, promenerandes. Mmmmm!

dagens bragd; tidrapporten ifylld

Igår var enda målet med dagen att jag skulle tidrapportera (så jag får lön...). Men jag lyckades inte med det. Jag hann bara ta mig till jobbet, vara där, liksom, och sedan gå hem. Och då var jga ändå helt plakat-slut när jag kom hem. Mycket intressant det här. Så mycket inte jag.

Idag har jag dock gjort en riktig milsten, och det var tidrapporteringen! En guldstjärna till mig!

dagens bragd; fika på jobbet!

Inatt sov jag tolv timmar, gguuuu va skönt det var. Vaknade vid halv elva. Målet idag var att fika på eftermiddagen på jobbet. Jag ska ju jobba halvtid nu... :) Kom till jobbet vid efter lunch, sedan vilade jag mellan två och tre, sedan fikade jag, och pratade med folk. Sedan åkte jag hem och nu ska jag vila!

Guuu vad jag har varit duktig idag. Känns det som. Målet var att fika, och jag fixade det!