vacuum

I min hjärna råder vacuum

Jag har en rädsla som gnager i mig
en oro som inte vill släppa

vart är jag på väg
var vill jag vara
och också, vill någon ha mig där?

Liten, rädd och taggig.

vilsen vill hitta hem

Förra veckan sitter i fortfarande tror jag. Har varit orolig i kroppen och knoppen i helgen. Dövat mig med godis och mat (funkade bra). Och med ett halvt litet rött piller (funkade lika bra, fast höll i sig längre).

Jag skulle dock vilja kunna börja jobba igen (började i måndags förra veckan på 80% arbetande istället för fullt sjukskriven) och inte bli dålig direkt.

Det läskiga var att på torsdagen var jag riktigt rejält
hjärntrött. Hur ska man då göra, är det för tidigt? Är det för hårt att kastas in direkt och själv ansvara för att söka nytt jobb? Ska jag bara "ta första bästa" och sedan repa mig för att sedan ta mig vidare? Men jag vill ju välja min chef och mina medarbetare... Är jag för bortskämd?

Förr har jag alltid dövat mig med jäkt. Det fungerar inte längre. Jag måste hitta ett vardagslugn där jag kan "bara vara". För att sedan ta mig an nya utmaningar.

Hur hittar jag "hem"? Jag som aldrig varit hemma.

Hur hittar jag lugn? Jag som aldrig varit stilla.

tävlingspanna eller knarkarämne?

Jag har alltid varit sådan som gillar att prova nytt. Jag blir ganska snabbt halvbra på det jag företar mig, ibland även helbra. Jag har en genomsnittligt bra fysik och bra kroppskoll så att jag snabbt lär mig nya sporter. Dessutom kan jag tänka strategiskt i tävlinssammanhang, och jag är otroligt envis. Först efter målgång känner jag att jag är trött. Aldrig innan. En riktig tävlingspanna.

En del av mig skriker; prova nytt, testa spännande, nya saker! Så jag (hjärnan) får känna endorfinerna och adrenalinet pumpa när du hisnar av skräck, på berget eller i luften, eller under vattnet när hajarna kommer.

Vad kommer detta från? Är jag egentligen en typisk knarkare, fast i detta fall knarkar jag endorfiner från min egen kropp? Jag har en känsla av att jag väldigt snabbt skulle falla dit om jag provade riktiga droger.

Fick en morfinspruta i benet för ett år sedan på akuten, min fruktansvärda värk försvann direkt, "en till här" sa jag snabbt som attan och pekade på mitt andra ben. Sköterskan med sprutan skrattade bara åt mitt drogade anlete...

att döva sig med jäkt

När det blir stilla omkring dig och du stannar i skräck: ser att arbetet blivit en flykt undan ångest och bort från ansvar, altruismen en nödtorftigt maskerad masochism: känner igen stäppvargens skadeglada, grymma hjärtslag -- döva dig då inte genom att åter söka jäktet. Utan håll fast bilden tills du nått dess botten.

Ur Dag Hammarskjölds Vägmärken.

du är skaparen av ditt eget universum

You are the creator of your universe.
For as a human being you are free to will whatever state of being you desire.
Through the use of your shoughts and words there is great power there.
It can be a blessing or a curse.
It is entirely up to you.
For the quality of your life is brought abour by the quality of your thinking.
Think about that!

CLARK, St. John-Christie.

lästankar igen

Boken av Susan Tanner och Jillian Ball; Att ta sig upp när man är nere, hjälp till självhjälp vid depressioner ... slukade jag igår och idag. Handlade inte alls om mig, tyckte jag. Men den var intressant för att förstå andra och hur man kan hamna i negativa tankemönster. Tror jag varit där förut, för en tio år sedan.

ett litet rött piller

Blåst. Naturkraft. Idag igen. Eller aftur som det hade hetat på isländska. Edgars cellokonsert i öronen. Trött i kroppen och knoppen efter en fysisk dag. Tog ett litet rött piller. Kände mig så orolig. Kan det ha varit den stressiga veckan? Nu sömnig.

naturkraft

Åååh moder jord. Forsen porlar, vatten som rör sig. Promenad i solen. Vindbyarna som drar i trädtopparna. Starka ben. Naturens kraft att läka liten flickas hjärna. Nu bada heitupottur och titta på stjärnorna.

hjärntrött

Sov dåligt i natt. Var just på intervju. Har kännt av riktig hjärntrötthet idag. Ska ta det riktigt riktigt lungt i helgen. Puh.

Vill inte ramla dit igen.

Puss och kram på er. Jag är så glad att ni finns!

på jobbet idag

Är på jobbet idag tredje dagen på raken. Känns inte så stressigt. Kanske för att det består av en helt annan "mode" här nu. Alla nätverkar, går på intervjuer, och pratar kommande jobb eller möjligheter. Spännande lunchmöten, trevliga mejl. Förtroliga samtal.

sex saker idag

Idag har jag skrivit min egen Rehabiliteringsplan. Det är utifrån försäkringskassans (F) blankett, en sådan som arbetsgivaren ska fylla i. Är det inte lite typiskt att jag gjort detta själv...

Pratat med F för att slippa ha ett rehab-snack med dem. Jag vill liksom bara börja på ett nytt ställe. Det borde liksom räcka, men nej, de vill träffa mig och min tillfälliga chef.

Varit på Tillämpad Avslappning. Det är riktigt intressant. Jag har ju övat med hjälp av avslappningsövningar och ska fortsätta med det varje dag i tre veckor till. Sedan ska jag gå in på fler övningar som ger snabbare avslappning, det blir som en sex-stegs-raket.

Frågat två chefer om att komma på intervju hos dem nästa vecka. Rådfrågat min tillfälliga chef angående dessa jobb. Intressant. Bokat in träff med min mentor såsom imorgon för att prata vidare om dessa.

Keramik:at, beskickade mina fem alster från förra tillfället -- en varav jag är riktigt nöjd med, ska ta bilder nästa gång!!

Badat!! =)

vad fin du är

- vad fin du är!, fick jag höra idag.

Jag blev så paff och tittade honom i ögonen en stund, och så sa jag "tack".

Det var så ärligt, det var så spontant, och det kom direkt ur hjärtat på en tioårig pojke. Han spelade boll och hade just hämtat den i backen vid vägen, så sprang han ut på cykelvägen precis framför mig och kikade upp ur sitt lintotts-omringade ansikte med stora ögon och sa, just så.