akutväntan

Ont, ont, ont. Men lite klokare. Ligger på akuten just nu och väntar på undersökning. Torso någonting kallade hon det kanske. Försöker distrahera mig med telefonen och bloggning.

cysta på äggstocken

den sitter där på vänster äggstock och är tre centimeter i diameter. Och känns som illa mensvärk. Gör ont, stinger. Inte hela tiden, men det mal och mal. Och iblan kan jag inte göra annat än att koncentera mig på att andas. Det gör så ont. Jag fixar inte mer.

det var jonas fel

Jonas, från Upplandsväsby hoppade in i en tunnelbanevagn i fredags. Han hoppade, precis när dörrarna stängdes. Tunnelbanan var av den där gamla sorten, ljusblå. Dom tålde inte krocken med Jonas arm. Alla var tvungna att gå ur, provstänga dörrarna och så fick alla kliva på igen. Jonas fick många blickar på sig. Lynchstämning. =) Tåget gick till nästa station för att sedan tas ur bruk. Alla fick kliva av. Men Jonas då, skäms. :)

systa på äggstocken

Inte nog med att de var tvungna att transhera mig för att få in spiralen, jag har dessutom haft två systor på äggstockarna. Jag tror jag har systor hela tiden, och så spricker dom och gör ont och så håller det på sådär. Idag fanns en kvar på ena äggstocken, själva systan är tre centimeter i diameter. Den andra har nog precis spruckit, och det finns vätska kvar i buken som trycker och kan tänkas göra att det gör ont. Det är antagligen därför som jag varit tvungen att ta pronaxen 8-10 tabletter om dagen denna vecka. Inte själva spiralen!

Vet ni vad han sa mer? Jo, att jag inte ska ta pronaxen, för den är så stark att den kan dölja smärtan för bra. Jag måste åka in till akuten om det plötsligt gör ondare.

Jag känner igen detta. Jag åkte ju till akuten för drygt ett år sedan -- jag svimmade av på toagolvet efter att ha fått panikont. Jag kände att nu är det nog dags för mens, och tillhörande mensvärk. Tog två tabletter, började borsta tänderna. Hann inte borsta klart, utan finner mig själv genast över toastolen kräkandes och sedan diarré direkt på och omvartannat. Sedan svimmar jag på golvet. Kravlar mig ut i hallen, hittar mobilen. Tanken var inte klar alls i huvudet och det var nästan omöjligt att slå 112. Kommer fram. Jag säger att jag har mensvärk så jag håller på att dö. Hon säger, du får ta en taxi och lägger på. Jag svimmar igen. Ligger naken på golvet. Vaknar och jag fryser. Ringer efter hjälp och blir till sist skjutsad in till SÖS gyn-akut. Efter fyra timmar på en brits (jag har en gul handuk och en påse i handen...) blir jag undersökt av en doktor. När hon trycker mot äggstocken med ultraljudsstaven är reaktionen ögonblicklig, jag spyr näsan rakt på henne. =)

In rusar två sköterskor och jag fick genast en morfinspruta i benet. Smärtan försvann omedelbart. En till här, sa jag och pekade på andra benet.

Doktorn sa idag att jag måste vara medveten om risken med systor. Systan kan vrida sig om sin egen axel och dra med sig äggstocken och därmed strypa blodtillförseln. Och då kan äggstocken dö. Och därför ska jag inte ta pronaxen utan istället alvedon. För då kommer jag fatta när det är allvar. Och genast ta mig till akuten. Inte ligga några fyra timmar på en brits, utan berätta att jag har lätt att få systor. Han sa att man kan tvingas "opereras", att man sticker hål på systan om det händer. Och fixar så att äggstocken ligger bättre till.

heltäckningsmattan är på plats!

Nu är min vita heltäckningsmattan på plats! Pappa visade vid tröskeln, och ett hörn, sedan gjorde jag resten alldeles själv! Guu vad jag är duktig! Vit och fin är den. Mjuk att gå på. Myyyysigt.

blodspill och sordin

Nu har jag tagit värktabletter tredje dagen idag. Jag blöder fortfarande och det gör ont när jag rör mig. Jag ringde och de hade ingen akuttid, så jag har fått en tid på fredag. Och det gör så ont, så ont i magen. Jag ska ringa om det går över, så kan någon annan få tiden -- just nu tror jag inte det kommer gå över. Känns som om jag har en tandpetare i livmodern. De sa att det inte ska göra ont alls. Men det gör det.

Hela tillvaron har fått sordin på sig. Det är som sockervadd mellan mig och verkligheten. Det gör ont, ont.

spiral = ondskan själv

Jag hade tagit två superstarka piller innan. Och ändå gjorde det så fruktansvärt ont. Och jag har blödit hela dagen efteråt. Det var superhemskt. Tårarna sprutade och jag har haft ont i magen hela dagen, och nu också.

Jag skrek ur-skrik ända ut i korridoren -- och när jag gick så fanns inte en kotte kvar i väntrummet. De hade väl sprungit hem!

en värdering är...

...något orubbbart. Något som är där, som jag inte kan ändra på.

När jag krashade med min chef förklarade jag för h*n:
Du kan inte få mig att jobba mer övertid. Jag har redan jobbat 200 timmar i år och jag kan inte jobba mer övertid. Det är emot mina värderingar. Jag kan inte ge företaget mer nu. Och h*n begärde övertid ändå.

Då försökte jag vara övertydlig.
En värdering är mina grundpelare. Där vilar mitt hus. Just nu har jag blivit skavd på dom. Snart kan jag inte stå själv. Du kör omkring bland mina pelare och kör in i dom avsiktligt, trots att du vet att dom står där. Det går inte. Du får inte. Det får räcka nu. Jag vill inte. Jag kan inte. Och ändå körde h*n vidare.

Mina värderingar går inte att rubba på. Och om man försöker, då tar jag skada. Det är som att begära något av mig som jag inte vill ge. Inte kan ge. Något som min själ tar skada av att ge.

lös bottenplatta

Att vackla och fundera över grunläggande värderingar gör att jag vacklar i hela mitt jag. Det är så stora frågor som processas. För ett år sedan hade karriär och kredit för vad jag gör på jobbet stått högt i kurs på min lista av värderingar. Men med dödsfall i familjen (faster) och sedan denna vägg som jag gått in i så omvärderas allt.

Flötet däruppe, med mina tankar och uttryck som syns utåt, den flyter igen -- om än åt ett annat håll än tidigare. Jag har varit ända ner i bottenplattan och tillbaka och ändrat om. Inte undra på att allt vacklar, -- känslor och livsgnista. Allt detta viktiga. Allt jag tyckte var viktigt förr, allt jag tycker är viktigt nu -- ser ju annorlunda ut.

vacklande värderingar

Under andra dagen på kursen gjorde vi en övning där vi listade tio grundläggande värderingar. Nästa steg var att ta bort tre stycken som vi kunde vara utan, sedan ytterligare två. Jag stod tillslut där och hade tagit bort familj/barn. För självklart kunde jag inte ta bort hälsa, respekt, fritid, frihet, och kärleksfulla relationer. Utan kärleksfulla relationer tror jag att jag skulle dö en smula. Jag valde alltså bort barn.

Tredje dagen på kursen gjorde vi en avslappningsövning/visualiseringsövning som liknade mycket den jag gjorde 14:e mars, och konstigt nog slutade det med två bilder i huvudet. Den första är jag och två barn på en badstrand, ett barn seglar optimistjolle och är ca sju år gammal, den andra leker i sanden, och det finns minst två barn till i närheten. Vet inte om det är mina eller mina vänners. Men det finns ingen man i bilden denna gång. Jag är ensam. Den där spiralen jag pratade om då, den har då, inte kommit på plats ännu. Men imorgon är det dags. Varför så motsägelsefull? Varför både vill jag och vill inte?

grundläggande värderingar

Jag har ett antal grundläggande värderingar som är viktiga för mig.

* respekt
* kärleksfulla relationer
* familj/barn
* fritid
* frihet
* hälsa
* och så några till

utlämnande och hjärnsnurr

Det var en otoligt tuff och intensiv kurs.

Jag har kommit på en massa saker.