Tack för mig. Jag stänger nu.
Bloggen behövs inte längre. Tack alla ni som hållit mig sällskap på vägen från utbränd till nytänd. Nu finns jag i det verkliga livet igen.
Puss och kram
söndag 11 november 2007
tisdag 6 november 2007
att öva på att vara jag
Jag brottas med att stå ut med mig själv och inte vara så dömande på mitt eget presterande i kommunikationen med andra människor, men misslyckas oftast. Jag är min egen största domare och fiende.
Och jag kanske kan älta detta ämne i all oändlighet.
Eller kanske inte.
Känner mig sårbar, många känslor ligger ytligt. Jag måste bekräfta och sätta ner foten som ledare och uppföra mig som en ledare varje dag. Dra gränser som till små små barn. Och känner att det lyckas bäst när jag säger "här gick gränsen" på något sätt (ofta olika i olika situationer). Men det känns så bra efteråt.
Jag är mest kritisk mot mig själv när jag sagt "nej" men sedan tagit tillbaka när jag fått en massa bortförklaringar. I förra veckan sa jag "jag kan ju vara tydligare". (=tog tillbaka) Och sedan bet jag mig i läppen och låg vaken i tankar hela natten. Helt slut och svettig. Nä, varför tog jag tillbaka? Jag vet ju fortfarande inte vad de saknade av mig, och kan ju inte vara tydligare nästa gång. För själv tyckte jag att jag var tydlig. Suck.
Men jag tar tag i allt som stör mig idag. Ibland går det fortare, ibland långsammare. Idag sa jag "det kändes konstigt när xxx hände". Märkte du också att det blev konstigt? Och påföljande prat var jättebra!! (guldmedalj! till mig)
Vidare sa jag idag att "nä nu ångrade jag mig" (hade tagit på mig att göra xxx), "det är du som behöver informationen, du mejlar och frågar om den". Sagt och gjort. Inte så smidigt kanske, eftersom jag tagit på mig att fixa det hela -- men nästa gång går det ännu snabbare, och jag kan gå på magkänslan direkt.(guldmedalj)
Vidare, också idag(!), sa jag "nej, nu hoppar jag av xxx". Vilket slutade med att jag fick tre tjejer kontakta mig per telefon och mejl och redde ut det hela. Och jag kunde säga min förklaring, "jag orkade inte mer fram och tillbaka bara" och så bestämde vi oss för hur xxx skulle gå till. (annars brukar saker ibland rinna ut i sanden för det blir för mycket tjafs, tycker jag -- så hellre denna lösning tyckte jag). (guldmedalj)
Jag är nöjd med dagen, men trööööt. Det är mycket nu.
Och jag kanske kan älta detta ämne i all oändlighet.
Eller kanske inte.
Känner mig sårbar, många känslor ligger ytligt. Jag måste bekräfta och sätta ner foten som ledare och uppföra mig som en ledare varje dag. Dra gränser som till små små barn. Och känner att det lyckas bäst när jag säger "här gick gränsen" på något sätt (ofta olika i olika situationer). Men det känns så bra efteråt.
Jag är mest kritisk mot mig själv när jag sagt "nej" men sedan tagit tillbaka när jag fått en massa bortförklaringar. I förra veckan sa jag "jag kan ju vara tydligare". (=tog tillbaka) Och sedan bet jag mig i läppen och låg vaken i tankar hela natten. Helt slut och svettig. Nä, varför tog jag tillbaka? Jag vet ju fortfarande inte vad de saknade av mig, och kan ju inte vara tydligare nästa gång. För själv tyckte jag att jag var tydlig. Suck.
Men jag tar tag i allt som stör mig idag. Ibland går det fortare, ibland långsammare. Idag sa jag "det kändes konstigt när xxx hände". Märkte du också att det blev konstigt? Och påföljande prat var jättebra!! (guldmedalj! till mig)
Vidare sa jag idag att "nä nu ångrade jag mig" (hade tagit på mig att göra xxx), "det är du som behöver informationen, du mejlar och frågar om den". Sagt och gjort. Inte så smidigt kanske, eftersom jag tagit på mig att fixa det hela -- men nästa gång går det ännu snabbare, och jag kan gå på magkänslan direkt.(guldmedalj)
Vidare, också idag(!), sa jag "nej, nu hoppar jag av xxx". Vilket slutade med att jag fick tre tjejer kontakta mig per telefon och mejl och redde ut det hela. Och jag kunde säga min förklaring, "jag orkade inte mer fram och tillbaka bara" och så bestämde vi oss för hur xxx skulle gå till. (annars brukar saker ibland rinna ut i sanden för det blir för mycket tjafs, tycker jag -- så hellre denna lösning tyckte jag). (guldmedalj)
Jag är nöjd med dagen, men trööööt. Det är mycket nu.
söndag 21 oktober 2007
normal, störd eller bara udda?
Faktiskt störtskön bok som gör att jag kan se lite mer med distans på personer i min närhet tex på jobbet. Acceptans är ett ledord i mig, även om boken ger mer exempel för att känna igen personligheter och sedan recept på att bemöta dessa. För mig känns det viktigast att bara acceptera.
Boken heter alltså Normal, störd eller bara udda?, skriven av Willem Van Der Does och har ISBN10: 9147086785.
Boken heter alltså Normal, störd eller bara udda?, skriven av Willem Van Der Does och har ISBN10: 9147086785.
torsdag 18 oktober 2007
mia törnblom idag
hon är såå skön. Det var otroligt inspirerande, ditt föredrag idag. Tack, Mia!
Jag tänker börja skriva i min jag är bra bok igen. Vill.
Jag tänker börja skriva i min jag är bra bok igen. Vill.
onsdag 17 oktober 2007
sanna carlstedt
på Kalmars nation, i Uppsala. Helt sjukt bra röst. Om ni inte har fattat det ännu, så är hon bara bäst. =)
lördag 13 oktober 2007
coachingkurs
Jag har fått upp ögonen för coaching mer faktiskt. Jättespännande. Nu ingår jag i ett program på jobbet där jag utbildar mig till coach och får öva på stackars försöksgrupper som jag kommer coacha. Men jättekul. Det är konstigt, men det både tar och ger energi. Visst kan det vara så, en balansgång med både och!
fredag 5 oktober 2007
fri från ångest och fobier
Beställde just denna. =) Hoppas den ska vara bra. Kostar bara 37 kr inklusive frakt från adlibris! Helt otroligt billigt. Och så har jag fått den rekommenderad också!
balansgången
sa till min chef igår att jag måste ta sovmorgon som idag. Funkade bra. Har plussat på min flex endel senaste veckorna. Håller på att hamna i gamla spåren igen. Kan jobba massor och få mycket gjort. Och har koll på allt. Och gillar det.
Men, ajaj. Akta dig lilla flicka...
Måste hitta en buffert.
Känns alltså rätt bra just nu. Men har en tydligare signalklocka som ringer i mig när jag behöver ta det lugnare. Vilket ju är bra!
Men, ajaj. Akta dig lilla flicka...
Måste hitta en buffert.
Känns alltså rätt bra just nu. Men har en tydligare signalklocka som ringer i mig när jag behöver ta det lugnare. Vilket ju är bra!
tisdag 25 september 2007
höga känslor
Jag hade en tanke idag om "höga känslor", som också carulmare skriver i sin kommentar för inlägget "Jag vet inte!". Och jag tror jag har kommit på ett sätt att hindra mig själv från topparna, för att få mjukare dalar...
Idag när jag cyklade till en intervju på lunchen (ja, det är någon som vill ha mig... =) så var jag så glad och solen sken och jag kände mig stark av att cykla, och... en hög känsla, helt enkelt. Så cyklade jag förbi en dam som sprang och sprang, och jag såg bussen därframme som hon ville med, och han stängde dörrarna, och jag ropade -- "det är en dam som vill med", och pekade. Och bussen väntade. Så kändes det bra på något sätt, men det kändes ändå lite väl "om-sig-och-kring-sig".
Så såg jag mig själv plötsligt utifrån, och insåg att så här kan jag känna oftare -- bara sådär. Över vardagliga ting. En kopp kaffe. Eller en vanlig cykeltur. Så försökte jag minnas känslan och också bevara den. Och samtidigt lugna ner mig själv inför mötet, just kapa min topp. Och tänka, det är bara ett möte, det betyder ingenting mer. Sedan handlar det om vad jag vill. Och vad dom vill.
Jag tog ner mig på jorden igen.
Men samtidigt så gillar jag att vara däruppe. Men vet att det inte håller i längden.
Idag när jag cyklade till en intervju på lunchen (ja, det är någon som vill ha mig... =) så var jag så glad och solen sken och jag kände mig stark av att cykla, och... en hög känsla, helt enkelt. Så cyklade jag förbi en dam som sprang och sprang, och jag såg bussen därframme som hon ville med, och han stängde dörrarna, och jag ropade -- "det är en dam som vill med", och pekade. Och bussen väntade. Så kändes det bra på något sätt, men det kändes ändå lite väl "om-sig-och-kring-sig".
Så såg jag mig själv plötsligt utifrån, och insåg att så här kan jag känna oftare -- bara sådär. Över vardagliga ting. En kopp kaffe. Eller en vanlig cykeltur. Så försökte jag minnas känslan och också bevara den. Och samtidigt lugna ner mig själv inför mötet, just kapa min topp. Och tänka, det är bara ett möte, det betyder ingenting mer. Sedan handlar det om vad jag vill. Och vad dom vill.
Jag tog ner mig på jorden igen.
Men samtidigt så gillar jag att vara däruppe. Men vet att det inte håller i längden.
wow, nu smärtfri i ett halvt dygn
det har varit helt underbart! Det var först nu på kvällen när jag började få ont igen som jag fattade vad som hänt. =) En hel dag utan smärta. Pust! Vad snabbt ett nytt tillstånd kan ta över min hjärna! Det är som om den tror att det ska vara för alltid bara för att jag har ont just nu.
fredag 21 september 2007
tillämpad avslappning - sista steget
Nu så har jag fyllt jobbet och hemma med gröna pluppar (klistermärken) de ska påminna mig att ta ett djupt andetag, följt av tre till -- för att komma ner i varv vid olika tillfällen under dagen.
Klisterlapparna sitter:
synlig på toa
tandborsten
cykelstyret
i handväskan
i skåpet där jag låser in handväskan på jobbet
i blocket på jobbet, på varannan sida
på mobilen
på laptopen, i blickfånget
tanken är att jag ska komma ihåg att andas iallafall tio gånger per dag.
Klisterlapparna sitter:
synlig på toa
tandborsten
cykelstyret
i handväskan
i skåpet där jag låser in handväskan på jobbet
i blocket på jobbet, på varannan sida
på mobilen
på laptopen, i blickfånget
tanken är att jag ska komma ihåg att andas iallafall tio gånger per dag.
piller i långa baner
Idag har jag tagit voltaren x3, dexofen x4 och 7 st jätte-alvedon (som 14 st 500mg, det borde bli 7 Gram?).
Det är ju helt sjukt vad mycket piller!! Och då har jag inte ens varit smärtfri... Suck.
Det är ju helt sjukt vad mycket piller!! Och då har jag inte ens varit smärtfri... Suck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)