tjusningen med självlysande trädgårdstomtar

Vad är egentligen tjusningen med en liten trädgårdstomte på 50 cm gjord i plast? Och med inbyggd solcell så att den lyser på natten? Eller varför inte en självlysande sköldpadda.

Ett äldre par stod och fingrade på ett paket tomte på RUSTA. Ååååh vad fin... Jag trodde de skojade. Vidare kom ett yngre par i trettioårsåldern. De kan inte vara seriösa!!! Jo, de tog med sig en självlysande ekorre!

Jag går vidare för att smälta denna upplevelse. Jag kommer aldrig, läs aldrig, köpa en trädgårdstomte till mig själv.

På väg ut ur butiken ser jag en person till med en självlysande tomte i famnen. Vadan detta? Har jag missat något? =)

ååååh vad klantigt

Jag gick in på en sådan där länk med reklam, vilket jag aldrig brukar göra. Nu är jag skyldig det där företaget 244 kr bara för att jag tyckte "vad kul att testa" (man kunde göra kreditupplysning -- vilket jag tyckte var kul att se vad jag hade själv).

Varför läste jag inte det finstilta? Skit. Känner mig så dum.

cool eller dumdristig?

Jag gav mig ut i min båt alldeles ensam, men jag kunde se tre andra seglare därute som tränade. Dit beger jag mig!, tänkte jag.

Väl ute slår jag runt två tre gånger. Jag övar på att ta mig upp i båten och välta tillbaka den, utan att behöva simma runt den (för det tar mycket energi) och slippa häva mig upp från aktern.

Nu ger dom andra sig av, plötsligt är det bara jag kvar. Tillbaka på undanvind (vinden i ryggen) kommer jag nästan ända fram till klubben. Nu gör jag en klassisk framåtflygning för det kommer en riktigt kraftig by och tar tag i mig bakifrån. Nu börjar jag bli lite skakis... Hur ska jag komma in till båtklubben, vinden ligger på rakt in och det blåser riktigt mycket nu!! Och jag är inte riktigt kompis med min nya båt.

En man står på bryggan och ser att jag har problem. Jag ger upp nu, och seglar förbi bryggan för att ropa till honom. "Det går inge bra", säger jag. Han ska hjälpa mig segla in den till klubben, dirigerar mig att komma mot bryggan (där man inte kan ha båten, men jag kan liksom ta mig dit), och det verkar som en bra idé. Jag kommer in mot bryggan, men fastnar med skotet (ett rep som sitter i seglet och till båten) i en boj. Båten välter, ligger nu ofrivillit "förtöjd" till en boj. Tack och lov lossnar inte skotet från bojen, för då hade jag drivit rakt in i en väldigt dyr och fin motorbåt som låg i vindens riktning...

Vid det här laget är jag kall, skrajsen, och helt urpumpad!

Min räddare i träskor lyckas till sist hala in mig med en lina som jag fått simma och hämta halvägs in till stranden (nu ännu mer kall). Liten flicka hel och skakis på bryggan. Räddaren seglar snyggt runt den till upptagnings-stället. Och jag pustar ut och måste andas, andas, andas. Vila, vila, vila. Tänka.

När båten är bärjad och så så säger min räddare att "du kanske inte ska segla själv när det blåser så här mycket...".

minnesförlust och avskedstårta

Sista dagen på jobbet igår. Lunchade med mina favvossar och jag köpte med mig en tårta till fikat. Myyysigt.

För någon vecka sedan hittade jag ett annonsblad om en kurs om att bemöta besvärliga människor. Så när jag var inne hos min chef och lämnade ifrån mig sista tidrapporteringen så hade jag en kopia av kursinformationen med. Jag fnittrade när jag föreslog att vi skulle gå den tillsammans. H*n fattade inte varför jag föreslog den, men tyckte det verkade intressant. H*n svarade när jag drog citatet från februari, att "det har jag aldrig sagt", vidare att "jag kan ha sagt att det var en besvärlig situation".

Jag fattar nu att antagligen blir denna chef mycket ställd och pressad av att prata med mig, eller så är h*n totalt galen. =) Jag minns ordagrannt vad h*n sa. Jag svarade ju till och med, "jo tack detsamma, men jag skulle aldrig drömma om att säga det till dig".

Jag skrattade iallafall åt det hela och vi skildes sedan i positiv anda, enligt min mening.

ketchupeffekten

Nu har jag äntligen kommit fram till bröstmottagningen. Hon var så snäll, jag berättade att det var en sträng och en liten ärta och att det kom vätska ur bröstet, hon bokade in en tid om två veckor men sa samtidigt att det kan vara en mjölkgång som är lite irriterad/infekterad. Det lät så sant. Så nu ska det iallafall mammograferas och så. Känns mycket lugnare nu.

Och så jobbet, nu har jag talat med alla parter; tackat ja, tackat nej och informerat och träffat de som jag tackat nej till -- det finns ju möjlighet att jag hamnar där någon annan gång i framtiden. Och datum är bestämt när jag ska börja jobba -- det blir redan onsdag nästa vecka! Det känns så spännande!

Och nästa vecka, på torsdagen eller så, då hoppas jag ha ett möte med banken för att köpa lägenhet. Det ska bli så grymt skönt när jag vet att jag har ett eget bo!

Det är väl typiskt detta med ketchupeffekten; först händer ingenting, sedan ingenting, sedan kommer allt på en gång. Jag sjukskriven i januari, köp av båt, byta jobb, bröstknöl
ska undersökas, och så nu; förhoppningsvis köp av lägenhet.

bröst och jobb

Igår kom det guck från bröstvårtan också. Har aldrig hänt förut. Det kanske inte alls är något ovanligt, men nu blev jag riktigt orolig. Sitter i telefonkö till doktorn nu... Blir skickad vidare till en bröstklinik. Sitter i telefonkö igen... Får besked att jag ska ringa ett tredje nummer, men först efter 10.30... ja ja

Uppdatering jobb: Nu har två blivit ett, så jag ska ringa och tacka ja. =)

Blev ingen segling igår, men ska segla i kväll. Var istället på meditation och aurarensning och djikstra (eller vad det kan stavas som) igen och blev lugn som en filbunke. Kan jag verkligen rekommendera. Nästa träff är om två veckor, tisdagen den 8/5 kl. 18-21. Bergsundsstrand 3. Tyvärr kan jag inte då, men gå gärna! Kostar 150 kr.

ågren

Vilken ågren, nu väljer jag iallafall bara mellan två jobb. Har varit på yoga på lunchen. Sedan massage. Nu vill jag ut i båten för att få lite distans.

Har glömt telefonen idag. Har inte ringt om mammografi ännu. Suck.

för och emot

Nu har jag gjort en lång lista med för och emot. Och med hur det skulle kännas att jobba på varje ställe. Blev inte klokare. Känner mig bara förvirrad. Måste nog ha lite distans. Eller vad ska jag göra nu? Ut och segla kanske...

beslutsångest och bloggtorka

Hjärnan har varit stressad i helgen.

Det var meningen att jag skulle funderat ut vilket jobb jag vill ha nu i helgen. Jag har tre att välja mellan. Vilket i-landsproblem.

Istället har jag fokuserat på allt annat än jobb. Jag köpte båt, och kompisar. ÖÖÖöööh TRÄFFADE kompisar...

Och så glömde jag ta mina piller. Så jag har biverkningar i form av ont och tuggummikänsla i huvudet. Kanske är det så att det har blivit lite mycket nu för min lilla hjärna, så då kommer den inte ihåg de där grundläggande sakerna som jag ska göra; som att ta hand om mig själv.

SMS:ade och mejlade iallafall till N som jag lovat höra av mig till idag om jobbet. Och jag får till imorgon på mig.

Och mina stackars orkidéer som jag borde vattna.

Och jag ringde och försökte boka en tid på mammografi idag. Men de säger att jag måste ha en remiss först. Suck. Jag har hittat en knöl i bröstet.

Känns som om det varit så mycket att jag inte ens kunnat skriva här i bloggen eller i min jag-är-bra-bok.

Förlåt min bortavaro på era bloggar. Jag har inte haft ork just nu.

Nu ska jag sätta mig och skriva för och emot för var och ett av jobben.

min största investering hittills (I)

I lördags köpte jag båt. =)

Det är min livs största investering. Förutom min MTB (cykel) som jag köpte för fem år sedan och som har använts färre gånger än vad jag hoppas göra med denna båt redan första säsongen.


Jag sa när jag gick och la mig i lördags; måste sova nu så jag kan upp och segla imorgon!

Och det första jag tänkte igår morse var; nu vill jag gå upp så jag kan iväg och segla!

nina jansdotter makt och pengar

Var just på ett seminarium med Nina Jansdotter. Det var mingelparty, och jag träffade säkert tio (!) nya personer. PLUS hittade tre kontakter som är festfixare (letade specifikt efter detta).

Hon delade också ut gratis ex av hennes bok
Ta makten över dina pengar : pengar och psykologi. Jag bläddrade i boken på väg hem, och jag hamnar inte någon av hennes specifika pengafack, utan snarare en blandning av spara, slösa, osv beroende på situation.

handikappande rädsla

Agressiva och utåtagerande människor gör mig rädd.

Jag har insett att detta är ett problem för mig. Mitt sätt att möta en sådan person är att bli bestämd i mitt agerande, eller backa och undvika. Inget är bra. Jag måste hitta andra sätt att agera, hitta andra mekanismer.

Idag hade jag bokat in ett möte med en kille som skrek och var utåtagerande hotfull mot mig för ett år sedan. Han har sedan dess inte jobbat på min arbetsplats. Om jag ska jobba med honom dagligen, ville jag inte behöva gå och vara rädd för honom. Obehag, rädsla och oro kände jag inför mötet. Varför? Jag vet inte vad jag ska göra när han "attakerar". Och jag vet inte hur jag ska göra nästa gång det händer. Alltså blir jag rädd för honom.

Vi tog en promenad ihop. Insåg att vi hade olika grundläggande värderingar. Han tyckte dessutom att allt var mitt fel. Jag kunde se att jag triggat honom. Han hade en stressad period och blir sådär när han blir stressad. Han kände sig dessutom inte trygg i den miljön han var i. Alltså borde jag kunnat sett detta och förstått. Jag kan bara göra annorlunda nästa gång.

Vi kom fram till att jag skulle föreslå en promenad nästa gång det känns obehagligt mellan oss, och han likaså.