Åkte tidigt från jobbet idag och åkte direkt in på akuten. Nu har jag haft ont i magen i tre veckor, alltså ända sedan jag satte in spiralen. Och så hade jag cystor på äggstockarna som sprack, så nu har det liksom blivit lite väl mycket för min mage på sistonde.
I förrgår tog jag dexofen och alvedon varannan-var tredje timme (och det får man inte göra) för jag hade så ont, och värktabletten höll liksom inte i sig, utan jag började få ont igen så fort.
Nu hade jag inte tagit något smärtstillande, vilket inte heller var bra sa de för då kan det behövas mer innan man får ned smärtan. Det slutade med att jag fick först två voltaren och två alvedon, och det funkade i en timma, sedan fick jag en spruta med något morfinliknande.
Skillnaden är att jag också fick voltaren och dexofen utskrivet. Så jag har att växla mellan de två var tredje timme om det nu ska behövas.
Men, jag undrar fortfarande varför det ska göra så ont! Det är som att ha menssmärtor fast i flera veckor! Jag som satte in spiral för att bli av med mina helvetes-smärtor som jag har 24 timmar varje månad. Men dom har jag kunnat stå ut med (nästan iallafall) -- eftersom jag vet att dom är över efter ett dygn. Detta -- att ha ont i omgångar, ihållande till och från, och hej och hå och inte veta när det tar slut -- det tar kål på mig. Jag känner mig orolig och urlakad på energi. Inget är roligt. Och jag kan inte slappna av i benen och magen. Magen blir orolig och jag spänner mig i benen.
Doktorn säger att en på hundra (står som biverkning i FASS) får ordentliga buksmärtor av spiral. Men det står inget om när det går över. Kan denna en av 100 vara jag? Eller kan det vara ännu värre? Jag hittade denna. Men sååå illa kan det ju inte vara. Spiral som spetsar livmoderväggen och börjar vandra. Det är så jag mår illa när jag läser. Och jag har satt in en sådan i min mage, hur dum får jag vara? =)
Hursomhelst, jag har iallafall fått smärtstillande nu, och ska på återbesök på måndag eftermiddag. Det känns skönt.
Och så känns det konstigt att jag inte skrivit om allt jag kännt dessa två veckor -- det har kännts som om jag inte vill klaga mer inför folk och inte inför er mina bloggvänner. Jag vill ju vara på bättringsvägen! Det är liksom som om jag blundar för mig själv och för alla andra att jag har det jobbigt, och då kanske det ska gå över. Men det gör det ju inte. Om det är så här, då är det ju så här... (dagens, fniss, klokaste ord...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
ÅÅÅÅÅ, känn igen press över att inte blogga "postivt".
Lider verkligen med din smärta och förstår din oro. Kroppen signaliserar ju "smärta = någonting är fel" och att inte ens starka tabletter hjälper är ju också stressande.
Var rädd om dig!
*kramar om*
Oj, stackars dig!!
Kanske skulle du be dem ta ut spiralen igen?
Får du inte menssmärtorna att minska om du tar det lugnt dedär 24 timmarna? Det funkade ganska bra för mig...
Jag lider med dej...jag hade också helvetiska menssmärtor tidigare. Fast det blev mycket bättre när jag fött barn.
Hoppas att det går över bums!
kram
Oj, det verkar helt omåttligt mycket smärta för att bli av med ett dygns smärta varje månad. Jag vet ju inte hur det är för dig, men när jag lät mig själv ta plats i mitt liv blev mina menssmärtor mindre.
maria: tack! ja precis så, det är skumt, jag sa precis så -- det måste ju vara något fel -- det har kännst som det sitter en tandpetare i livmodern sedan den sattes in.
carulmare: jo, jag vet inte -- jag har sett lite mönster i det. Nu i våras när jag var sjukskriven mådde jag bättrer i menssmärtorna också
malve: jag hoppas också få barn snart. skulle vara trevligt på flera sätt! =)
bless: de informerade faktiskt inte om att det skulle göra ont att sätta in spiralen :( och inte heller att jag skulle ha super ont efteråt. suck. då skullle jag aldrig gjort detta!
Jag har funderat lite på spiral, men nu tror jag att jag avstår...
Åh vad jag känner igen mig i dina smärtor och dina funderingar. Det kommer ett mail med lite tips och tricks då det skulle uppta flera sidor om jag skrev det här... KRAM
malve: jag hade också avstått om jag visste om att det skulle bli så här. Nu är jag egentligen lika rädd för att ta ut spiralen igen -- och drar mig också för detta -- jag vill inte att de ska röra mig därnere för det är svullet och ömt. Det enda jag tror på vad som säger är att det inte brukar göra så ont som det gjort på mig.
maria: ååh jag väntar ditt mejl! Hoppas du har några goda råd till mig!!! *längtar*
Skicka en kommentar