Jag hade en tanke idag om "höga känslor", som också carulmare skriver i sin kommentar för inlägget "Jag vet inte!". Och jag tror jag har kommit på ett sätt att hindra mig själv från topparna, för att få mjukare dalar...
Idag när jag cyklade till en intervju på lunchen (ja, det är någon som vill ha mig... =) så var jag så glad och solen sken och jag kände mig stark av att cykla, och... en hög känsla, helt enkelt. Så cyklade jag förbi en dam som sprang och sprang, och jag såg bussen därframme som hon ville med, och han stängde dörrarna, och jag ropade -- "det är en dam som vill med", och pekade. Och bussen väntade. Så kändes det bra på något sätt, men det kändes ändå lite väl "om-sig-och-kring-sig".
Så såg jag mig själv plötsligt utifrån, och insåg att så här kan jag känna oftare -- bara sådär. Över vardagliga ting. En kopp kaffe. Eller en vanlig cykeltur. Så försökte jag minnas känslan och också bevara den. Och samtidigt lugna ner mig själv inför mötet, just kapa min topp. Och tänka, det är bara ett möte, det betyder ingenting mer. Sedan handlar det om vad jag vill. Och vad dom vill.
Jag tog ner mig på jorden igen.
Men samtidigt så gillar jag att vara däruppe. Men vet att det inte håller i längden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det där med bussen kunde ha varit jag. Sånt gör jag ofta när allt känns toppen.
Skönt att du kunde "ta ner dej" lite.
Du tänker så kloka tankar. Jag tror också att du är inne på rätt spår i livet nu. Glädjekramar...
Jag tänker mig om att det handlar om att ha fötterna kvar på marken, eller kanske rötterna i marken även när man är som högst, kanske mer att växa och expandera än att flyga. För är man i kontakt med marken och de höga stunderna tar slut, tror jag att man kan sätta sig eller lägga sig och samla kraft. Flyger man genom luften måste man klara en landning samtidigt som man blir svag. då är det lätt att man kraschar. Tror jag.
Tror det stämmer precis med min känsla... :) Det viktiga är kanske att man kan tycka om sig själv... både som hög och låg... och mittemellan... Då kan man kanske klara av en flygtur... utan att behöva kraschlanda?
malve: jag vet inte varför -- men jag blir lite omsigochkringsig (ommigochkringmig), när det känns toppen. Jag tror det var bra att ta ner mig, för jag blir också sårbar om jag blir lite uppe i det blå...
Åh, jag hoppas det gick bra på intervjun! Nytt jobb ger alltid nytändning! Kram och lycka till med allt!
Känner så igen mig...
Skicka en kommentar