onsdag 31 januari 2007

ork

Det känns som om jag blir förvånad när jag inte orkar.

När jag får ork igen, så blir man liksom till sig och tänker, wow nu är jag på bättringsvägen. Och när tröttheten slår till är det som att bli nedklubbad. Var på jobbet idag och pratade om när och vad jag ska komma tillbaka till. Efter 40 minuters prat var jag så slut att jag fick tacka och gå. Alltså, säga att nu orkar jag inte en minut till. Pust.

Jag tror att endel av problemet är att jag lever till 110%. Jag är intensiv, och är väldigt mycket i nuet. Så jag är liksom på eller av. Inte mitt i mellan.

2 kommentarer:

Gisan sa...

Jag känner igen mig själv otroligt mycket i det du beskriver här. Kramar...

loppispoppis sa...

Jag kanske kan lära mig att bli så där mittimellan. Fast jag vet inte hur...