Helt otroligt att det var så där jag kände i förrgår! Idag är jag piggare, har promenerat i solen i två timmar. Mmmm! Sköööönt! Och pratat i telefonen i omgångar, precis som jag älskar att göra. Men orken finns där bara i omgångar. På bussen (knökfullt) var jag tvungen att fråga om jag fick sätta mig där en man satt. Jag kunde inte hålla i mig längre, jag var totalt slut, jag var orolig att jag skulle trilla på någon barnvagn. Skumt! Tidigare har jag tyckt det varit läskigt/jobbigt/onödigt (man kan ju bita ihop) att be om hjälp. Men det går inte nu, för jag KAN inte själv. Orken finns där en stund, sedan är den väck, och då går det fort! Och då måste jag göra något. Direkt. Så har det kännts idag.
Spelade Yatsy, och det lät så illa om tärningarna så jag fick ångest! Det kändes oerhört obehagligt i kroppen av ljudet.
Ifrågasätter gör jag nu min gamla attityd. Jag har kännt mig som en "alltid redo"-person som minsann alltid orkar, speciellt när andra inte orkar. Detta fungerar inte längre.
Det är ju så himla svårt att bara göra det man har lust med. Men illamåendet funkar nu som min nya kompass! Om jag inte vill/orkar så börjar jag genast må illa.
Det är med mina allra närmaste vänner och med syster som jag mår bäst. Jag fick sms från en kille på jobbet, och då började jag genast tänka på det och då mådde jag pyton igen!
Det är ju lite coolt, faktiskt!
Köpte en semla på konditoriet. Han frågade om jag ville ha en påse att lägga semmel-påsen i, och det ville jag ju inte. Den var lagom att bära semlan i, en så’n där vit påse med en semla på, och så står det semla. Sedan gick jag in på ICA för att handla något färdiglagat. Det fick bli plättar. Tänk vad fånigt, det har jag alltid tyckt att varför betala för en plastgrej med ett gäng pannkakor i. Och hela tjugo kronor. Men mumsigt ska det bli. Upp med allt på bandet, tills kassörskan frågande tittar i sina plastmappar; vad kostar den här? Säger hon och sträcker upp min semmel-påse. Hål i huvudet. Humn. Det har hänt många sådana liknande saker i dagarna, säger jag och skrattar, det måste vara något i görningen! ;)
Fryser om huden (bara) på armarna. Konstigt.
tisdag 30 januari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar