att skriva är att finnas

nu är det nutid igen

den gångna veckan har kommit i kapp. och jag bloggar. jag skapar, alltså finns jag. jag skriver, alltså finns mina åsikter!

Jag vaknade fem imorse (igen) och löste problem i hjärnan -- kunde inte sova. Men jag tänkte, jag kom fram till så mycket bra att jag måste skriva ner det. Så jag försökte göra det, men det bara stockade sig. Men när jag väl hade skrivit att det var ju värdelöst att inte kunna uttrycka det i ord, så började det lossna. På 45 minuter hade jag skrivit tre sidor KONKRETA grejer som jag tycker och som jag vill! Jubel! Detta var skönt, men också tröttande -- så jag vilade lite, men sedan kändes det som om jag hade fått tillbaka en liten del av mig själv.

Om jag har stöd och känner att det är roligt så kan jag jobba mina åtta timmar. Jag känner dock att jag har saknat stödet. Jag skrev ner i morse minst 15 olika sätt jag har bett om hjälp på (min chef tycker jag är dålig på att kommunicera), och jag kan inte förstå varför inga av dessa duger. Jag anser att det måste räcka med att jag kommunicerar det på ett sätt. Inte tjugo. Jag har försökt tills jag kräks, men nu orkade jag inte längre. Jag ska definitivt byta arbetsuppgifter, jag ska definift byta chef :) jag ska definitivt göra något åt saker och ting. Detta ger mig ny energi, känner jag.