I onsdags förra veckan skrev jag det här. Då hade jag börjat skriva, men inte här. Då visste jag inte vilken läkande effekt skrivandet skulle ha på mig.
Är så trött, så trött när jag vaknar. Känns inte som vanligt trött, känns som någon annan sorts trött.
På jobbet börjar jag släppa taget, börjar lämna ifrån mig, trots att jag inte vill. Jag vill ju klara av det här! Resultatet blir förvånande nog bara mer illamående. Jag som trott det skulle gå över.
Syster kommer och lagar mat till mig. Jag orkar inte stå upp utan letar någonstans att sitta hela hela tiden. Hon har mycket att berätta, och ju längre meningar hon pratar, destå mer illamående blir jag.
När hon lagar mat sitter jag och tittar på, ber henne att öppna kylskåpet och ge mig en shot så jag får lite energi. Det är jobbigt att fråga om hjälp, det är ännu jobbigare att tänka tanken att orka resa sig och gå ett steg fram till kylskåpet, öppna dörren och sträcka fram armen. Och så stänga och sätta sig igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar