Har just sett Gustav Klimts 'kyssen' på Belvedere. Jag är kär! Hans senare period av konstverk är så vackra att jag kan stå och titta i timmar. Mmm...
Hans adept Egon Schiele har ibland så liknande stil så jag tagit miste.
söndag 29 juli 2007
lördag 28 juli 2007
operakväll
Operakväll i Wien med Schubert och Mozartstycken. Och en helbusig orkester, eller framförallt slagverkare! Nice!
hemma, hemhem? hemma, det är där jag är
Syster sa, det har trillat ett träd utanför ditt fönster.
För ett ögonblick som varade en evighet var jag fullkomligt hemlös. Var är hemma? Var är jag nu? Hjärnan jobbade på högvarv. Vilket hem?
Riktigt otäck känsla. Att inte veta var hemma är.
För ett ögonblick som varade en evighet var jag fullkomligt hemlös. Var är hemma? Var är jag nu? Hjärnan jobbade på högvarv. Vilket hem?
Riktigt otäck känsla. Att inte veta var hemma är.
bloggtorka
Sitter på tåget till Wien. Luftkonditionering! Har för första gången på länge kännt blogglusten återvända. Är jag någon slags periodare, undrar jag. :)
Kanske är det lugnet på tåget som gör det.
Kanske är det lugnet på tåget som gör det.
olidlig värme
Mitt första intryck av Budapest var; runt knuten på hotellet - en man med en blomsprut-flaska, sprejandes sin familj. Och nästa kvarter, en man som kliver ur en fontän efter ett svalkande dopp. Detta är tydligen den varmaste sommaren på 150 år i Ungern.
torsdag 26 juli 2007
blottare
Min syrra promenerade just uppför Gellert-berget, och hon i parken var det en kille som blottade sig för henne!
Hon gjorde dock helt rätt för hon skrattade åt honom. Men det funkade tydligen inte, för sedan följde han efter henne upp mot toppen.
Hon blev självklart skärrad.
Min sekreterare på jobbet har ringt polisen nu (eftersom jag inte kan Ungerska), men det är inte så mycket mer att göra...
Hon gjorde dock helt rätt för hon skrattade åt honom. Men det funkade tydligen inte, för sedan följde han efter henne upp mot toppen.
Hon blev självklart skärrad.
Min sekreterare på jobbet har ringt polisen nu (eftersom jag inte kan Ungerska), men det är inte så mycket mer att göra...
måndag 23 juli 2007
jobbar nu 100% i ungern
Jag är nu uppe i 100% jobb efter ett par veckors semester. Har tagit det jättelungt och pysslat lite med min nya hobby, porslin. =)
Är nu i Ungern, Budapest, och har jobbat hela förra veckan. Tyvärr är internetuppkopplingen lite skakis, och internet från hotellrummet är inte att tala om -- det kostar flera hundra per dag... Eller dryga flera tusen per månad... Däremot ska det gå att hitta endel hotspots på stan, men stan är stor och jag har inte hittat någon ännu.
Den här första veckan jag har varit här har varit suuuupervarm. Denna sommar är tydligen den varmaste i Budapest sedan 150 år tillbaka. Och i veckan som gick var det mellan 38 och 44 grader varje dag. Svalaste dagen var igår -- när det faktiskt blev nedåt 35 på kvällen. I lördags var jag i Szentendere och det var så varmt att jag stoppade huvudet under vattenkran säkert 5-6 gånger. Och öppnade säkert fem 1,5 liters flaskor... (fick dock hjälp med att dricka dem) =)
Folkmusiken och folkdansen här är jättehäftig. De blandar allt möjligt; tänk dig ringdans, kletzmermusik, pardans, stepp, zigenarmusik, folkmusik, vadmalsbyxor, små mössor, fiol, utmaningar/tävlingar, uppvisning, svettiga människor i folkdräkt i 40 graders värme, -- ja allt detta i ett!!
Är nu i Ungern, Budapest, och har jobbat hela förra veckan. Tyvärr är internetuppkopplingen lite skakis, och internet från hotellrummet är inte att tala om -- det kostar flera hundra per dag... Eller dryga flera tusen per månad... Däremot ska det gå att hitta endel hotspots på stan, men stan är stor och jag har inte hittat någon ännu.
Den här första veckan jag har varit här har varit suuuupervarm. Denna sommar är tydligen den varmaste i Budapest sedan 150 år tillbaka. Och i veckan som gick var det mellan 38 och 44 grader varje dag. Svalaste dagen var igår -- när det faktiskt blev nedåt 35 på kvällen. I lördags var jag i Szentendere och det var så varmt att jag stoppade huvudet under vattenkran säkert 5-6 gånger. Och öppnade säkert fem 1,5 liters flaskor... (fick dock hjälp med att dricka dem) =)
Folkmusiken och folkdansen här är jättehäftig. De blandar allt möjligt; tänk dig ringdans, kletzmermusik, pardans, stepp, zigenarmusik, folkmusik, vadmalsbyxor, små mössor, fiol, utmaningar/tävlingar, uppvisning, svettiga människor i folkdräkt i 40 graders värme, -- ja allt detta i ett!!
fredag 13 juli 2007
gatumusikant, det var jag
på tal om gatumusikanter; jag blev inspirerad av tinnitussans inlägg, om skränande måsar...
När jag var 15 spelade jag i tunnelbanan i stockholm, i folkdräkt ibland tillochmed. Jag tjänade så himla bra dessutom, ibland fick jag ihop 700 på fyra och en halv timme (sedan orkade jag inte längre). Och så fick jag andra gig, tex begravningar, eller urnedsättning. Men jag spelade mest i pendelgången. Ibland i gamla stan, och då störde jag nog folk. Så jag vet vad tinnitussan menar...
Men främst är det nog jobbigast när man hör samma låt för 25:e gången på en dag, som ur-affären vid sergels torg får göra på en dag...
När jag var 15 spelade jag i tunnelbanan i stockholm, i folkdräkt ibland tillochmed. Jag tjänade så himla bra dessutom, ibland fick jag ihop 700 på fyra och en halv timme (sedan orkade jag inte längre). Och så fick jag andra gig, tex begravningar, eller urnedsättning. Men jag spelade mest i pendelgången. Ibland i gamla stan, och då störde jag nog folk. Så jag vet vad tinnitussan menar...
Men främst är det nog jobbigast när man hör samma låt för 25:e gången på en dag, som ur-affären vid sergels torg får göra på en dag...
onsdag 11 juli 2007
akvarium
Idag har jag installerat mitt nya akvarium. Fiskarna är bara ca 20 stycken, och akvariet ganska stort - 275 liter. Och mycket växter. Det är fortfarande lite grumligt i vattnet. Men de är helt underbara att titta på.
Så, istället för TV... Varför inte ett riktigt akvarium. Nu är det bara hängmattan som saknas i mitt kryp in så kommer det vara bara bäst!
Så, istället för TV... Varför inte ett riktigt akvarium. Nu är det bara hängmattan som saknas i mitt kryp in så kommer det vara bara bäst!
lördag 23 juni 2007
bakslag igen
Både igår och idag, lätt tryck över bröstet, svårt att andas. Lätt irritation som mol i mig. Hur hamnade jag åter i detta? Vad behöver jag? Hur ska jag komma härifrån igen. Vänta och vila. Antar jag. Tålamod. Och jag som ska gå upp på heltid nu. Och om en månad eller så börja trappa ner på pillren. Jag är skeptisk.
fredag 22 juni 2007
egen gubbe är guld värd
Idag åt jag egenodlad/skördad jordgubbe på balkongen! Det blev midsommar iallafall! =)
tisdag 19 juni 2007
om döden
jag har funderat
alla kommer vi ju dö någongång
I helgen som var gick det upp ett litet ljus.
Jag har förlorat så många alldeles för tidigt i cancer. Min första pojkvän. Min moster. Min morbror. Min faster. Vi har livmoder- och bröstcancer tidigt i släkten. En ruskig känsla har hängt över mig sedan jag var femton och pojkvännen dog.
Det är alltid hemskt med dödsfall i förtid. Det är jobbigt att då vara den som står nära. Men också härligt. Att vara nära.
Jag har ångrat att jag inte kunde svara bättre på bönen från min faster i september. Hon ville till Katarinahissen och hoppa. Jag vet inte vad som flög i mig, jag svarade jättesnabbt -- "det är väl ingen bra idé, tänk den som måste städa upp efter dig". Vilket konstigt svar. Men banalt. Varför sa jag så? Sedan pratade vi inte mer om det.
Sedan dog hon i oktober. Och jag kunde inte göra annat än att hålla henne lagom varm med ömsom filtar och ömsom öppna fönstret, och ömsom badda läpparna. Och läsa dagens tidning högt. Och ringa till pappa och så och hälsa fram och tillbaka. Och prata.
Så dog hon. Jag Höll Henne. Fortsatte att prata med henne. Så kom pappa. Och de andra. De var skraja. Och hade stor vördnad inför döden. Jag pratade med henne fortfarande. Jag höll hennes hand. Jag visade de andra att hon fortfarande var varm, så de också kunde ta farväl, fast på sitt sätt.
Sedan gick jag vidare. Alla gick vidare. Vi är här. Jag är nu. Imorgon vet vi inte. Det är så vi alltid säger. Men idag känns det annorlunda för mig att säga det. Mera närvarande. Inte något jag bara säger, utan något jag mera är i.
alla kommer vi ju dö någongång
I helgen som var gick det upp ett litet ljus.
Jag har förlorat så många alldeles för tidigt i cancer. Min första pojkvän. Min moster. Min morbror. Min faster. Vi har livmoder- och bröstcancer tidigt i släkten. En ruskig känsla har hängt över mig sedan jag var femton och pojkvännen dog.
Det är alltid hemskt med dödsfall i förtid. Det är jobbigt att då vara den som står nära. Men också härligt. Att vara nära.
Jag har ångrat att jag inte kunde svara bättre på bönen från min faster i september. Hon ville till Katarinahissen och hoppa. Jag vet inte vad som flög i mig, jag svarade jättesnabbt -- "det är väl ingen bra idé, tänk den som måste städa upp efter dig". Vilket konstigt svar. Men banalt. Varför sa jag så? Sedan pratade vi inte mer om det.
Sedan dog hon i oktober. Och jag kunde inte göra annat än att hålla henne lagom varm med ömsom filtar och ömsom öppna fönstret, och ömsom badda läpparna. Och läsa dagens tidning högt. Och ringa till pappa och så och hälsa fram och tillbaka. Och prata.
Så dog hon. Jag Höll Henne. Fortsatte att prata med henne. Så kom pappa. Och de andra. De var skraja. Och hade stor vördnad inför döden. Jag pratade med henne fortfarande. Jag höll hennes hand. Jag visade de andra att hon fortfarande var varm, så de också kunde ta farväl, fast på sitt sätt.
Sedan gick jag vidare. Alla gick vidare. Vi är här. Jag är nu. Imorgon vet vi inte. Det är så vi alltid säger. Men idag känns det annorlunda för mig att säga det. Mera närvarande. Inte något jag bara säger, utan något jag mera är i.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



