Syster sa, det har trillat ett träd utanför ditt fönster.
För ett ögonblick som varade en evighet var jag fullkomligt hemlös. Var är hemma? Var är jag nu? Hjärnan jobbade på högvarv. Vilket hem?
Riktigt otäck känsla. Att inte veta var hemma är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det kan jag förstå...
hemma är en viktig utgångspunkt, även om den inte är fysisk så bara vetskapen om att man bär den i sitt hjärta hjälper en som människa att hitta lugnet.JAG HOPPAS DU FINNER DITT HEMMA SNART!
Hemlös kan man vara på så många sätt... Kramar...
Välkommen hem - osså en dum fråga; vad jobbade du med i Ungern? Spännande..
Vämebölja - såsom du berätar om - framstår ju för oss som varit härhemma hela sommaren som helt overkligt!!!
kram
Skicka en kommentar