tjugo-nitton, tjugo-tjugo

idag räknade min tre-och-ett-halvt åriga gudson till tjugo-tjugo. Och jag är så imponerad och stolt!

tre tre tre tre tre tre tre tre tre

Jag blev utmanad av gisan, och här kommer den:

Tre saker jag inte förstår:
• min mamma
• avancerad fysik
• min stresskurva som går upp i 120 bara klockan ringer på morgonen

Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet jag sitter vid:
• en burk kidney-bönor i form av ett pennställ
• näsdukar
• en bank-dosa

Tre saker jag gör just nu
• flyttar runt lite på stolen för att inte höften/ryggen/benet ska göra ont
• funderar över om det är en förkylning i min näsa
• gäspar, för nu är klockan tio över nio och det är snart sovdags

Tre saker jag vill göra innan jag dör:
• bestiga Kilimanjaro och vandra i Himalaya (var det en sak?)
• bli begåvad med barn
• segla VM i någon segel-klass

Tre saker jag kan göra:
• lyssna
• klippklättra
• fundera och analysera saker till förbannelse

Tre saker jag inte kan:
• vindsurfa
• köra motorcykel
• dyka

Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
• Bachs Brandenburgkonsert nummer fyra, med blockflöjter ej tvärflöjt, och när du ändå håller på, lyssna på nr två också.
• koltrastens underbara locksång i en björk nära dig
• barnen som leker vid lekplatsen

Tre saker jag skulle vilja lära mig:
• vindsurfa
• köra motorcykel
• dyka

Tre favoriträtter:
• tomatsoppa med salsa och basilika i
• sallad gjord på; massor av avokado, vitlök, santa marias italienska salladskrydda, olivolja, pinjenötter, röd paprika, och endel annat som jag tycker är gott och ha i sallad
• ugnsbakad lax med citronsås och dillstuvad potatis

Nu utmanar jag:
Ingen, eftersom jag aldrig skickar vidare. Men ni får gärna känna er utmanade om ni har lust att vara det!

chihuahua papillon

Jag träffade världens sötaste lilla valp idag i Tantolunden. Den hade stora öron och var hur liten och pigg och söt som helst.
Det var en blandning mellan Chihuahua och Papillon.

Ibland kan jag bli såååå sugen på hund. Men det går ju inte när jag aldrig är hemma. :(

Vilken hund skulle du ha om du hade hund?

att ta stora belsut

Jag tycker det är väldans svårt att ta beslut. Det är liksom som att livets räls tar slut och jag inte vet var tåget ska gå i fortsättningen.

Att välja mellan saker ger mig beslutsångest. Det som varit svårast har varit skilsmässa, uppbrott med vänner som jag växt isär från, byta jobb, bestämma sig för att köpa något dyrt.

Vid skilsmässa har det varit rälsen som tagit slut, livet tar slut. För jag har
en vision av livet tillsammans, men ingen bild av hur livet ska te sig ensam. Uppbrott har varit en stor sorg, men ett val som jag gjort när en relation tar från mig hela hela tiden, och aldrig ger. Byta jobb är också ett stort uppbrott från alla vänner, arbetskamrater som jag älskar att umgås med. Det blir också som en stor sorg. Att köpa något dyrt, det är som carulmare skrev som kommentar till mitt tidigare inlägg. Jag är också rädd för stora affärer, mest för att tänk om jag gör fel nu. Tänk om marknaden totaldippar. Och så sitter jag här med en lägenhet som kostar massor.

Något som verkligen hjälpt mig är att bestämma mig för att jag kan välja om om jag valt fel. Väljer jag skilsmässa, och det är fel, då kan vi mötas igen senare. Annars var det inte meningen heller. Känns tröstande. Samma med vänner. Samma med jobb. Om jag väljer fel jobb, kan jag välja igen. Jag kan söka ett nytt jobb, jag kan söka mig tillbaka.

Stora köp då? Jag kan sälja båten, kommer antagligen inte vara någon förlustaffär. Lägenheten är det värre med. Där måste jag helt enkelt bara valt rätt lägenhet. Jag ska kunna bo här länge. Jag ska kunna klara av att betala avgift, räntor och amorteringar. Klarar jag det så får jag tåla leken. Chansningen. Som det är att kasta sig in på marknaden.

Och om hela världen hamnar i kaos, då är det inte mina bostadslån som kommer oroa mig mest iallafall. Så jag tjänar nog på att bara slappna av. Och rinna med. Inte kämpa emot och ha skärp och hängslen till allt.

min största investering hittills (III)

...ska jag vänta lite med. Och så finns det nog ingen bil som kostar mer än en lägenhet. =)

Men jag har varit sugen på att köpa bil ett tag nu. I flera år har jag funderat. Jag är lite trög när det kommer till stora investeringar, och stora beslut.

Nej, nu får jag ge mig på detta plan. Inga mer investeringar på ett tag.

förhållningssätt till jobbet

Jag har idag tänkt lite. (till skillnad från alla andra dagar =)

Och jag har insett att det alltid finns mer jobb att göra. Jag måste, måste lära mig att prioritera. Och kommunicera mina val.

Jag har så lätt att säga ja, ja, ja. Jag måste börja säga nej, nej, nej.

Suck. Jag har ju vetat om det hela tiden. Men idag gick det upp ett ljus.

å så jobb...

idag jobbade jag andra dagen på nya jobbet... Ska berätta mer om det senare. Läs istället mina två senaste inlägg som varit mer livsviktiga för mig.

min största investering hittills (II)

Min största investering hittills var ju en båt.

Nu har jag slagit detta med exakt 60 gånger.

Idag har jag köpt en trea. Alldeles själv. Alldeles jättebäst. Åååå detta är verkligen en av mina hörnstenar. Ett hem. Ett bo. En plats för återhämtning.


Tänker ni nu att jag har blivit helgalen?? Nä, detta med bo har varit på gång ett tag. Men det har inte varit dags, och jag har inte fått tummen ur...

betydelsen av distans (II)

När jag blev sjukskriven berättade jag för alla utom mamma. Jag trodde hon skulle säga "vad var det jag sa". Eller typ något annat som inte är så stöttande. Allså valde jag att inte informera henne. Alla andra (syskon och pappa) visste också att hon inte visste.

I förra veckan berättade jag för henne. Jag tvekade lite innan jag gjorde det. Nu hade jag fått så mycket distans och så mycket ork att jag kunde berätta tre stora saker för henne. Sjukskrivning. Nytt jobb. Eventuellt ny lägenhet snart.

Hennes första reaktion var: "vad var det jag sa".

Jag känner iallafall min mamma. Och jag väljer informationen som jag förmedlar till henne. Jag har lite problem med att veta hur jag ska prata med henne så att jag får det jag behöver. Stöd.

nytt jobb

Idag är det första dagen på nya jobbet. Jag vaknade med tidningen idag och hade svårt att sova. Är lite pirrig i kroppen...

acceptans

manon skriver om ett inre lugn.

carulmare skiver om stillhet.

På något sätt så tänker jag på acceptans när jag läser era inlägg. Att acceptera är ett steg på väg mot framtiden. Och för mig föder acceptans stillhet och inre lugn.

Jag hade velat skriva mer om acceptans, men det får komma senare.

betydelsen av distans (I)

Att ha distans till en händelse är lärorikt på flera sätt.

Om någon person som jag har stor respekt för gör/säger något har jag mycket svårt att ha distans till uttrycket, som inte nödvändigtvis behöver vara ett uttryck för sanningen.

Tex om jag har en chef som jag respekterar och som jag hoppas se det jag gör i mitt dagliga arbete, och vad jag åstadkommer plötsligt skulle uttrycka avsaknad av mitt engagemang, potentiell okunskap eller avsaknad av kompetens. Då tar jag det ungefär som jag skulle gjort då jag var fyra år och mamma tillrättavisade eller kritiserade mig. Jag har aldrig lärt mig att "mamma" eller i detta fall "chefen" faktiskt kan ha fel. Det är som om det är ett mönster i mig som sitter kvar.

Bara det att jag är medveten om detta mönster gör att jag kan hitta nya mekanismer. Men jag säger det också; det är först med distans till händelsen som jag faktiskt kan plocka upp nyckeln och titta på låset och fundera på att använda nyckeln.

För tre månader sedan så såg jag nyckeln, den låg framför mig alldeles greppbar, men jag kunde inte ta den!