Fantaskisk pjäs, av en fantastisk dramatiker, Tennessee Williams. Hemsk handling. Fantastisk Helena Bergström, och vidare Samuel Fröler, mfl. Intressanta scenlösningar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
My candle burns at both ends
It will not last the night
but ah, my foes, and oh my friends –
It gives a lovely light
Edna St. Vincent Millay “A Few Figs from Thistles”, 1920
jag är där jag är och tänker det jag tänker
om mig
- loppispoppis
- det är en förunderlig tid vi lever i. Tänk vad som kan hända en vanlig, enkel dag. Eller en mer komplicerad. Dessa tankar kommer min blog att representera. Dela gärna med dig av dina tankar också.
jag läser
kategorier
- bakgrund (6)
- balans (33)
- brus (84)
- dikter (13)
- guldmedaljer (10)
- humor (3)
- hörnstenar (39)
- inte okej (1)
- kategoribeskrivning (1)
- kommunikation (13)
- lästankar (18)
- motgångar (4)
- musik (5)
- slut (1)
- sport (11)
- teater (2)
- trevande start (3)
- törnstenar (16)
- ungern (19)
- utmaningar (1)
- wien (4)
My candle burns at both ends
It will not last the night
but ah, my foes, and oh my friends –
It gives a lovely light
Edna St. Vincent Millay “A Few Figs from Thistles”, 1920
7 kommentarer:
Det låter som det var en fantstisk upplevelse ;-) Kramar...
Låter hemskt kul! Gillar pjäsen, önskar jag kunde se den!
åååå, tack för tipset!
jag kollar också på scenlösningarna när jag ser på teater, är väl lite skadad antar jag efter att ha spelat teater i hur många år som helst....
Jag kan verkligen rekommendera pjäsen. Gissa vad jag såg, jo, toppskådisens lilla vänstra lilltå var supersöt, lite sné. Hade jag inte sett om jag inte hade suttit på rad tre. =)
dtm: ja man blir ju liksom lite skadad. Om man har sett/spelat mycket teater. Jag har pluggat teaterskola både i Sverige och USA flera år. Så jag är garanterat skadad... ;)
Jag tycker också om denhär pjäsen. Filmen såg jag bara för någon dag sedan, med Vivien Leigh och Marlon Brando. Det är en sådan där bra pjäs som man nästan inte kan stå ut med att se. Vivien Leigh var så falsk och på samma gång så uppenbart sårbar. Man visste att bubblan måste brista. Smärtsamt.
Länkade till dig i mitt senaste inlägg, förresten. Hoppas att det var okej?
Hej gumman, det gick alldeles utmärkt!! kramisar
Skicka en kommentar