Nu känns det så himla bra. Jag har inte mått dåligt på två dagar, och jag vaknade upp i morse och känner mig fortfarande som människa. :)
Det lilla dåligt jag mått har varit när jag pratat med chefen, och när jag tänker på att jag ska börja jobba på torsdag.
Detta känns mycket mer hanterbart, än det konstanta illamående och yrsel och svaghet jag haft tidigare. De slängar jag får nu av ångest (eller vad det nu är) är hanterbara, jag kan ta i ångesten, titta på den, känna på den, och lägga den åt sidan.
tisdag 6 februari 2007
måndag 5 februari 2007
hål i fingret
Gjorde precis min favvo-sallad (se tidigare, som för övrigt ska innehålla massor med avokado också, förutom vitlök) och skar mig i fingret. När gjorde jag det senast? Säkert femton år sedan. Det borde vara förbjudet att hantera kniv när man har hål i huvudet! :(
hål i huvudet
Nu har jag tvättat min favvo-tröja i 40 grader och den passar numera till en åttaåring. Det borde vara förbjudet att tvätta när man har hål i huvudet! :(
smakar på ångesten
Hemma igen,
förknippas det med jobbet, eller är det fler ingredienser i den ångest som jag nu upplever smyger sig på? Finns där krav som jag kunnat släppa då jag inte varit hemma?
Jag fastnar återigen i tankar kring arbetet, vad ska jag göra, hur ska jag välja, ska jag byta jobb, nej, jag vill vara kvar, vad göra då då? Kan jag byta chef? Hur ska jag byta arbetsuppgifter, jag vill ju göra det jag gör, men nu kan jag inte, kan jag svara på när jag kan och orkar igen?
Ja, ja, det är där jag är igen. Kan jag någonsin vila i att jag litar på min chef igen? Kan jag känna att jag litar på uppbackning? Nej. Låt så vara.
Vad gör mig så beroende av stöd/förtroende? Varför kan jag inte bara skita i det och köra på? När jag känner stödet kan jag köra efter min inre kompass, och nu har jag tappat min inre kompass sedan jag kände att min nuvarande chef inte backar upp mig, och inte lyssnar till vad jag har att säga. Kan jag inte köra efter min egen kompass och vara oberoende. Är det så att jag kan lära mig bli oberoende och söka bekräftelsen i mig själv. Varför kan jag inte bara välja att göra så? Jag har försökt nu sedan 18 oktober, och har bara blivit svagare och svagare. Hur ska jag resonera kring detta?
förknippas det med jobbet, eller är det fler ingredienser i den ångest som jag nu upplever smyger sig på? Finns där krav som jag kunnat släppa då jag inte varit hemma?
Jag fastnar återigen i tankar kring arbetet, vad ska jag göra, hur ska jag välja, ska jag byta jobb, nej, jag vill vara kvar, vad göra då då? Kan jag byta chef? Hur ska jag byta arbetsuppgifter, jag vill ju göra det jag gör, men nu kan jag inte, kan jag svara på när jag kan och orkar igen?
Ja, ja, det är där jag är igen. Kan jag någonsin vila i att jag litar på min chef igen? Kan jag känna att jag litar på uppbackning? Nej. Låt så vara.
Vad gör mig så beroende av stöd/förtroende? Varför kan jag inte bara skita i det och köra på? När jag känner stödet kan jag köra efter min inre kompass, och nu har jag tappat min inre kompass sedan jag kände att min nuvarande chef inte backar upp mig, och inte lyssnar till vad jag har att säga. Kan jag inte köra efter min egen kompass och vara oberoende. Är det så att jag kan lära mig bli oberoende och söka bekräftelsen i mig själv. Varför kan jag inte bara välja att göra så? Jag har försökt nu sedan 18 oktober, och har bara blivit svagare och svagare. Hur ska jag resonera kring detta?
söndag 4 februari 2007
människa igen
Jag har varit borta hemifrån och fått lite perspektiv. Har inte tänkt på jobbet nästan alls, och jag har försökt sporta lite (även om jag inte orkat mycket) och vara ute i solen. Först på vägen hem, nästan hemma kom endal tankar som gjorde mig lägre. Har dock orkat hela dagen idag utan att sova middag, och mår fortfarande bra. Känner att jag kan bygga upp mig, och ta vara på mig bättre.
Hur ska jag få detta att hålla i sig?
Jag måste lära mig att prioritera mig själv först hela tiden. Jag har tänjt på det -- jag kan ju alltid dra ner på vad jag behöver själv till förmån för andra. Inte det att jag gjort så medvetet, men helt omedvetet. Jag kan alltid anstränga mig mer, göra lite mer, jobba lite längre.
Hur ska jag få detta att hålla i sig?
Jag måste lära mig att prioritera mig själv först hela tiden. Jag har tänjt på det -- jag kan ju alltid dra ner på vad jag behöver själv till förmån för andra. Inte det att jag gjort så medvetet, men helt omedvetet. Jag kan alltid anstränga mig mer, göra lite mer, jobba lite längre.
fredag 2 februari 2007
sömn
Att en halvtimma sömn på en eftermiddag kan göra så mycket. Har varit människa nu - det höll i sig i tre timmar. :-) är det inte konstigt att sömnen påverkar oss så mycket som den gör? Jag älskar att sova!
sömnlös: going mobile
Skriver nu via mobilen. Sämsta eftermiddagen/kvällen på hela veckan. Ingenstans att ta skydd och vila. Kommer jag någonsin bli normal igen? Konstanta illamåendet tillbaka igen. Är det någon som hör mig?
torsdag 1 februari 2007
sömnlös, mina svagheter
Det är massor som rör sig i mitt huvud, jag är så målfokuserad! Jag vill hitta lösningar hela tiden, vilket gör att jag ältar, ältar. Jag vet att lösningen är att skriva ner och därmed bearbeta det som rör sig i huvudknoppen, skriva ner som också innebär att göra synligt, verkligt.
I halvdrömmen har jag identifierat en väg att gå.
I halvdrömmen har jag identifierat en väg att gå.
Jag har följande svagheter
- jag är ambitiös
- jag är målfokuserad,
- om jag har svalt ”betet” kör jag sedan på det, även om det kostar på
Vad ska nu detta tjäna till?
struktur
- hörnstenar, saker jag vill ha på plats i livet
- törnstenar, händelser eller saker som står i vägen för mitt sinne, eller som ger mig en törn på annat sätt
- balans, saker som är steg mot att få balansen tillbaka igen, att hitta kompassen
- kommunikation, att kommunicera, att formulera sig, att öva på
- bakgrund, saker jag skrev innan jag började blogga, som jag lyft in för att få med krashen och det jag skrev under de fem dagar innan jag började med "jag"
- brus, sådant som jag tycker inte är så mycket att läsa, som bara är brus i etern -- inte så djupa tankar...
vad är nästa steg?
Jo, men du lilla jag, vad vill du egentligen?
Nu vill jag: bli piggare! Fokusera på nu. Prioritera vad jag egentligen vill. Använd min inre kompass, och avgränsa allt jox som inte leder till mina drömmars mål, och håller mina personliga kontakter vid liv.
Fokusera på ett, mig själv, två, mina närmaste, familj, vänner, tre, jobbet.
För att kunna göra detta måste jag definiera vad som är bra för mig själv, vad och vilka som är viktigast för mig, fundera över vilka människor som betyder mest personligen för mig, och vilka mål som jag vill satsa på det närmaste halvåret. Jag bör skriva ner allt detta, och nöja mig med dessa mål de närmaste halvåret, och sedan följa upp dessa på ett strukturerat sätt.
Nu vill jag: bli piggare! Fokusera på nu. Prioritera vad jag egentligen vill. Använd min inre kompass, och avgränsa allt jox som inte leder till mina drömmars mål, och håller mina personliga kontakter vid liv.
Fokusera på ett, mig själv, två, mina närmaste, familj, vänner, tre, jobbet.
För att kunna göra detta måste jag definiera vad som är bra för mig själv, vad och vilka som är viktigast för mig, fundera över vilka människor som betyder mest personligen för mig, och vilka mål som jag vill satsa på det närmaste halvåret. Jag bör skriva ner allt detta, och nöja mig med dessa mål de närmaste halvåret, och sedan följa upp dessa på ett strukturerat sätt.
citat från augusti förra året
Jag får flyt i arbetet och mår bra när jag:
1. känner mig satsad på,
2. vet att jag har förtroende från chefer/medarbetare,
3. Känner att jag har koll på vad som förväntas av mig
4. Vet att jag gör ett bra jobb
1. känner mig satsad på,
2. vet att jag har förtroende från chefer/medarbetare,
3. Känner att jag har koll på vad som förväntas av mig
4. Vet att jag gör ett bra jobb
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



