Igår satt jag på en restaurang. Jag gillar inte att sitta med ryggen utåt rummet, eller utåt gatan. En dragspelskille började spela bakom ryggen på mig. Ångesten tog i. Illamående. Brus i öronen. Känsla av utsatthet. Men jag tänkte, det är egentligen ingen större skillnad från att sitta på samma ställe, fast vänd åt andra hållet. Jag skulle kunna byta plats, men nu ska jag välja att sitta kvar... Vatten kom in, maten kom in. Jag åt och mådde sedan bättre. Jag tror det hjälper att öva på det som är obehagligt. Och kan det vara så att just för att jag var hungrig (och alltså svagare) så kom känslan av oro snabbare. Och gick sedan över när jag ätit...
Så vill jag göra:
Ta tag i känslan när den kommer, ta en paus, ta reda på vad det är. Smaka på den. Det är en känsla. Den är inte jag. Det är inte säkert att den är sann. Låt känslan finnas. Låt den svalla, låt den bedarra. Stoppa den inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Starkt av dig att inte byta plats! Jag sätter mig helst ytterst, vill inte sitta instängd. Detta gäller även hemma hos vänner.
Att ta tag i känslan låter som en bra taktik tycker jag.
Otroligt starkt gjort! Så långt du har kommit i "fighten" mot ångesten. Jag blir mycket imponerad. Kramar...
Låt känslan finnas, det säger alltid min terapeut till mig och jag övar på det. Starkt av dig att sitta kvar!
Förresten ska jag svara dig här eller där? Det får bli där hihi. KRAM
Bra jobbat!! Du har helt rätt, men jag håller med om att det är svårt. Jag tycker ibland att min fobi har blivit värre på ett sätt sedan jag gick i terapi och blev bättre. Jag är mer rädd för att svimma och så nu än jag var tidigare och jag blir rädd för andra saker också. Inte bra. Men jag försöker jobba på det.
Skicka en kommentar